Herr Vitlök och Sagan om den Envise Forrest Gumpen

Jag har en kille i en av mina kurser som är en borderline stalker. Han är väldigt Forrest Gumpish och jag undrar ibland om han “har alla hemma.” Mentalt sett så verkar han lite efterbliven, eller iallafall socialt handikappad. Kanske han lider av Aspbergers?
Värst av allt är att han verkar äta en diet endast bestående av vitlök och han envisas med att sitta bredvid mig. Denna kurs möts VARJE morgon, måndag till fredag, så jag insåg snabbt att jag måste göra mig av med Herr Vitlök snabbast möjligt. För tyvärr så är det fysiologiskt omöjligt att hålla andan i 2 timmar. Varje gång vi tar rast så envisas han också med att inleda en konversation med mig. Oftast angående kursmaterialet eller dylikt, på ett sätt som är väldigt genomskinligt och konstlat.
Jag har svårt för att vara en bitch, vilket oftast har lett mig i fördärvet där jag får dras med allehanda udda typer och sitta igenom olidliga konversationer.
Hursomhelst, jag insåg snabbt att den här killen inte hade något som helst socialt förstånd så jag började köra med en väldigt okontaktbar stil. Jag bytte även sittplats och slog mig ned mellan en kille och en tjej, (för att kunna andas normalt under den 2-timmar långa föreläsningen!).
Efter ett tag av undvikande så trodde jag att faran var över. Forrest Gump hade flyttat och satt sig bredvid en brunett i bakre raden som han också bombarderade med trista och uppenbara frågor. Lättad och nöjd så flyttade jag tillbaka till min plats i första raden och fick njuta av en hel veckas frid. Men ack den som ger sig. Igår kom Herr Vitlök tillbaka under rasten,
“Mmm Stina.? Sa han
“Ja…?”
Han är en sådan där konstig person som ler konstant, även medan han pratar, vilket gör att han ser ut som en psykopat med ett brett påklistrat leende.
“Var du här i måndags?” frågar han mellan de alltjämt leende tänderna.
“Jo.” Säger jag.
“Tror du att du möjligtvis kan mejla dina anteckningar till min e-mejl address, jag var out-of-state i mändags.”
“Visst.” Säger jag och förbannar mig själv på samma gång, för jag vill verkligen inte att min e-mejl ska hamna i Herr Vitlöks stinkiga händer.
Till min lycka så bryter en annan kille sig in i konversationen och säger:
“Jag, kan mejla dig, jag har redan din e-mejl.”
Herr Vitlök ser besviken ut men säger okej till killen, och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag slipper inleda en e-mejl korrespondens med denna varelse.

Grattis!

Har haft mycket att fira den här helgen.

Midsommar förstås. Skål på er!

Och så har min gamle far blivit ett år äldre. Grattis på födelsedagen, lille pappsi!

Och så har det vankats amerikansk fars dag.

Men det största firandet för oss har varit vår 3-åriga bröllopsdag!

Yikes vad tiden går fort.

Vi firade dubbel-bröllopsdag med Chris och Jylene igårkväll. Vi käkade på en restaurang nere i Denver som heter Vesta Dipping Grill, och vi spenderade 4 timmar pratandes och doppandes. Det var trevligt.

Vår egentliga bröllopsdag var idag, den 21:a juni, så vi gick ut och käkade igen på tu man hand. Vi hamnade på Bonefish grill, vilket e samma restaurang som vi åt på dagen vi gifte oss, och som av en händelse blev vi placerade vid exakt samma bord. Snacka om déjà vu!

Jag hoppas alla haft en underbar midsommarhelg!

appetizer @ Vesta Dipping Grill

speleman

Tack för kommentarerna jag fått på sistone. Man känner sig så bortkopplad från midsommarfirandet härborta. Vet ju knappt vilken helg det vankas nubbe och midsommarstång. Jag vet att svensk organisationerna härborta ordnar midsommar firande, men jag har noll tolerans för den typen av utlandssvenskar som bara umgås med andra svenskar efter 30 år utomlands. Tycker det e skumt. Därför jag dragit mig ur SWEA och liknande organisationer. Inte för att jag inte är patriotisk, men men…
Jag och Robert har förresten bestämt oss för att skaffa en ny hobby: nämligen fiol! Ja, vi ska börja spela fiol! Vi ska ta parlektioner och har hyrt fioler för 9 dollar i månaden. Jippie, ska bli så kul! Har alltid velat spela ett instrument som vuxen, när jag var liten och spelade i skolan så såg jag inget värde i det och tappade intresset snabbt, etc. Men nu så e vi helpeppade båda två. Kul att göra något tillsammans dessutom.

Har tenta imorrn så jag måste gå och sussa. Men snart blir det Mozart och Beethoven som gäller. Haha.

Reng, regn, regn

Här har det regnat och åskat i 2 veckor i sträck. Jag tycker om regn och speciellt åska, och eftersom solen skiner i några timmar emellanåt så är det rätt härligt ändå. Idag blev det storstorm framåt eftermiddagen igen. Det haglade, blixtrade och åskade så att det slog härliga till. “Jag tror att tornado larmet är igång” sa Robert. Och mycket riktigt, jag gick ut på altanen och hörde ett enträget larm. Slog på nyheterna och mycket riktigt så var en tornado varning i full gång precis där vi bor. Tornados händer väääldigt sällan i Colorado, fast förra året så hade vi faktiskt en som förstörde några hus uppe i norr där Patricia bor. Fast oftast så tycker nyheterna om att överdriva & skrämma upp folkmassorna i onödan. Ingen tornado blev det iaf.

Idag har jag även pratat med Dieter, som är pappa åt Alissa, vår blivande utbytesstudent. Robert var och golfade så det blev jag som fick försöka konversera med pappa Dieter vars engelska hade en tjock tysk brytning. Men han verkar vara en väldigt hygglig prick! Jag har sagt att jag ska försöka ta tillfället i akt och lära mig tyska, så Dieter sa att i December så förväntar han sig att jag ska kunna tala tyska med honom på telefonen. Hmm, mina språkliga talanger är nog inte så genialiska. Men vad som är lustigt är att jag alltid tar efter dialekter och dylikt, det har jag alltid gjort, förmodligen det som menas med språköra? Iaf så blir det komiskt när jag pratar engelska med folk som har en utpräglad brytning, för jag börjar härma deras sätt att prata. På en skolresa till Frankrike så började jag prata engelska med fransk brytning med lokalborna. Och när jag umgås med Patricia så faller jag in i en engelska med lite halvspansk brytning. För att inte tala om när jag jobbade på svenska handelskammaren här i Denver och min engelska blev väldigt “svensson-aktig.”
Nej, nu skiner solen igen så jag ska gå ut och njuta innan nästa tornado varning.

Bild Special

Har inte tid att skriva idag, har massa plugg att ta igen. Men lite bilder kan jag bjuda pa fran helgens bravader!

Robert o svärmor

Mission Inn i Riverside (hotell + museum)

Robert med brorson Carter

fotoväggen hemma hos mamma o pappa Jackson

Mission Inn

Jag o Robbie @ mission inn

Laila min favorit svägerska med sin lilla Hanna

Guldbröllopsdansen, visst va dom söta?

Svåger Chad med sin fästmö Melissa

Robbie och jag mumsar champagne brunch

Lille Carter

svärmors bakgård

Tårtan!

Framme i Cali

Så här fint bor vi nu! Med pool och allt. Resan gick bra men jag är hur slut som helst, klockan är snart 1 på natten Colorado tid och midnatt Kalifornia tid, och jag var uppe klockan sex imorse för föreläsning.
Flygresan till Phoenix var HEMSK! Turbulens hela vägen så att man typ armbågade stolsgrannen, och själva landningen var den absolut brutalaste jag varit med i. Vi landade med en stenhård duns och jag horde en kvinna skrika, “oh my gooood!”
Men sen efter ytterligare 55 minuter uppe i luften så landade vi äntligen i Riverside.
Vi hann aldrig käka någon ordentlig middag eftersom vi åkte hemifrån klockan 4, så nu har vi mumsat in-and-out burgare som bara finns att tillgå i Kalifornien och Las Vegas. Så det var himmelskt! Jag tycker inte ens om hamburgare, men det är något speciellt med just in-and-out.

Nä nu är det dags för slafen. Ska försöka ta mycket bilder!

up up and away!

Okej…sitter just nu på Denvers Internationella Airport och väntar på planet till Phoenix, Arizona. Vi var tvugna att mellanlanda där för att få ett riktigt bra pris, och jag har aldrig varit i Arizona så nu kan jag ju pricka av phoenix på kartan over besökta plaster, trots att vissa personer anser att “det inte räknas.”
Mina svägerskor ringde mig igår och har planerat våran sedvanliga “sister-in-law” lunch för imorgon. (Utan karlar givetvis) haha. Jag och Robert ska faktiskt bo på hotel i Riverside eftersom mina svärpärons hus är smockfullt av barn och barnbarn, så vi fick inte plats. Och i ärlighetens namn så ska det bli kul att få bo på hotel för det var så enormt längesedan. Imorgon kväll ska jag även få träffa en av Roberts bästa vänner i Kalifornien och så på Lördag blir det ju guldbröllop. Jag slog på stort och packade ner min nya vita klänning med lite svart broderi. Den e verkligen skitsnygg och jag har aldrig haft tillfälle att använda den förräns nu.
Känner på mig att pluggandet kommer bli lidande, men vi kommer hem på söndagkväll, så tekniskt sätt så missade jag bara en dag av föreläsningar.
Vi har med oss notebooken så om hotellet erbjuder wireless internet så kanske jag hinner uppdatera lite mer.

here we go again...

sommar i Boulder

Idag började mina 2 sommarkurser. Campus var så stillsamt och obefolkat i jämförelse med hur det är på vår och höst terminerna. Man slapp trängas i bokhandeln, köa för en kaffe, och antalet studenter i varje kurs var betydligt mindre.

Jag hade tur för i min skrivkurs så stötte jag genast på ett bekant ansikte, en tjej jag läste en kurs med förra terminen, så det var kul att ha någon att babbla med sådär första dagen. Min skrivkurs är upper level och ganska så avancerad och vi är bara 8 pers. Så det finns mycket tid och möjlighet att diskutera, kritisera och (förhoppningsvis) berömma varandras skrivande. Och professorn kommer kunna ta sig betydligt mer tid med varje individuell student.

Jag känner mig alltid underlägsen i skrivarkurser, för jag inbillar mig jämt att alla de andra är August Strindberg-typer med fantastisk talang medan jag är en patetisk amatör.

Drack en kaffe med Patricia i Broomfield efter pluggandet.

Hon har fortfarande äktenskapliga problem. Hennes karl har inte hittat ett nytt jobb, faktumet är att han inte ens letat. Samtidigt som Patricia jobbar sex dar i veckan (med Måndag som enda lediga dag). Och som om inte det vore nog så lyfter inte den arbetslöse karln ett endaste litet lillfinger hemma.

“Jag är så less på komma hem till all disk och all röra i köket, för att inte tala om alla skor och smutskläder som ligger spridda överallt."

Han kunde väl iaf plocka upp efter sig och ha middagen redo när Patricia kommer hem.

När jag föreslog det så skrattade hon bara bittert.

“Han hävdar att han skriver en bok just nu,” sa hon och skakade misstroget på huvudet.

Tydligen tror karln att han har förmågan att skriva en bestseller inom loppet av några veckor.

Jag tvivlar.

I övrigt har jag kört stenhårt på träningscykeln idag plus stretchat ut med min poweryoga DVD. Och igår så tvättade, dammsugade OCH vaxade jag min bil. Det tog cirka 4 timmar att få det precis så rent som jag ville det, och jag var helt slut efteråt. Men det gör att jag sover som en stock på nätterna om jag tränar eller utför fysiskt arbete under dagen. Och jag och Robert har bestämt oss för att börja gå till sängs tidigare om kvällarna och stiga upp tidigare. Imorse var vi båda uppe klockan 6. är väääldigt trött just nu dock. *gäsp*

Och på torsdagkväll bär det av till soliga Kalifornien för en långhelg!