höst

Jag vet inte om det beror på att jag är född i September, men jag älskar hösten. Det har jag alltid gjort. Jag älskar färgerna, rostrött, guld och varm apelsin. Doften av regn från våt asfalt. Höst luktar friskt och fräscht. Skogen har öppat sitt juvelskrin och marken är fylld av bär, fruktträdens grenar hänger tungt och solen är inte lika kvävande varm som under sommaren.
Här i Colorado så sprakar det av färger nu i slutet av September. Allt från mörk lavender till djupt röd och citrongult.
Förutom att jag tycker att hösten är den vackraste av alla årstider så gillar jag hur den för med sig ordning och reda. Det är på hösten som jag dammar av min filofax, skriver upp mig på gymmet och börjar planera för framtiden. Jag drabbas nästan alltid av någon slags ambitiös eufori på höstkanten som dalar av i takt med trädens nakenhet och de första snöflingorna.

Jag inhandlade förresten svenska Nyåkers pepparkakor häromdagen som jag ivrigt doppar i mitt fransk pressade kaffe. Höst betyder att snart är det jul!

Höst i Colorado

ateist, javisst

Jag var aldrig emot religion i Sverige. Jag var inte vidare religiös (förutom fanatiska perioder i 9-års åldern). Annars så har jag mest ryckt på axlarna åt hela baletten. Vill man tro på Gud så gör det. That’s fine by me. Men sedan jag flyttade till USA så har mitt tålamod med religiösa fanatiker nått sin bristningsgräns.
Religiösa människor tror att dem är så jävla speciella. Dem är moralt högfärdiga, rynkar på näsan åt än det ena, än det andra. Aldrig har jag stött på sådan trångsynthet som religiösa folk besitter. Sprit, bögar och svordomar är omoraliskt. Samtidigt som kyrkorna är fulla med pedofiler och annat löst folk som utnyttjar sin spelade gudfruktighet till sin egen vinning.

Att man sedan ska förväntas tro på någonting som det inte finns bevis för är helt befängt. Vad är skillnaden mellan att tro på Gud och jultomten? Jag har inte sett någondera. Jag kan tro att jorden är platt bäst jag vill, men sanningen är en helt annan.

Visste ni att dem lär ut skapelsemyten i skolorna i USA? Och att tusentals religiösa fanatiker vill att skolorna bannar “Big Bang” och alla vetenskapliga fakta i formån för Gud, Adam och Eva.
Sarah Palin, (McCains vice president är ett känt exempel på denna idioti).
Istället för att lära sig om fossiler, dinosaurier, och Lucy – så ska ungarna tro att världen skapades på 7 dagar och att vi alla stammar från Adam och Eva.

Varför inte lära ut nordisk mytologi istället? Eller grekisk?
Alla kulturer i världen har sin egen fantasi rika skapelsemyt. även om Gud existerar, så vad får oss att tro att den kristne guden är den rätte?

trevlig dag

Har haft en ganska bra vecka. Svärföräldrarna har varit här sedan i lördags. Idag åt vi lunch med Robbie nere i Denver, och sedan gick vi till Denvers nya konstmuseum, vilket jag hört massa bra saker om. Jag är inte speciellt kunnig vad gäller konst, men det var intressant. Nytt, fräscht, och alla möjliga konstverk. Asiatisk, amerikanska indianer, renässans, vilda västern, modern.

Vi satt och tog en fika i deras kafeteria. Och dem hade en riktigt konstnärlig barista som gjorde fina konstverk på min latte. Check it out!

varför jag inte röstar

Det ringer på dörren.

Det antastas i campus korridorerna.

På parkeringen vid matbutiken.

Den eviga frågan denna årstid.

“Har du registrerat dig för att rösta?”

“Ursäkta, är du registrerad för att rösta?”

“Du ska väl rösta?”

Och mitt standardsvar.

“Jag kan inte rösta, I’m not a citizen.”

Då bemöts jag ofta av ett blankt ansikte och sedan ett leende.

“Det är den enda godkända anledningen att inte rösta.”

“Vilket land är du medborgare i…jasså Sverige, oh intressant.”

Så nu när alla klistrat Obamas namn på bilrutorna eller vandrar omkring med McCain på t-shirten så har jag faktiskt statuerat exempel också.

Sverige på min bil rumpa


Sverige på min ryggtavla

på en annan planet

Ibland känns det som att jag står med varsitt ben på två vitt skilda platser.
Betties inlägg om “den svenska avundsjukan” och jantelagen satte genast mina små grå i rörelse. För jag känner igen det där så väl.
Jag vet inte om det är avundsjuka, eller på grund av ett homogent socialist samhälle, eller glorifierad jantelag. Kanske det är lite av varje? För det mesta så verkar det bara som att svenskar är så jävla negativa.

När jag meddelade att jag skulle flytta till USA så fick jag inte en enda positiv reaktion. Inte från någon.
“Hur ska det gå?”, “Jaha, och vad ska du göra där?”, “Hur ska du ha råd med det?” , “Ska du bli desparat hemmafru?” , “Hur ska detta gå.???”” etc etc etc i all oändlighet.

Jag vet att det pratades bakom min rygg, och att mina närmaste vänner trodde att jag tappats bakom en vagn och var förlorad för alltid.

Det är ingen som ifrågasätter när man jobbar på Statoil i Skellefteå, blir sambo med Johan från örviken, och åker till Ikea på helgerna. Det är ju normalt.

Enda anledningen att jag blev besviken av reaktionerna jag fick var att jag aldrig, aldrig, aldrig ifrågasatt mina vänners val här i livet. Vi är alla unika individer med olika mål och drömmar.
Vill man backpacka i Indien? Go for it!
Flytta till Israel och semestra i Gaza remsan? Om det är vad du vill.
Byta pojkvän som man byter underkläder? Ifall det gör dig lycklig.
Köpa hus i Gråberg och bli på smällen direkt efter gymnasiet? Det är ditt val.

Jag har vänner och bekanta som gör vitt skilda saker. En del är kvar i Norrland, andra bor utomlands, några har gift sig, vissa sitter på glasberget, några är unga mödrar, vissa pluggar på universitet, en del har inte gjort klart gymnasiet.

Det är okej. Dem är mina vänner och bekanta för att jag tycker om dem. För att vi har gemensamma minnen, för att vi gick i samma klass och hade så kul ihop när vi var 5, 13, 18. För att jag tycker om deras sällskap, deras åsikter, deras sätt att vara.

Jag är inte vän med någon baserat på vem dom väljer som livspartner, vart dem väljer att bosätta sig, eller vilket yrke dem valt.

Därför har jag svårt för den negativitet man fått utstå när man valde att göra något som anses annorlunda.
Lev, och låt leva, säger jag.

Dagens Skörd

Planterade några pyttesmå paprika plantor i våras och vips så poppade dessa enorma paprikor upp. Har gett bort till Jylene men har ändå hela kylen full. Jag är inte van att man verkligen får en skörd. Så nästa år ska jag plantera mindre. Jordgubbar har mognat i två omgångar redan. Tyvärr så är fåglarna där och pickar innan jag hinner plocka.

Nästa helg kommer svärföräldrarna hit. Det är första gången dem kommer se hur vi bor, så vi försöker snygga till det lite. Temperaturen är iallafall jättehärlig. Soligt men inte mer än 30+ mitt på dagen. Jag tror bestämt att september och april är dem bästa månaderna här.

Nu ska jag gå och förbereda en presentation för morgondagen. Jippie!

För ful för Sverige?

Samtalade med en konstapel på campus igår. Dem svävar omkring i uniform och småpratar med studenter, dricker kaffe och bara myser (verkar det som iaf).

Hursomhelst när han fick höra att jag var från Sverige så sa han:

“Men, där vill ju jag bo!”

“Jasså?” sa jag.

“Ja, varför flyttar ni inte till Sverige du och din man? Det skulle iallafall jag göra.”

Sen fortsatte han:

“Men jag är för feg, för alla svenskar är ju så snygga. Jag skulle ju vara fulast i landet.”

Eh. okej. Vad svarar man på det?

Jag försäkrade honom om att han var snygg nog och sen var jag tvungen att ursäkta mig, gå runt hörnet och brista ut i ett gapskratt.

Chinese Crested - World's ugliest dog

speciell dag

Idag är det min födelsedag. Jippie. The big 25.

Vi var ute och firade i lördags. Jag åt gåslever. Smakade som kyckling fast smälte i munnen.

Var på Jakes kalas också. Han hade ett poolparty med pizza och tårta.

Amerikansk tårta är inte min favorit, alldeles för sötsliskig, definitivt en tandläkares mardröm. Det dem kallar “frosting,” vilket är den klibbiga massa på toppen, är värst av allt. Dessutom så äter dem glass till tårtan, ett fenomen som jag inte riktigt har förstått mig på. För varje tårtbit ska man ha åtminstone en glasskula. Kanske för att balansera det sötsliskiga med någonting mer syrligt?

Idag är det inte bara min födelsedag, utan också Labor Day. Så inga föreläsningar för mig och inget jobb för Robert. Vi åkte ut och åt frukost imorse och sen kollade vi in helgrean. Har inte shoppat någonting dock. Det mesta på rean var sommarkläder och nu är det ju snart höst. Nog för att det inte märks speciellt mycket ännu. Idag hade vi 34 grader varmt. Vill ha kallt och regn, nu!

barn och lagen om karma

Grillfesten igår blev mer som en parmiddag, förutom att solstrålen Stella var med och krävde att bli buren och gungad och uppmärksammad konstant.

Och så Jylenes pappa som var här på besök från Kalifornien.

Jag vet inte vad jag tycker om barn. Har alltid varit lite ambivalent i mitt förhållande till dessa miniatyrmänniskor. Men på senare år så har jag börjat uppskatta deras charm. Jag har alltid känt mig obekväm när jag tvingas hålla i en dreglande bebis. Men helt plötsligt som ur det blå så tycker jag att det är helmysigt att vanka omkring med dreggel bebis på armen. Det är kul att göra grimaser och få dem att skratta. Lilla Stella skriker små gälla skrik av förtjusning när man grimaserar åt henne och blir hon riktigt till sig så börjar hon sparka med sina knubbiga små ben. Vem vet, kanske jag gillar barn trots allt?

Lilla Stella den 4e Juli

Jag tror inte på Gud, men jag tror på karma. När jag var liten så sprang jag upp och ner i trapphuset och hälsade ovälkommet på varenda granne vi hade. Jag tiggde kakor och bullar och torterade dem med mitt pratsamma sällskap. Hursomhelst, nu har jag äntligen fått mitt payback tack vare Jake. Så fort jag stiger ut på altanen så dyker han upp som gubben i lådan. Han vill prata, visa sina nya leksaker, ha ett glas vatten, rita en teckning, ge mig en present, ha en kaka, bjuda in mig på pyjamasparty, hjälpa till att rensa ogräs, fråga om jag ska med till lekparken.

Jag skäms nästan för att säga det, för jag tycker verkligen om lille Jake, men ibland så smygkikar jag genom persiennerna innan jag går ut för att försäkra mig om att

han inte är därute, redo att tortera mig med sitt frågvisa sällskap. Visst är jag hemsk?

Patrioten Jake

tjillevippen

Så var det slut på det roliga. Två veckor av slappande i solen. Det kändes tyvärr bara som ett par dagar. Imorgon blir det att ta nya tag med mina sista kurser. Jag är faktiskt redo för höst. Som svensk så trodde man väl aldrig att man skulle säga det, men jag är trött på detta ständiga solsken och 30+ värme. Vill ha regn, höst, och lite småkallt. Jag har ju nyss investerat i mer ljus, så nu väntar jag bara på höstmörkret då man kan kura ihop sig med en kopp varm choklad och en bok. Jag har insett att jag behöver 4 årstider, skulle aldrig kunna bo i ett evigt sommarklimat som södra Kalifornien eller Texas. Precis som med allting annat så kan det bli för mycket av det goda.

Kassören på Safeway (tänk ICA) sa till mig häromdagen att jag behöver vara ute och lapa mer sol. Han tyckte väl att jag var lite väl blek i min skandinaviska hud. Jag tyckte att han var lite för framfusig och önskade att han kunde koncentrera sig på att slå in varor. Sanningen är att jag aldrig går utanför ytterdörren utan solskyddsfaktor 55 på ansiktet. Bor man på en plats som ligger kilometer ovanför havsytan med dubbelt så stark UV-strålning så vill man inte lapa sol. Jag är hellre blek än drabbas av hudcancer och massinvasion av rynkor. Herregud vad praktiskt man blivit på gamla dar, vuxenpoäng kanske?