R.I.P Thunder

Okej, en hel del har hänt den senaste månaden då jag tagit bloggsemester.
Det sorgligaste som hänt var att vi förlorade våran Thunder. Han blev fjorton år gammal. Och han kommer alltid vara djupt saknad.
Vi märkte att hans andning hade blivit ansträngd på senaste. Vissa dagar var det värre än andra. Han var frisk i övrigt men det märktes att han andades ryckigt och snabbt, nästan som att han sprungit ett maraton fast han bara legat och gosat på soffan. En lördagkväll så var andningen väldigt märkbar och vi bestämde oss för att ta honom till veterinären för en snabbkoll.
Om det var någonting som Thunder hatade (och de flesta katter håller nog med) så var det besök till doktorn. Men vi hade inget val.
Det var lördagkväll och tomt på dygnet-runt kliniken. Medan vi satt i väntrummet så hörde jag hur receptionisten svarade i telefon.
“Oj, har er hund blivit påkörd av en bil? För bilolyckor tar vi 500 dollar direkt vid ankomst.”
yikes. tänkte jag. stackars hundägare. 500 dollar är ju svindyrt för ett veterinärbesök, men om ens jycke blivit påkörd så har man inget annat val.
Medan vi satt där i väntrummet så kände jag mig konstigt nog ganska lugn. Det hade blivit nästan rutin att ta Thunder till veterinären eftersom han hade utvecklat diabetes och ofta led av massa medföljande symptom, (urinvägsinfektion, ögoninfektion, försämrad syn och tandhälsa, etc), så jag kände mig övertygad om att vad som än plågade honom nu skulle kunna fixas.
Vi fick träffa jour-veterinären som kollade in hans andning, lyssnade på hjärtat, kände på organen och rekommenderade en röntgen bild för att se vad som pågick inne i lungorna. Sagt och gjort. Dem tog ut den lille mannen och lade honom på röntgen, kom tillbaka till rummet och lämnade igen Thunder till oss.
Cirka 10-15 minuter gick innan veterinären kom tillbaka.
“Okej, kan ni komma med mig ett litet tag?” sa hon och jag fick hjärtat i halsgropen för det hördes på hennes röst att något var fel.
Hon började med att visa en röntgenbild på en frisk katts lungor, och sedan tog hon fram bilderna på Thunder och visade hur hans andningsorgan var vätskefyllda. Anledningen att lungor blir fyllda med vätska kan ha flera orsaker, men oftast så beror det på ett hjärtfel. Och om tillståndet får fortsätta utan ingripande så dör katten antingen av att det inte längre går andas, eller en akut hjärtattack.
Jag blev darrig och kallsvettig när hon förklarade hur illa det såg ut.
“Så, vad kan vi göra?” frågade vi otåligt.
Veterinären sa att dem kunde gå in och dränera hans lungor, men att dem också måste hitta orsaken eller annars skulle dem bli vätskefyllda på nytt. Och dom skulle måsta gå in och operera på hjärtat och försöka hitta den exakta orsaken och utgå från det. Men sen sa hon att Thunder hade haft det jobbigt bara att bli röntgad, och att prognosen för en äldre katt med existerande sjukdomar inte var god.
“Det bästa för honom vore att bli sövd och slippa mer lidande.” sa hon.
Och detta är ett djursjukhus där man gör allting för att hålla djur vid liv, allt från insulin sprutor till cellgiftsbehandling för cancersjuka. Så vi förstod att Thunders tillstånd var allvarligt och hennes ord gjorde det definitivt lättare att fatta beslutet. Men det var svårt.
Vi gick tillbaka till undersökningsrummet och gosade med Thunder, höll om honom och grät. Han verkade på något konstig vis så lugn och harmonisk då, som att han visste att det var dags att gå vidare.
Dem kom in med en liten säng och filt åt honom och gav honom först en lugnande spruta. Vi fick vara där med honom hela tiden och stryka och klappa och pussa på hans lilla huvud. Det var hjärtskärande. När han somnat in och veterinären meddelade att han var borta så var det svårt att skiljas och förstå. Vi har fortfarande inte riktigt förstått att Thunder är borta. Jag tror fortfarande att han ska ligga i någon av sina favoritplatser eller att han ska jama välkomnande när man kommer in i samma rum som han valt att slå sig till ro i.
Han var en speciell katt. Väldigt pratsam och kelgo, med det högsta spinnandet någonsin. Han kommer alltid att vara saknad. Rest In Peace, Thunder.