Jag sitter på Starbucks ute i solskenet och pluggar för veckans tenta och min sista (tack gud!) midterm. Brevid mig sätter sig tre pratsamma kvinnor i 40-års åldern. Dem är av övre medelklass och av diskussionen att döma så håller dem på att planera någon slags årlig välgörenhetsgala.
Dem diskuterar vem dem ska kunna få pengar av.
“Jag brydde mig inte ens om att ringa Cathy,” säger den ena. “Hennes man har ju förlorat jobbet.”
Dem andra hummar medlidsamt.
Sen börjar dem prata om den dåliga ekonomin och den blonda kvinnan (som inte ringde Cathy) börjar diskutera sina personliga nedskärningar.
“Det är klart man måste skära ner på saker och ting,” säger hon. “Men en sak som jag aldrig kan skära ner på är pedikyr och frissan. Jag skulle inte klara av att skippa frissan, God no! Och inte kan jag avstå från pedikyr heller för den delen!”
Dem andra två kvinnorna sitter tysta. Jag tror att inte dem håller med.
Men den blonda kvinnan fortsätter skamlöst att insistera vikten av skönhetsbehandlingar även under finanskris.
“Jag måste få ha mina “skämma-bort-mig-stunder.” Restaurang besök kan jag skära ner på och hyrfilmer…men inte pedikyr, no way.”
Ja. Det är ju tur att man har sina prioriteringar i ordning
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment