mani & pedi

En sak som är billigt i USA är manikyr och pedikyr.
Jag förundras alltid över folk som påstår sig vara utfattiga men som ändå alltid har välmanikyrerade naglar. Fast sen kommer jag på hur billigt det är. Typ 8-9 dollar för fransk manikyr.
Min första sommar här så beslöt jag mig för att prova på. Jag gick in till första bästa nagelsalong och insåg snabbt att jag befann mig i en annan värld. Manikyr borden och pedikyrpallarna var fyllda av asiatiska unga kvinnor med vita munskydd för ansiktet. Kunderna bestod enbart av amerikanska medelklass kvinnor, majoriteten med några extra mått runt midjan. Och ett par unga tjejer som skulle ha akryliska naglar.

“Du vill manikyr?” frågar en ung pinnsmal asiatisk tjej.
När jag nickar så pekar hon mot en hylla fylld av nagellack i alla färger.
“pick color” säger hon.
När jag slår mig ner vid manikyrbordet så är det inte den unga tjejen som ska göra min manikyr, utan en äldre asiatisk kvinna med ilsken uppsyn.
Hon grabbar tag i min hand på ett hårdhänt vis och börjar arbeta med den som om den vore en träklump hon försökte karva. Hon filar och klipper och joxar tills alla mina nagelband börjar blöda. Emellanåt så grymtar hon något oförståeligt. Bredvid oss sitter två andra manikyrister och skrattar och pratar högt på ett för mig obegripligt språk. Den ena sneglar på mina skor och säger något som genast utlöser ännu en skrattsalva.
När jag äntligen är färdig och mina sönderfilade naglar lackats så inser jag att det är dags att betala för det otrevliga kalaset. Jag vet att den arga asiatiska kvinnan förväntar sig dricks, men med levrat blod längs med samtliga nagelband så tycker jag inte riktigt att hon förtjänat de sedvanliga 15 procenten.
Men när jag snålar med dricksen så spänner hon sina mandelformade ögon i mig och väser mellan sammabitna tänder,
“is that it?!”

ja jisses.
En annan gång när jag mot bättre vetande går till nagelsalong så sitter jag mitt emot en vacker 30-nånting asiatiska som pratar väldigt lite engelska. Hon stirrar oupphörligen på mig mitt emellan filandet och lackandet. Jag känner mig lite olustig. Jag ler men besvaras med ett kyligt pokerfejs. När vi äntligen är färdiga så pekar hon mot sin överläpp och säger,
“Your lip, too much hair, you need wax.”
Okej najs.
Vad säger man när man just blivit utnämnd till skäggiga damen av en manikyrist? Jag bestämmer mig för att ignorera hennes bristande vett och etikett.
Men manikyristen ger sig inte.
“you want wax?” frågar hon uppmanande.
“no thanks!”
“you are sure?”
“yes!” (dammit)
“okay”säger hon och knycker på nacken som för att säga, “skyll dig själv”

*suck*

Så slutsumman av kardemumman är att man måste hitta en bra nagelsalong, för det finns väääldigt många dåliga.