Jag vet inte vad det beror på, men jag är en riktig bögmagnet. Träffar på så mycket gay snubbar överallt. Inte för att jag alltid är 100% säker på deras läggning, men dem pratar på ett väldigt överdrivet feminint sätt och komplimenterar underliga saker som straighta killar aldrig ens skulle märka. “Vilken fin kappa” fick jag höra från en av dessa gay-killar. Han hade axellångt blont hår med snedbena och gick omkring och blåste såpbubblor som om han vore på lekis.
Idag var lokalteve på campus och ännu en gaykille inger sig i konversation med mig. Tydligen så var det någon B-skådis som skulle föreläsa. Gay-killen säger till mig, “Jag önskar dem kunde ta hit Aretha Franklin. Inte för att tala, men för att sjuuunga. Liksom guuuud, I would love it!” Och så viftar han kokett med handen.
Aretha Franklin? Kan inte föreställa mig att en straight kille skulle drömma våta drömmar om en konsert med henne…
I coffeeshoppen där jag handlar min latte jobbar också en gay-kille. Vi kallpratar väder och vind och jag säger att jag är trött på denna eviga vind. “I hear you,” säger han och himlar dramatiskt med ögonen, “I’m so tired of these bad hair days.”
No comments:
Post a Comment