kulturellt utbyte

Va kul, fick en härlig kommentar från Elin R angående vår ide att ta emot en utbytesstudent. Vi hade en representant från ASSE här i lördags, en jättetrevlig tjej som berättade lite om hur hela processen går till samt visade bilder och brev från 4 olika studenter som hon trodde skulle passa oss. Vi hade bett om en nordeurope, mest för Roberts skull eftersom han vill lära sig svenska eller alternativt lära sig lite mer om nordeuropeisk livsstil. Alla svenskar var dock redan tingade, men Miriam (representanten) hade valt ut 3 tyskar och en finne åt oss. Och ska jag vara ärlig så lät alla 4 som trevliga kids. Det var svårt att “välja.” Men till slut fastnade vi för en. Fast vi behövde ju inte bestämma oss på studs, för först måste vi bli godkända av organisationen. Dem ska göra background checks och så måste vi ha minst tre referenser som betygsätter oss som par och kan skriva under på att vi inte är några galningar.
Vi är iaf helpeppade. Folk kanske tycker det är konstigt att vi skulle vilja ta emot en främling i vårt hus. Men vi har gott om plats. Och vi är inte riktigt som alla andra. Både jag o Robert älskar att träffa folk från andra länder och kulturer. Man lever bara ett liv, och tyvärr så är vi inte rika nog att vi kan resa runt för resten av livet, men en utländsk gäst, eller snarare “familjemedlem” kommer garanterat föra med sig en hel del kulturellt utbyte. Och jag som aldrig gått på amerikanskt highschool är väldigt intresserad av att höra om livet där. Och det känns bra att få ge en ungdom chansen att uppfylla sin dröm om ett studieår utomlands. Eftersom jag är europee så vet jag hur det är att komma till USA och hur anpassningen är både förvånansvärt lätt och oerhört svår på samma gång. Dem flesta europeer har en ganska tydlig bild av USA innan dem kommer hit, tack vare tv, film, och all annan media som importeras från det stora landet i väst. Och väldigt mycket lever upp till den förutfattade bilden man har med sig i bagaget, men väldigt mycket kommer också att förvåna en. Det går inte att förbereda sig för allt. Hursomhelst, om allt går som det ska så kan vi snart börja korrespondera med vår blivande utbytesstudent.

Tack Elin för din kommentar och uppmuntran!

fjortis

Jaha, så var mitt springbreak nästan slut. Har inte gjort så mycket. Var insnöad igår när en mega snöstorm drog in och dumpade cirka en halvmeter snö över natten (no kidding) . Och träden som börjat slå ut fick en chock. Idag hade det redan börjar smälta så innan helgen kommer det nog vara borta.
Jag har klippt och slingat håret, skrivit en hel del på min research uppsats, tvättat o vaxat bilen, varit på kalas, och idag hängde jag med Patricia en stund.
Jag och Robbie funderar på att bli host-familj åt en exchange student i höst, så imorrn ska en representant från ASSE komma hit och intervjua oss. Robert vill helst ha en svensk och jag vill helst ha en japan, men det lutar nog åt att det blir en tysk. ha! Vi har inte bestämt oss än ifall vi är redo att bli tonårsföräldrar över en natt, plus att jag bara kommer va 10 år äldre än den potentielle tonåringen, men unga föräldrar innebär coola föräldrar? Eller?
Jag blev iaf som en fjortis på nytt när jag såg filmen Twilight häromdagen. Har ni inte sett den än så gör det! för ack vilken snygg vampyr pojke som har huvudrollen. Får nästan lust att köpa en tonårsblaska och slänga upp hans poster på väggen.

Det doftar vår

Kan inte riktigt beskriva det, men ni vet vad jag menar. Såg att trädens knoppar börjat göra sig redo för att slå ut och gräsmattorna på campus har skiftat från gulbrunt till ljusgrönt. åh vad härligt! För även om colorado vintrarna är betydligt mildare än sveriges så är det så brunt o torrt o trist under vintermånaderna. Men snart snart så är det sommar igen och jag kommer börja klaga på värmen.
Vad som är extra trevlig är att mamma o pappa kommer på besök i vår. Så då ska vi tillbringa många timmar på uteserveringar, lapa sol och äta glass. Colorado är nog vackrast på våren för så många blommande fruktträd växer här, olika slags äppel-, päron-, persiko-, och körsbärsträd, och dem blommar på en skala från vitt till ljusrosa till djuplila. Jag tjatar på Robert att vi ska plantera två fruktträd i år. Han oroar sig för all frukt på gräsmattan, men jag har alltid drömt om blommande träd, och i dagens genetiska värld så kan man faktiskt köpa sterila fruktträd.
Vi måste även boka biljetter till Kalifornien asap. Mina svärföräldrar firar guldbröllop (50-år!!!) den sjätte juni (sveriges nationaldag). Tydligen så firas guldbröllop med pompa och ståt, litegrann som ett bröllop, med tårta och annat gott. Tyvärr så har massa familjestrul kastat skugga på tillställningen, men ska bli intressant att träffa alla igen. Var ett tag sedan sist, tror det var thanksgiving 2007 som vi var i Kalifornien senast? Det börjar verkligen bli dags. Min svägerska har t.o.m. fått en dotter som vi bara sett på bild. Hanna Christine har dem döpt henne till och hon har megastora kinder och dubbelhaka! haha.

Nej, nu ska jag gå och försöka få lite sömn. Min sista tidiga morgon imorgon innan springbreak!

amerikansk tandvård och volontärarbete

Amerikanare har fina tänder. Nu i modern tid så kan man ju nästan mäta ett lands rikedom i invånarnas tandstatus. Ser man dokumentärer från tredje världen t.ex. så är det många tandlösa leenden.

Här i USA är tandhälsan – till skillnad från Sverige – delad i två läger. I Sverige har alla hyfsade tänder, speciellt eftersom tandvård är gratis under hela uppväxten.

I USA så har över klassen exceptionella tänder. Perfekta, raka, och bländande vita. Medelklassen har också tillbringat barndomen i tandställning och vuxenåren med tandblekning och har fina tänder. I USA så stoppar man även extra fluor i dricksvattnet vilket har minskat karies hos befolkningen sedan 60-talet. Tror inte vi har extra fluor vatten i Sverige? Men jag kan ha fel.

Hursomhelst, vad som är ganska tragiskt är att den fattiga befolkningen i USA, inte har råd med tandvård överhuvudtaget. Och det märks. Klyftan mellan rika och fattiga är stor, och det märks inte minst när folk öppnar munnen.

Jag var hos tandläkaren igår. På amerikanskt medelklass vis så går jag var sjätte månad. Istället för tandläkaren himself får man träffa tandhygienisten som skrapar och polerar och tar röntgen bilder. Ifall man har något hål så får man träffa tandläkaren, annars behöver man aldrig ens se en borr för tandhygienistens kontor är mysigt inrett med blommor och bilder på hennes familj och resor. Hon polerar tänderna med någon grusig (?) kräm och man får välja smak, (choklad, mint, cookie dough, strawberry, etc). Känns nästan som att vara barn igen. Jag älskar att gå dit, känns nästan lite smålyxigt, som en spabehandling eller nåt.

Min tandhygienist åker som volontär till massa olika länder. Hon har varit i Riga tre gånger, där hon lärde skolbarn att rengöra tänderna och jobbade på tandläkarklinik helt gratis. Hon har också varit i Thailand och Indien. På ett ställe så hade dem inga tandborstar, fluor, eller någonting. Så volontär hygienisterna fick lära barn att rengöra tänderna med rötter och pinnar. Snacka primitivt. Vad som är extra beundransvärt är att dem sparar ihop till dessa resor helt själva, dem står för alla kostnader och utför alla föreläsningar och allt arbete gratis. Hon håller redan på att spara till sin nästa Indien resa. Dem ska åka med ett team tandläkare till små primitiva byar utan både modern läkare och tandläkare. Det är så primitivt och sådan brist på medicinsk kunskap att teamet har planerat att lära människorna i dessa byar att laga små hål och att dra ut tänder på ett säkert sätt.

Måste säga att jag beundrar henne. Och lite avis är jag också. Jag skulle älska att ha en kunskap som jag kan sprida. T.ex. så vore det väldigt kul att åka till byar i Afrika eller Asien och lära ut engelska till barn. Tror inte Robert e så sugen på det dock.

jag är nog lite mer filantropisk av oss två.

helgen o lite annat

Denver Art Museum

En vecka kvar till springbreak. And I can’t wait! Inte för att jag ska göra något speciellt. Som att åka till Daytona Beach, FL och skaka loss i string bikini. Men jag ska sova ut varje morgon samt skriva massa researchs papers.

Idag hade vi soligt och fint väder så vi fick för oss att åka in till Denver och gå på Zoo. Sagt och gjort. Iförda T-hirts och shorts och SPF 30 så åkte vi ner, bara för att upptäcka att resten av Denver kommit på samma ide. Alla ville visst strosa ute, titta på tiger bebisar och mumsa mjukglass. Vi hittade ingen parkering! Det var smockfullt, varenda parkeringsplats på alla 4 våningar i det underjordiska parkeringshuset var fullt. Så vi fick kasta in handduken och bestämde oss för att luncha nere i downtown och besöka konstmuseet istället.

Vi åt en jättegod lunch på en Brittisk pub, satt på uteservering och jag drack till och med ett glas kallt vitt. Mysigt!

Pint's Pub

Sen gick vi på konstmuseet och försökte va intellektuella. Jag gillade indian sektionen och den asiatiska sektionen. Det fanns så mycket att se att våra 2 timmar innan stängning inte räckte till. Men det vart en riktigt trevlig Söndag! Skönt att få komma ut och bara slappa. Nu är jag verkligen redo för vår, grönt gräs, blommor, knoppande träd…

Har förresten blivit bjudna på två (ja…två!) 1-års barnkalas. Kalas är serious business här. Speciellt eftersom dem stolta föräldrarna ska fira sina första barn. Båda inbjudningskorten hade bilder på den dregglande bebisen ifråga, samt pastellfärgade ballonger och ett käckt meddelande, typ “xx fyller 1 år! Kom o fira!”

Födelsedagar i all ära, men jag tycker att det är lite löjligt att slå på stort på en ettårings kalas. Visst, sätt dem framför en tårtbit och filma deras kladdiga försök att äta upp den, ge dem lite inslagspapper att slita i och filma hela spektaklet. Men att ha megakalas med massa gäster är ganska meningslöst, speciellt eftersom bebisen ifråga inte kommer minnas sin första födelsedag.

Vi var på ett 1-årskalas förra året. När jag fråGade vart bebisen var så fick jag veta att han låg och sov middag. Istället så var huset fullt av vuxna och istället för kakfat så var bordet dukat med vinflaskor, ostar, och annan “vuxen mat.” 1-årskalaset var en ursäkt för mamma o pappa att bjuda in sina jämnåriga vänner och dricka alkohol mitt på blanka dagen. Men trevligt var det.

pedikyr = livsviktigt?

Jag sitter på Starbucks ute i solskenet och pluggar för veckans tenta och min sista (tack gud!) midterm. Brevid mig sätter sig tre pratsamma kvinnor i 40-års åldern. Dem är av övre medelklass och av diskussionen att döma så håller dem på att planera någon slags årlig välgörenhetsgala.
Dem diskuterar vem dem ska kunna få pengar av.
“Jag brydde mig inte ens om att ringa Cathy,” säger den ena. “Hennes man har ju förlorat jobbet.”
Dem andra hummar medlidsamt.
Sen börjar dem prata om den dåliga ekonomin och den blonda kvinnan (som inte ringde Cathy) börjar diskutera sina personliga nedskärningar.
“Det är klart man måste skära ner på saker och ting,” säger hon. “Men en sak som jag aldrig kan skära ner på är pedikyr och frissan. Jag skulle inte klara av att skippa frissan, God no! Och inte kan jag avstå från pedikyr heller för den delen!”
Dem andra två kvinnorna sitter tysta. Jag tror att inte dem håller med.
Men den blonda kvinnan fortsätter skamlöst att insistera vikten av skönhetsbehandlingar även under finanskris.
“Jag måste få ha mina “skämma-bort-mig-stunder.” Restaurang besök kan jag skära ner på och hyrfilmer…men inte pedikyr, no way.”

Ja. Det är ju tur att man har sina prioriteringar i ordning

som flugor till en lykta

Jag vet inte vad det beror på, men jag är en riktig bögmagnet. Träffar på så mycket gay snubbar överallt. Inte för att jag alltid är 100% säker på deras läggning, men dem pratar på ett väldigt överdrivet feminint sätt och komplimenterar underliga saker som straighta killar aldrig ens skulle märka. “Vilken fin kappa” fick jag höra från en av dessa gay-killar. Han hade axellångt blont hår med snedbena och gick omkring och blåste såpbubblor som om han vore på lekis.

Idag var lokalteve på campus och ännu en gaykille inger sig i konversation med mig. Tydligen så var det någon B-skådis som skulle föreläsa. Gay-killen säger till mig, “Jag önskar dem kunde ta hit Aretha Franklin. Inte för att tala, men för att sjuuunga. Liksom guuuud, I would love it!” Och så viftar han kokett med handen.

Aretha Franklin? Kan inte föreställa mig att en straight kille skulle drömma våta drömmar om en konsert med henne…

I coffeeshoppen där jag handlar min latte jobbar också en gay-kille. Vi kallpratar väder och vind och jag säger att jag är trött på denna eviga vind. “I hear you,” säger han och himlar dramatiskt med ögonen, “I’m so tired of these bad hair days.”

motor olja och tygros

Skrev ett inlägg idag när jag satt och väntade på att bilen skulle bli färdig.
Aldrig trodde jag att bilar kräver sånt arbete. Inte nog med att den ska tvättas och vaxas, utan man ska ta in den för att rotera däcken efter si och så många miles. Det finns kedjor här i stil med “Just Tires” somspecialiserar sig på bildäck och roterar dem gratis. Dem fixade min punktering gratis också. Sen finns “Just Brakes” som specialiserar sig på bromsar. “Autozone” är en annan kedja som säljer bilprylar av alla slag. Och så har vi ju Grease Monkey också som specialserar sig på att byta motorolja och andra vätskor. Dessa kedjor finnsi var och vartannat gathörn, som bilvärldens MacDonalds.
Vi var och bytte olja för två veckor sedan, men sen upptäckte Robert att det droppar olja under huven. Så jag fick besöka Grease Monkey idag och sitta och betrakta karlar i blåställ med “chew” under läppen och svartfläckiga nävar. Jag kan absolut ingenting om bilar, på sin höjd att jag kan byta spolarvätska.
Men vad som var extra gulligt var att en av bilmekanikerna kom och gav mig en väldoftande tygros medan jag väntade. Antar att dem ger kvinnfolk lite finare behandling för Robert har minsann aldrig fått en ros!

peanut sniffar min ros

nä nu får det va nog

Jag vet inte om “nyheten” om den här hemska kvinnan har nått Sverige. Om inte så avundas jag er. Denna storläppade tjej kallas för “octomom” av amerikansk media. Hon har nämligen blivit mamma till åttlingar och har sex barn sedan tidigare. Så nu har hon alltså inte mindre än FJORTON barn – varav alla är under 8 år. Vilken fars.

Och var e den stolte fadern undrar ni?

Svaret: ingen vet vem mannen ifråga är, men hans sperma fanns att tillgå i spermabanken som octomom gick till för att bli på smällen.

Hon gjorde alltså in vitro och lyckades även övertala läkaren att plantera in hela 6 embryos istället för det normala 2 som tydligen är standard i läkarvärlden. Och två ägg delade dessutom på sig i livmodern och vips så vart det åttlingar!

Det krävdes ett team på 46 läkare och sjuksköterskor vid förlossningen. Bebisarna var inte större än en knytnäve och fick ligga i kuvös med outvecklade lungor medan deras mamma solade sig i rampljuset.

Nadia, som mamman heter, är arbetslös. Hon har levt på sjukbidrag sedan 2002 och bor hos sina föräldrar som gick i personlig konkurs förra året. I en intervju hävdade hon att hon ska försörja sina 14 barn med studielån eftersom hon ska börja plugga till hösten.

Liksom, hallå? Någon hemma?

En vägörenhetsorganisation erbjöd henne ett nytt hus för barnen och dygnet-runt hjälp av sköterskor när åttlingarna kommer hem. Men “octomom” tackade nej. Tydligen så hoppas hon på en reality show samt en bok som hon redan försöker sälja för 2 miljoner dollar.

Patetiskt.