Sunday, April 12, 2009

Påskmiddag


Idag är vi bjudna på påskmiddag hos ett par som heter Ben och Emily. Ben jobbar med Robert och han var här igår och hängde ett tag. Jag har träffat Emily en gång och hon är supertrevlig. Det är dem båda två faktiskt. Det enda jag har problem med är konceptet “parmiddag.” Som singel så verkade det så vuxet och exotiskt, lite som en hemlig klubb man måste vara medlem i. Men jag insåg snabbt att parmiddagar är ganska lamt. Liksom, vad är det för fel med singelvänner? Dem bjuds bara in när det är storfest med plockmat, inte när det är parmiddag, som att singlarna inte är värda ett riktigt mål mat?

Anledningen att jag ryggar tillbaka när det vankas parmiddag är för att det oftast är ett ganska löjligt koncept. Antingen så är det som någon slags tävling i vem som utgör det gulligaste/bästa/roligaste paret. Eller ännu värre blir det om paret ifråga sitter och munhuggs hela kvällen. Detta hände med min svenska kompis och hennes karl som vi sällan träffar numer. Varje gång vi umgicks med dem så började dem kivas om småsaker som att “han pratar för mycket” eller “han är så dryg.” Dem slogs om rampljuset, och efter ett tag så började hon säga till mig på svenska hur jobbig och dryg han var medan han satt bredvid och fattade noll.

När vi sen umgicks på tu man hand så pratade hon alltid om deras underbara förhållande och hur bra dem passar ihop, medan jag gick bredvid och försökte humma instämmande.

Det är just det som jag avskyr med konceptet PARmiddag. Alla inblandade slänger av sig sin individualitet i hallen och glider in i rollen som PAR. Man använder utrycket, “vi,” “vi” “vi.” istället för “jag tycker… eller “jag gillar…” etc.

Och sen så ska man självklart spela ut könsrollerna genom en samling kliche liknande skämt. Typ killarna skämtar om hur frugan shoppar för mycket skor och tjejerna rullar med ögonen åt hur deras karl inte kan plocka upp sina smutsiga strumpor. Ungefär så.

Och jag vet, det finna massa coola par och det går ha roligt på en parmiddag, men i 99% av fallen så går det till just som jag beskrivit.


No comments: