Farväl!

Efter 3 trogna år som bloggare så har jag nu fattat beslutet att lägga ned fabriken.
Är inne på slutspurten av mina studier och pysslar med så mycket annat skrivande o läsande och tjollrande att jag inte känt för att blogga på mycket länge.
Det har varit kul så länge det varade och jag har haft turen att lära känna en hel del fina människor genom bloggosfären. Såsom den briljanta Sophie, facebooks egna Bettan, och så Jonna i Kina. (Kommer givetvis fortsätta att följa era bloggar slaviskt.)

Tack och hej!

Nytt år, Nytt Hår!

Tröttnade på att se ut som en tigerkaka i håret.
Tröttnade även på att slinga blont. Har haft mitt blonda hår sedan jag var 13 eller 14.
Eller jag har varit brunett några gånger, fast väldigt kortvarigt.
Och min frissa envisas med att färga mitt hår i 2 eller till och med tre färger. Sist sa jag åt henne att jag vill komma närmre min naturliga hårfärg, men det rynkade hon på näsan åt.
Så tack gud så kunde min kära vän Patricia stå till tjänst. Hon är ju en hudterapeut och har tillgång till butiker där proffsens färger, shampoon, etc säljs. Så vi gick dit och jag valde ut en guldblond färg som vi sedan kletade in i mitt hår. Det ser mörkare ut på kort än vad det egentligen är. Men med tanke på att mitt underhår var så mörkt medans mitt överhår var totalt ljusslingat så är jag ganska nöjd med resultatet.
Och färga är så mycket hälsosammare för håret!!! Mitt hår har aldrig varit så glänsande och mjukt på evigheternas evighet. Och vilka pengar jag kan spara nu när jag kan köpa proffs färg för frisörspris. På salong kom jag aldrig undan för mindre än 140 dollar, vilket e en mindre förmögenhet i jämförelse. Men nu kan jag gå och klippa topparna på samma salong som Robert för ynka 13 dollar och färga hemma.
Så sorry min lilla mor, jag vet ju att du tycker jag ser bäst ut i superblont, men jag blidde så trött på det. Kanske att jag slingar några få slingor till våren, men annars så kommer jag nog fortsätta färga tills jag kommer närmre min naturliga hårfärg.

Gott Nytt år!!!

Kan inte fatta att det redan är 2010. På radion skall det röstas vilka låtar som varit bäst under 2000-talets första år.
Jag minns fortfarande den kalla nyårsnatten 1999 när alla trodde att världen skulle braka samman.
Har inte känt mycket för att blogga på sistone. Mest för att jag är helt uppslukad av en bok om Henry VIII och hans sex fruar. Det är en historisk skildring, men den läses som en briljant novell och jag har svårt att slita mig.
Försöker öva fiol i en timme per dag nu när man har tid. Den 31:a januari ska vi nämligen uppträda på ett ålderdomshem.
Ha!
Jag och Robert ska köra två duetter, en minuet av Bach och en låt som heter “All Thru the Night.” Sen ska vi också spela två låtar med vår lilla fjärt-kvartett som vi spelat under de senaste sex månaderna.
Blir spännande. Vår lärare hoppas att vi ska inspirera andra vuxna att börja ta lektioner. Jag tror snarare att vi kommer få gamlingarna att plocka ut hörselsnäckan när vi sågar igång.

Tomtefar = peddo?

Jag och Alissa vandrar omkring i shoppinggallerian den 22 december och tittar på folk. Det är barnvagnar, trötta mammor, tonåringar med blå slingor i håret och rödkindade karlar med för högt blodtryck.
Så kommer vi till gallerians höjdpunkt. En enorm julgran, dekorerad i guld och rött, tronar i mitten av ett folkhav. En röd matta är utrullad och en lång kö av föräldrar och små barn (som fortfarande tror på tomten) har bildats.
Vi går närmare och ser tomtefar själv. Han sitter på en guldkantad soffa täckt med röd sammet. Har glasögon på näsan och ett trassligt vitt skägg som ser ut att vara hans eget för det är lite för tunt för att kunna misstas för ett svallande lösskägg.
När han ser att vi stirrar på honom så vinkar han och klingar med en bjällra han håller i vänsterhanden.
Sedan kommer en liten pojke och hans mamma fram för att ta bild med tomten. Den lilla pojken ser i det närmaste livrädd ut. Mamman placerar honom i tomtefars knä och pojken slingrar sig och stoppar tummen i munnen. Tomtefar skrattar och jag kan se att han säger något åt den stackars pojken för det vita skägget rör på sig. Pojken svarar inte utan stirrar resolut framför sig. Så blixtrar det till några gånger medan foton tas och sen är det nästa skrämda barns tur att sitta i en främlings knä.

Visst är det många pedofilaktiga undertoner vad gäller “tomten”?
I alla andra sammanhang så varnar vi våra små för fula gubbar som lockar med godis och presenter, men när det gäller tomten så tvingar vi ner dom i hans fulgubbe knä.
“Finns det några snälla barn här?”
“Vad önskar du dig av tomten, min käre pojk?”
“Kom och sitt på tomtefars knä så kan vi prata om det första som kommer upp…”

Tomtefar är bara en gubbe med ölmage och för mycket hår i ansiktet.

tjat o gnat...då blir Stina tvärsemot

Har haft en skön avslappnande dag.
Svärmor ringde och önskade God Jul. Hon och min ena svägerska tjatar alltid om att jag och Robert borde skaffa barn. Håhåjaja. För dem så är kvinnors utbildning och karriär ungefär lika viktig som den var på 1700 talet, dvs, en kvinna bör helst vilja vara hemma och amma små knoddar. Livet har ingen mening förrän man blivit mor och skaffat en familj.
Vet inte riktigt om jag förstår mig på det synsättet.
Åh, varför är släkten värst? Vissa gnatar om att man ska flytta hem till Sverige, andra tjatar om att man borde för fan jobba heltid vid det här laget och inte sitta och lata sig med sina universitetsstudier, och den tredje gruppen vill absolut se mig på smällen och Robert med en cigarr i näven.
*suck*
Ibland tror jag att folk är lite avundsjuka på mig och Robert. För att vi har så kul ihop och kör vårt eget race. Börja spela fiol när man är 26? Bli värdfamilj åt en utbytesstudent? Gifta sig i rådhus utan diamanter och Vera Wang klänning?
Nej men gud det går ju bara inte för sig.
Robert sa det så bra idag.
“Alla verkar tro att man måste följa samma mönster, you kiss, you fuck, you get married, you have kids, you get divorced…and then you do it all over again.”

I love my husband. Sorry att vi är lite annorlunda.
Kanske jag borde börja tjata på släkt och vänner att dom ska ända sina vanor och sina livsbeslut?
Här kommer förresten en bild på mina hooker heels som jag fick i julklapp. Blir 1.79 i dom och förundras över hur lätta dom är att gå i!

jul 2009

Har bakat pepparkakor, lyssnat på julemusik, och öppnat paket.
Imorse gjorde jag frukost, blåbärspannkakor, kaffe med färskmalade bönor, te och toast.
Fick fina paket, lite böcker och ett par hööögklackade boots som jag blir typ 2 meter i.
God jul på er!

Dan före Dopparedan

Idag har det snöat hela dagen. Sådana där riktigt vackra snöflingor som ser ut som små perfekta vita stjärnor landar i håret och på jackärmar.
Igår var vi på hockey och såg Avalanche förlora mot Anaheim Ducks.
Fansen framför oss hade på sig tomteluvor.
Idag var jag o Robert och julshoppade lite och käkade sushi middag med min vän Shauna och hennes lilla dotter. Det var najs!
Håller på att planera julbordsmiddagen som vi ska ha här hos oss. Blir en salig blandning av kalkon, tranbärssås, köttbullar, rökt lax, tyskt fruktbröd, pepparkakor och kanske en grekisk sallad.
Ingen kalvsylta, rödbetssallad eller gröt här inte!
Vissa “traditioner” är menade för att brytas. :p
Tycker om julen. Har fått brev från några gamla vänner som jag inte hört av på evigheter, telefonsamtalat med en mycket kär vän samt samtliga familjemedlemmar.
Å imorgon bitti ska vi lyssna på julmusik och baka pepparkakor.

Lördagkväll nere på schtaaan

Äta gott och slå klackarna i taket.Och endast tomten e naken. :p

Skandinavisk design är ju ganska stilren.
Steril till och med.
Vitt, stål, sparsmakat.
Värmeljus i genomskinliga stakar.
Marimekko gardiner i svart & vitt.
Reserverat.
Som oss svenskar.
Ibland är det nästan lite sjukhuskänsla, förutom dom bonade trägolven som värmer litegrann.

Jag tycker om Skandinavisk design. När jag först flyttade till Amerikatt så ryggade jag förskräckt tillbaka när jag steg över tröskeln till hem som bågnade av mörkt trä, grandiosa blomster arrangemang med fejk blommor och gästhanddukar med guldkant. Typ.
Till jul så är det också en ganska stor skillnad. Amerikanare tar det här med att slå in paket på största allvar. Min svärmor kommer alltid med dessa sinnesjukt snygga paket med stora röda rosetter och glittrande snöflingor. Så i år gjorde jag detsamma.
Jag har börjat tycka om amerikansk design. Det växer på en. Man kan inte låta bli att dras med.
Alissa har en kompis här som är väldigt populär och en sådan där all-american girl. Hennes rum är målat i ljusrosa och hon har ett zebra täcke på sängen.
Själv skulle jag aldrig ha velat synas levande med ett rosa rum när jag var sexton.
Skulle nog fortfarande inte klara av ett rosa rum.

Städade för övrigt hus o hem idag. Och slog in klappar på amerikanskt vis. Storslaget. Pråligt. :p

puh

Jag lovar mig alltid (kan man säga så?)
Grr…min svenska börjar bli Latin Kings-aktig. Måste börja blogga mer.
Hursomhelst, varje år har jag lovat mig själv att skicka iväg alla julklappar i november. Men ändå så står jag där på posten den 16e December. Med en virrig gammal blåhårig dam framför mig och en äldre herre snusandes i nacken. Kön vindlar sig evighetslång. Bara två kvinnor jobbar på posten denna dag. Extra förstärkning i juletid någon?
Usch. Står och svettas i dunjackan.
Har dessutom slagit in julklappar. Kände mig väldigt duktig för att jag för första gången någonsin tog det hela seriöst. I vanliga fall så ser mina julklappar ut som att en 1-åring slagit in dom, med skrynkligt halvtrasigt papper och dåligt krull på presentsnöret.
Men idag lade jag in hela min sjäääl på att slå in paket. Gjorde rosetter och klistrade glitter som den bästa stepfordwife.
Nu ska jag till att skriva julkort. Har börjat inse att jag är lite för sent ute. Ingenting kommer hinna till Sverige i tid.