Tomtefar = peddo?

Jag och Alissa vandrar omkring i shoppinggallerian den 22 december och tittar på folk. Det är barnvagnar, trötta mammor, tonåringar med blå slingor i håret och rödkindade karlar med för högt blodtryck.
Så kommer vi till gallerians höjdpunkt. En enorm julgran, dekorerad i guld och rött, tronar i mitten av ett folkhav. En röd matta är utrullad och en lång kö av föräldrar och små barn (som fortfarande tror på tomten) har bildats.
Vi går närmare och ser tomtefar själv. Han sitter på en guldkantad soffa täckt med röd sammet. Har glasögon på näsan och ett trassligt vitt skägg som ser ut att vara hans eget för det är lite för tunt för att kunna misstas för ett svallande lösskägg.
När han ser att vi stirrar på honom så vinkar han och klingar med en bjällra han håller i vänsterhanden.
Sedan kommer en liten pojke och hans mamma fram för att ta bild med tomten. Den lilla pojken ser i det närmaste livrädd ut. Mamman placerar honom i tomtefars knä och pojken slingrar sig och stoppar tummen i munnen. Tomtefar skrattar och jag kan se att han säger något åt den stackars pojken för det vita skägget rör på sig. Pojken svarar inte utan stirrar resolut framför sig. Så blixtrar det till några gånger medan foton tas och sen är det nästa skrämda barns tur att sitta i en främlings knä.

Visst är det många pedofilaktiga undertoner vad gäller “tomten”?
I alla andra sammanhang så varnar vi våra små för fula gubbar som lockar med godis och presenter, men när det gäller tomten så tvingar vi ner dom i hans fulgubbe knä.
“Finns det några snälla barn här?”
“Vad önskar du dig av tomten, min käre pojk?”
“Kom och sitt på tomtefars knä så kan vi prata om det första som kommer upp…”

Tomtefar är bara en gubbe med ölmage och för mycket hår i ansiktet.