Reng, regn, regn

Här har det regnat och åskat i 2 veckor i sträck. Jag tycker om regn och speciellt åska, och eftersom solen skiner i några timmar emellanåt så är det rätt härligt ändå. Idag blev det storstorm framåt eftermiddagen igen. Det haglade, blixtrade och åskade så att det slog härliga till. “Jag tror att tornado larmet är igång” sa Robert. Och mycket riktigt, jag gick ut på altanen och hörde ett enträget larm. Slog på nyheterna och mycket riktigt så var en tornado varning i full gång precis där vi bor. Tornados händer väääldigt sällan i Colorado, fast förra året så hade vi faktiskt en som förstörde några hus uppe i norr där Patricia bor. Fast oftast så tycker nyheterna om att överdriva & skrämma upp folkmassorna i onödan. Ingen tornado blev det iaf.

Idag har jag även pratat med Dieter, som är pappa åt Alissa, vår blivande utbytesstudent. Robert var och golfade så det blev jag som fick försöka konversera med pappa Dieter vars engelska hade en tjock tysk brytning. Men han verkar vara en väldigt hygglig prick! Jag har sagt att jag ska försöka ta tillfället i akt och lära mig tyska, så Dieter sa att i December så förväntar han sig att jag ska kunna tala tyska med honom på telefonen. Hmm, mina språkliga talanger är nog inte så genialiska. Men vad som är lustigt är att jag alltid tar efter dialekter och dylikt, det har jag alltid gjort, förmodligen det som menas med språköra? Iaf så blir det komiskt när jag pratar engelska med folk som har en utpräglad brytning, för jag börjar härma deras sätt att prata. På en skolresa till Frankrike så började jag prata engelska med fransk brytning med lokalborna. Och när jag umgås med Patricia så faller jag in i en engelska med lite halvspansk brytning. För att inte tala om när jag jobbade på svenska handelskammaren här i Denver och min engelska blev väldigt “svensson-aktig.”
Nej, nu skiner solen igen så jag ska gå ut och njuta innan nästa tornado varning.

Bild Special

Har inte tid att skriva idag, har massa plugg att ta igen. Men lite bilder kan jag bjuda pa fran helgens bravader!

Robert o svärmor

Mission Inn i Riverside (hotell + museum)

Robert med brorson Carter

fotoväggen hemma hos mamma o pappa Jackson

Mission Inn

Jag o Robbie @ mission inn

Laila min favorit svägerska med sin lilla Hanna

Guldbröllopsdansen, visst va dom söta?

Svåger Chad med sin fästmö Melissa

Robbie och jag mumsar champagne brunch

Lille Carter

svärmors bakgård

Tårtan!

Framme i Cali

Så här fint bor vi nu! Med pool och allt. Resan gick bra men jag är hur slut som helst, klockan är snart 1 på natten Colorado tid och midnatt Kalifornia tid, och jag var uppe klockan sex imorse för föreläsning.
Flygresan till Phoenix var HEMSK! Turbulens hela vägen så att man typ armbågade stolsgrannen, och själva landningen var den absolut brutalaste jag varit med i. Vi landade med en stenhård duns och jag horde en kvinna skrika, “oh my gooood!”
Men sen efter ytterligare 55 minuter uppe i luften så landade vi äntligen i Riverside.
Vi hann aldrig käka någon ordentlig middag eftersom vi åkte hemifrån klockan 4, så nu har vi mumsat in-and-out burgare som bara finns att tillgå i Kalifornien och Las Vegas. Så det var himmelskt! Jag tycker inte ens om hamburgare, men det är något speciellt med just in-and-out.

Nä nu är det dags för slafen. Ska försöka ta mycket bilder!

up up and away!

Okej…sitter just nu på Denvers Internationella Airport och väntar på planet till Phoenix, Arizona. Vi var tvugna att mellanlanda där för att få ett riktigt bra pris, och jag har aldrig varit i Arizona så nu kan jag ju pricka av phoenix på kartan over besökta plaster, trots att vissa personer anser att “det inte räknas.”
Mina svägerskor ringde mig igår och har planerat våran sedvanliga “sister-in-law” lunch för imorgon. (Utan karlar givetvis) haha. Jag och Robert ska faktiskt bo på hotel i Riverside eftersom mina svärpärons hus är smockfullt av barn och barnbarn, så vi fick inte plats. Och i ärlighetens namn så ska det bli kul att få bo på hotel för det var så enormt längesedan. Imorgon kväll ska jag även få träffa en av Roberts bästa vänner i Kalifornien och så på Lördag blir det ju guldbröllop. Jag slog på stort och packade ner min nya vita klänning med lite svart broderi. Den e verkligen skitsnygg och jag har aldrig haft tillfälle att använda den förräns nu.
Känner på mig att pluggandet kommer bli lidande, men vi kommer hem på söndagkväll, så tekniskt sätt så missade jag bara en dag av föreläsningar.
Vi har med oss notebooken så om hotellet erbjuder wireless internet så kanske jag hinner uppdatera lite mer.

here we go again...

sommar i Boulder

Idag började mina 2 sommarkurser. Campus var så stillsamt och obefolkat i jämförelse med hur det är på vår och höst terminerna. Man slapp trängas i bokhandeln, köa för en kaffe, och antalet studenter i varje kurs var betydligt mindre.

Jag hade tur för i min skrivkurs så stötte jag genast på ett bekant ansikte, en tjej jag läste en kurs med förra terminen, så det var kul att ha någon att babbla med sådär första dagen. Min skrivkurs är upper level och ganska så avancerad och vi är bara 8 pers. Så det finns mycket tid och möjlighet att diskutera, kritisera och (förhoppningsvis) berömma varandras skrivande. Och professorn kommer kunna ta sig betydligt mer tid med varje individuell student.

Jag känner mig alltid underlägsen i skrivarkurser, för jag inbillar mig jämt att alla de andra är August Strindberg-typer med fantastisk talang medan jag är en patetisk amatör.

Drack en kaffe med Patricia i Broomfield efter pluggandet.

Hon har fortfarande äktenskapliga problem. Hennes karl har inte hittat ett nytt jobb, faktumet är att han inte ens letat. Samtidigt som Patricia jobbar sex dar i veckan (med Måndag som enda lediga dag). Och som om inte det vore nog så lyfter inte den arbetslöse karln ett endaste litet lillfinger hemma.

“Jag är så less på komma hem till all disk och all röra i köket, för att inte tala om alla skor och smutskläder som ligger spridda överallt."

Han kunde väl iaf plocka upp efter sig och ha middagen redo när Patricia kommer hem.

När jag föreslog det så skrattade hon bara bittert.

“Han hävdar att han skriver en bok just nu,” sa hon och skakade misstroget på huvudet.

Tydligen tror karln att han har förmågan att skriva en bestseller inom loppet av några veckor.

Jag tvivlar.

I övrigt har jag kört stenhårt på träningscykeln idag plus stretchat ut med min poweryoga DVD. Och igår så tvättade, dammsugade OCH vaxade jag min bil. Det tog cirka 4 timmar att få det precis så rent som jag ville det, och jag var helt slut efteråt. Men det gör att jag sover som en stock på nätterna om jag tränar eller utför fysiskt arbete under dagen. Och jag och Robert har bestämt oss för att börja gå till sängs tidigare om kvällarna och stiga upp tidigare. Imorse var vi båda uppe klockan 6. är väääldigt trött just nu dock. *gäsp*

Och på torsdagkväll bär det av till soliga Kalifornien för en långhelg!

3 är mitt lyckonummer...

och den 21:a juni så firar vi vår tredje bröllopsdag...
Men redan nu fick jag min present! Vilket bestod av en otroligt vacker ring! Jag kan inte sluta stirra på den, den e så fiiiin!
Vi köpte inga förlovningsringar för 4 år sedan eftersom vi hade så mycket annat på gång, som min flytt till USA och allt vad det innebär.
Och sen när vi gifte oss så köpte vi två enkla, matchande band för billig penning kvällen före den stora dagen. Vilket jag har varit supernöjd med i dessa 3 år.
Men i USA så är ringen viktig, speciellt kvinnans förlovningsring, och Robbie har alltid velat ge mig en “riktig” ring som han kallar det. Och diamanten är väl kvinnans bästa vän, eller? :)
Men jag tycker inte om när det är för mycket krimskrams, och stenar överallt, utan jag har alltid älskat det klassiska och stilrena.
Och jag vägrar byta ut min bröllopsring, för den betyder verkligen något och den har aldrig kommit av mitt finger under dessa 3 år.

Men ack så förvånad jag blev när jag fick min 3-års present och det var en förlovningsring! Och den är så gudomligt VACKER att jag både grät och skrattade och nästintill svimmade på samma gång. Och den matchar min första ring perfekt.
I love it, love it, love it!!!!

en liten uppdatering

Snart helg igen. Tiden går alldeles för fort.
Idag åkte jag in till Boulder och hämtade upp mitt parkeringspass. Betydligt billigare att parkera på campus på sommaren. Jag ska läsa 2 kurser i sommar, vilket kommer bli intensivt. En tre credit kurs på 4 veckor, som normalt läses på 12-13 veckor, *pust* Kommer ha test typ första veckan.
Jag börjar på måndag och på torsdag kväll åker vi till Kalifornien på långhelg. Vi ska fira mina svärföräldrar som varit gifta i 50 år den sjätte juni (Sveriges nationaldag). Ska bli kul att få se alla Jacksons igen.
Och en annan rolig händelse är att Roberts yngste bror har friat till sin flickvän. Han kämpade i 3 månader med att hitta den perfekta diamantringen så att han skulle kunna ställa den stora frågan på hennes födelsedag. Dem är jättegulliga ihop, och jag vet att hon är totalt galen i honom så jag kan tänka mig att hon grät och snorade lyckotårar medan hon hulkade fram ett “ja.”
Så vi är bjudna på bröllop i November. Jippie! Kommer bli det första bröllop jag besöker (förutom mitt egna då), så jag är superexalterad.
En annan rolig nyhet är att vår utbytesstudent, Alissa, landar i Denver den trettonde Augusti. Vi har pratat på telefon och mejlar regelbundet med varandra. Hon verkar jättegullig och jag ser verkligen fram emot att få en "lillasyster." Hennes pappa mejlade oss idag, han heter Dieter, och verkade hur cool som helst. Hennes föräldrar är unga och verkar lättsamma, så förhoppningsvis kan vi lära känna dem riktigt bra under det här året också. Jag hoppas på gratis boende i Tyskland i framtiden. hehe.
Nej, nu är det godnatt. Har massor att göra imorrn. Har bjudit in Shauna på middag och sen på Lördag är vi bjudna på utflyttningsfest.

goddagens

Har haft en bra helg. Idag var vi på Laurens födelsedagskalas. (Dotter till en vän). Vi fick mumsa cupcakes och dricka mjölkchoklad. :)

Det har regnat och åskat två kvällar i rad, och jag älskar, älskar, älskar, åska. Det e så mysigt.

Imorrn är det dessutom Memorial Day, vilket innebär helgdag, eller “röd dag” som man säger i Sverige. Så inget jobb för Robert, och jag har en hel vecka innan mina två sommarkurser börjar, så jag måste passa på och bara mysa. Vi har installerat vår nya träningscykel medan mamma och pappa var här, och jag har varit riktigt duktig och cyklat 30 min om dagen plus kört min yoga. Så snart kanske man kan kalla sig vältränad?

Hade dessutom väldigt trevligt med mor och far. Vi relaxade mest och gjorde lite dagsutflykter till olika platser. Och så hade jag ju min commencement (examens firande), jag e inte klar med pluggandet, men firade min 2-årsexamen från community college. Och det var jättekul. Min första american style examen. Extra kul att mamma o pappa kunde va med dessutom.

Här kommer lite bilder från min blogsemester!

mina söta päron

R.I.P Thunder

Okej, en hel del har hänt den senaste månaden då jag tagit bloggsemester.
Det sorgligaste som hänt var att vi förlorade våran Thunder. Han blev fjorton år gammal. Och han kommer alltid vara djupt saknad.
Vi märkte att hans andning hade blivit ansträngd på senaste. Vissa dagar var det värre än andra. Han var frisk i övrigt men det märktes att han andades ryckigt och snabbt, nästan som att han sprungit ett maraton fast han bara legat och gosat på soffan. En lördagkväll så var andningen väldigt märkbar och vi bestämde oss för att ta honom till veterinären för en snabbkoll.
Om det var någonting som Thunder hatade (och de flesta katter håller nog med) så var det besök till doktorn. Men vi hade inget val.
Det var lördagkväll och tomt på dygnet-runt kliniken. Medan vi satt i väntrummet så hörde jag hur receptionisten svarade i telefon.
“Oj, har er hund blivit påkörd av en bil? För bilolyckor tar vi 500 dollar direkt vid ankomst.”
yikes. tänkte jag. stackars hundägare. 500 dollar är ju svindyrt för ett veterinärbesök, men om ens jycke blivit påkörd så har man inget annat val.
Medan vi satt där i väntrummet så kände jag mig konstigt nog ganska lugn. Det hade blivit nästan rutin att ta Thunder till veterinären eftersom han hade utvecklat diabetes och ofta led av massa medföljande symptom, (urinvägsinfektion, ögoninfektion, försämrad syn och tandhälsa, etc), så jag kände mig övertygad om att vad som än plågade honom nu skulle kunna fixas.
Vi fick träffa jour-veterinären som kollade in hans andning, lyssnade på hjärtat, kände på organen och rekommenderade en röntgen bild för att se vad som pågick inne i lungorna. Sagt och gjort. Dem tog ut den lille mannen och lade honom på röntgen, kom tillbaka till rummet och lämnade igen Thunder till oss.
Cirka 10-15 minuter gick innan veterinären kom tillbaka.
“Okej, kan ni komma med mig ett litet tag?” sa hon och jag fick hjärtat i halsgropen för det hördes på hennes röst att något var fel.
Hon började med att visa en röntgenbild på en frisk katts lungor, och sedan tog hon fram bilderna på Thunder och visade hur hans andningsorgan var vätskefyllda. Anledningen att lungor blir fyllda med vätska kan ha flera orsaker, men oftast så beror det på ett hjärtfel. Och om tillståndet får fortsätta utan ingripande så dör katten antingen av att det inte längre går andas, eller en akut hjärtattack.
Jag blev darrig och kallsvettig när hon förklarade hur illa det såg ut.
“Så, vad kan vi göra?” frågade vi otåligt.
Veterinären sa att dem kunde gå in och dränera hans lungor, men att dem också måste hitta orsaken eller annars skulle dem bli vätskefyllda på nytt. Och dom skulle måsta gå in och operera på hjärtat och försöka hitta den exakta orsaken och utgå från det. Men sen sa hon att Thunder hade haft det jobbigt bara att bli röntgad, och att prognosen för en äldre katt med existerande sjukdomar inte var god.
“Det bästa för honom vore att bli sövd och slippa mer lidande.” sa hon.
Och detta är ett djursjukhus där man gör allting för att hålla djur vid liv, allt från insulin sprutor till cellgiftsbehandling för cancersjuka. Så vi förstod att Thunders tillstånd var allvarligt och hennes ord gjorde det definitivt lättare att fatta beslutet. Men det var svårt.
Vi gick tillbaka till undersökningsrummet och gosade med Thunder, höll om honom och grät. Han verkade på något konstig vis så lugn och harmonisk då, som att han visste att det var dags att gå vidare.
Dem kom in med en liten säng och filt åt honom och gav honom först en lugnande spruta. Vi fick vara där med honom hela tiden och stryka och klappa och pussa på hans lilla huvud. Det var hjärtskärande. När han somnat in och veterinären meddelade att han var borta så var det svårt att skiljas och förstå. Vi har fortfarande inte riktigt förstått att Thunder är borta. Jag tror fortfarande att han ska ligga i någon av sina favoritplatser eller att han ska jama välkomnande när man kommer in i samma rum som han valt att slå sig till ro i.
Han var en speciell katt. Väldigt pratsam och kelgo, med det högsta spinnandet någonsin. Han kommer alltid att vara saknad. Rest In Peace, Thunder.

goddagens

Har fin besök från Sverige. Min mamma och pappa är här i 3 veckor. Och så har jag haft finals. Vart färdig i onsdags så nu känns det så skönt att bara slappa. Har inte haft varken tid eller lust att blogga. Hoppas suget kommer tillbaka. Idag var vi ute och shoppade och soligt och fint har det varit. Härligt!