35 SEK - yikes!

Som utlandssvensk längtar man ibland efter speciella saker. Jag har en favorit som inte kan matchas med någonting härborta.

Ta Da!

Men 35 kronor för 200 gram + frimärke känns lite överpris.

Butik hemlängtan är iallafall ett intressant ställe att besöka när man blir sugen på något blå-gult.

Det bästa med detta land

Jag har insett att min blogg mest består av sarkastiska små gliringar. Men här kommer min personliga åsikt om vad som är absolut bäst med Amerika.

Den Odödliga Optimismen – och den Totala Avsaknaden av Jante-lag.

Amerikanare är optimistiska. Landet är känt som “the land of opportunities” och de flesta lever faktiskt som om allt vore möjligt. Oavsett hur djupt hålet är som man befinner sig i så finns det alltid en väg ur det. Det finns en optimism här som jag inte funnit i Sverige. Både vad gäller framtid som nuläget. Och det är väldigt uppfriskande.

Avsaknaden av Jante-lag är också en befrielse. Visst, amerikaner vill också matcha grannen när denne köpt ny bil, eller gjort något annat storslaget. MEN, och detta är en viktigt punkt, amerikaner uppskattar andras succe utan småaktighet. Jag tror att detta hör ihop med optimismen. Amerikanare blir glada när grannen lyckas här i livet, dem blir glada när hårt arbete lönar sig, för att dem tar för givet att deras tur också kommer komma.

Och det är skönt att slippa hålla tillbaka de gånger man är stolt över något man ådstakommit. Eller glad över att man äntligen haft tur. Eller när man är oförskämt lycklig i sitt förhållande.

I Sverige så ska man akta sig för att skryta, eller “tro att man är någon.”

Här är det helt okej att vara någon.

amerikanskt kaffe

Amerikanare älskar sitt “kaffe”. Notera mina situationstecken. För amerikanskt kaffe är inget annat än vatten med kaffesmak. Var du än beställer en kopp java, (med undantag för autentiska italienska restauranger), så får du en kopp med något så blaskigt och svagt att man lätt misstar det för dåligt te.

Starbucks är undantaget. Det har blivit mitt vattenhål i denna kaffe-öken. Där kan jag i alla fall få en kopp som spelar i samma liga som Gevalia. Starbucks är alla amerikaners vattenhål, men det roliga är att väldigt många beställer drinkar som inte ens innehåller en droppe kaffe. Utan mest tjänar som ännu en kalori bomb.

Detta är inte kaffe

knack på dörren

“varför envisas alla med att knacka på vår dörr? Vi har ju faktiskt ringklocka?” frågar jag min karl.

Han tänker efter en stund, sedan säger han.

“Många tycker att ringklockor är irriterande, och föredrar att knacka istället. Det känns lite mer vänskapligt och familjärt att knacka.”

Jag reflekterar över detta fenomen en stund. För jag har stört mig på detta bultande på dörren i månader. Jag föredrar civiliserat ringande på dörrklockan. Ett snabbt pling och så är det över. Men efter denna förklaring så känns det litte bättre. Jag accepterar att man föredrar old-school systemet här, och har bestämt mig för att bli en knackare jag med.

politik i luften

Jag har spenderat halva dagen med att göra research. Jag förlorade mig i statistik tabeller och internationella index. Vilket förklarar min lilla lista nedan. :)

El Presidente, George Bush, höll sitt årliga tal till nationen idag. Han fokuserade majoriteten av sin energi på landets dvindlande ekonomi. Bland annat vill han ge tillbaka $150 biljoner (!) av amerikanarnas skattepengar, så att alla kan shoppa loss och sparka igång pengahjulet igen.

Under sitt 53-minuter långa tal, så pekade Herr Bush ett varnande finger åt Iran, och han uttryckte också sitt missnöje med Venezuelas president.

Bush uttryckte också sin önskan att skapa en demokratisk Palestinsk stat innan slutet av året, för att få slut på Israel-Palestina konflikten. I guess we are all dreamers.

Det bästa jag hört George Bush säga, var när han höll tal för studenter vid ett Universitet:

“Till alla studenter som bara har C i betyg, har jag bara en sak att säga – Ni kan också bli President av Amerikas förenta stater.”

haha. han har humorn karln.

Sverige vs USA

Har jag gjort ett misstag som flyttat till USA? Vad tycker ni? =)

Förväntad Livslängd:

Sverige: män: 78.39 år
kvinnor: 83 år

USA: män: 75.15 år
kvinnor: 80.97 år

Barn födda:

Sverige: 1.66/per kvinna

USA: 2.09/per kvinna

HIV/AIDS förekomst i %:

Sverige: 0.1 %

USA: 0.6%

Läskunnighet (15 år och uppåt)

Sverige: 99%

USA: 99%

BNP per capita (köpkraft per person)

Sverige: $ 36,000

USA: $ 46,000

Arbetslöshetsnivå:

Sverige: 7.8 %

USA: 5.1%

Statsskuld:

Sverige: 41.9% av BNP

USA: 36.8% av BNP

Pengar till välgörenhet:

Sverige: $1.7 billion (1997)

USA: $6.9 billion (1997)

Antal mord:

Sverige: 2 för varje 100.000 invånare

USA: 5.7 per 100.000 invånare

Motto:

Sverige: "För Sverige – I tiden"

USA: "In God We Trust"

% Kvinnor i Arbetslivet:

Sverige: 76.0 %

USA: 69.9%

Antal Personer i Fängelse:

Sverige: 59 personer för varje 100.000 invånare

USA: 682 personer för varje 100.000 invånare

Nöjd med Livet:

Sverige: Plats nr 7 utav 178 länder

USA: Plats 23 utav 178

Fattigdom (endast OECD länder)

Sverige: nr 1 (= minst fattigdom av OECD länder)

USA: nr 17 (Endast Italien och Irland var lägre)

Livskvalitet: (mellan 1 – 10, varav 10 är bäst)

Sverige: 7.937

USA: 7.6

statistisk info hittade jag här och här och här !

olika asikt

Idag var det 16 grader och solsken! Jag satt ute i linne och drack kaffe, och fick en solbränna på bara tjugo minuter. Man bränner sig fort när man är 2 kilometer ovanför havsnivå. Helgen har varit bra. Vi har sett de båda syskon-filmerna “Letters from Iwo Jima” och “Flags of our Fathers” i helgen. Ett intressant projekt av regissör clint eastwood. För man får se den japanska sidan av andra världskriget i en separat film och den amerikanska sidan i en annan. Så man får två perspektiv på samma händelse. Jag tyckte att “Brev från Iwo Jima” var den bättre av de två. Intressant att hela filmen var på japanska dessutom.

På tal om språk. Vi hade en debatt i fredags i en av mina samhällskurser, ämnet var tvåspråkighet. Professorn ville veta om vi tyckte att allmänna skolor skulle erbjuda möjligheter till tvåspråkig undervisning för elever som inte har engelska som förstaspråk. En tjej fick total flipp och började högljutt argumentera emot “dessa illegala mexare som vägrar prata engelska och utnyttjar våra skattedollar”. Jag var tvungen att inbryta och säga att det inte bara är mexikaner som har engelska som andraspråk i USA. Jag som immigrant i det här landet har faktiskt ett annat, och mer välinformerat perspektiv av hur det är att vara icke-amerikan.

“Ja, men jag ser inga skyltar på svenska eller kinesiska här. För att ni lär er ju engelska! Du pratar ju perfekt engelska! Mexikanarna vägrar ju lära sig. Beställer man mat i MacDonalds drive thru så fattar man ju inte vad dem säger och man får alltid fel beställning.”

Denna tjej brydde sig inte ett dugg om att vi har två tjejer i klassen med mexikanskt ursprung, varav den ena har en uttalad accent. Hon brydde sig heller inte om den vietnamesiska student som har en väldigt kraftig accent.

“I Sverige lär vi oss engelska från första klass. Alla språk är värdefulla och kommer bara att bli mer värdefulla i och med globaliseringen. Så jag tycker att alla elever i amerikanska skolor bör lära sig ett extra språk.” sa jag.

Och professorn som är väldigt socialistisk, och inte tillåter någon att prata religion (tack!) och som jag misstänker är lesbisk, sa:

“Stina, det där var ett väldigt stark argument och jag kan se att du har en god insyn i ämnet.”

(Ha!)

En annan tjej i klassen sa tidigare att: “Gud säger åt oss att älska varandra. Därför bör vi göra det också.”

Professorn bröt in direkt och sa: “Jag tillåter inte personliga argument baserade på religion. I den här salen pratar vi bara om religion i neutrala termer.”

åh, det var sååå fruktansvärt skönt att hon sa det. För det finns så många Jesus freaks här, och det går inte diskutera någonting med dem för dem säger bara: “Bibeln säger….” eller: “Jesus säger…”

gaaah. Det är väldigt annorlunda att plugga på college här, i och med att det finns så många som har en helt annan syn på saker och ting. Saker som jag tycker är helt absurda. Fast ska jag vara helt ärlig så är det lika intressant som det är frustrerande. Och det är alltid lika kul att komma hem till Robbie och berätta om det senaste jag hört eller sett.

Make Love Not War

Nyttjandet av helylle-svensken

“Först kom svensk massage, sedan kom tempur-madrassen…och nu finns det en ny sak att tacka Sverige för – Cuur Bantningsmedel! Prova denna fantastiska produkt och få slående resultat. Cuur är det bäst säljande bantningsmedlet i Skandinavien, prova det du också och du kommer se hur kilona bara rasar. Tack Sverige!”

Så lyder en radioreklam som spelas frekvent och retar gallfeber på mig. För det finns inget svenskt bantningsmedel som funkar, det finns inga bantningsmedel som funkar! Nä, det är ett typiskt amerikanskt pr-trick. Skandinavier i allmänhet, och svenskar i synnerhet är ju kända för att vara en grupp hälsosamma skogsmullar med rosiga kinder. Och detta rykte använder sig dessa strunt företag sig av för att få sälja sina produkter. Som garanterat är ren skrot och producerat någonstans i norra dakota.

Lyckades hitta en länk till detta “undermedel”: http://www.cuur.com

Jury Duty

Jag fick ett brev häromdagen. En kallelse till “jury duty”. Vilket innebär att jag är kallad att tjänstgöra i en amerikansk jury. Det amerikanska jury-systemet är ganska unikt. Alla medborgare över arton år, riskerar att bli kallade, och det är inte mycket man kan göra annat än att inställa sig. Man måste besöka rättsalen och genomgå en utvalsprocess. Varje jury består av 12 personer - det är allt från hemmafruar, till VDs, till snickare och trailor trash. Blir man invald så har man inget val, utan man tvingas att missa arbetsdagar och spendera dem i rätten för liten eller ingen kompensation. Poängen med en jury är att rättegången skall bli mer rättvis, med en grupp "vanliga" människor som tillsammans kommer fram till en dom, istället för "bara" en domare. Tanken är god antar jag, men alla s.k.vanliga människor gruvar sig för denna kallelse och är totalt ointresserade av att tjänstgöra i en jury. Ingen vill missa en arbetsdag för att sitta och rulla tummarna i en rättsal.

Jag var kallad att inställa mig den femtonde februari, vilket skulle innebära missade föreläsningar och garanterat en långtråkig process. Men! Eftersom jag inte är amerikansk medborgare så behövde jag bara kryssa en ruta och skicka tillbaka kallelsen. *puh*

Blev oerhört lättad.

Back to School

Denna fina skylt sitter på entren till mitt college. =)

Kan det bli mer vilda västern?

Förra året tog en polisman kurser på mitt campus, och han dök upp i civila kläder med pistolen i hölstret. En kurskompis som satt bakom honom såg pistolen och fick totalpanik. (Jag kan inte klandra honom, för minnet av Columbine är fortfarande ett plågsamt minne i Colorado.) Denna kurskompis alarmerade professorn och det blev ett himla hallå. Polisen visade sin bricka och alla lugnade ner sig. Men han blev ändå avstängd från campus under en tid. Jag träffade honom aldrig, hörde bara historien i andra hand. Men det känns så avlägset att se någon med en pistol i en föreläsningssal. Eller att se någon som är beväpnad överhuvudtaget.

Only in America.

är i övrigt helpeppad inför mina kurser! Mycket arbete kommer det att bli, men också MYCKET intressant arbete. Jag stötte ihop med två kompisar från förra terminen det första jag gjorde. Vi hann med en snabbkaffe och pratade om vad som hänt sen sist. Min storartade semester i Sverige ville dem naturligtvis veta allt om. (Pyntar ni era hus? Vad äter ni för julmat? Hur mycket snö har ni?) För mig är svensk jul faktiskt inte så annorlunda från amerikansk jul. Svenskarna är bara mer blygsamma vad gäller blinkande lampor och plastiga utomhus dekorationer.

Nu börjar allvaret...

Det har varit skönt med ett lååångt lov. Idag (måndag) är det Martin Luther King dagen, en dag som uppmärksammas som en helgdag. Banker, postkontor och skolor är stängda och de flesta är lediga från jobbet. Därför börjar inte min skoltermin förrän imorgon, tisdag!

Jag är peppad, nervös och förväntansfull - allt på samma gång. Jag har en del riktigt intressanta kurser denna termin. Bland annat en research skriv kurs där vi kommer skriva cirka 5 research uppsatser. Jag vet att många avskyr att skriva uppsatser, men jag trivs som fisken med pennan i handen. =) Jag har en annan kommunikationskurs som också verkar rätt intressant. Samt tre andra kurser som jag behöver för mitt huvudämne. *puh* Jag blir svettig bara jag tänker på det. Men jag hoppas på inspirerande och intelligenta professorer samt lite trevliga kurskamrater.

Och jag tror att jag haft tillräckligt med ledighet. Jag är på gränsen till förslappad, så det är verkligen dags att få något att bita i!

Presidentvalet

Det går ju inte läsa eller se vare sig amerikanska eller svenska nyheter utan att läsa om det stundande valet. Och att äntligen få se Bush ta sitt pick och pack från Vita Huset och flytta hem till Texas ska onekligen bli skönt.

Men vem borde vinna? Vem skall bli den nye presidenten?

Här kommer min plus- och minus lista:

D E M O K R A T E R

Barack Obama: kallades av misstag för “Osama” av ett nyhetsankare med humor på CNN. Kanalen spenderade sedan en vecka med att be om ursäkt. Ledande demokratisk kandidat just nu.

Bra: Obama var strängt emot invasionen av Irak 2002. Han ordnade t.o.m. en protest emot kriget. Han gjorde även ett HIV-test i Kenya och menade att alla publika personer borde HIV testa sig för att visa att det inte är något att skämmas för. Hans politiska åsikter är Robin Hood aktiga, dvs. mer pengar åt de fattiga.
Dåligt: I en intervju på Oprah’s soffa så berättade Obama att han blir generad varje gång en TV-reklam för Viagra är på teve och han sitter där tillsammans med sina små döttrar. “Jag tycker sådan reklam är oacceptabel” sa han.
Jag undrar hur en man som inte ens kan prata blommor och bin med sina egna barn ska klara av att leda ett folk?

Hillary Clinton:

Bra: Ifall “Billary” lyckas nästla sig in i Vita Huset så hoppas jag innerligt att hon slår sig ner i ovala rummet, med en cigarr i munnen och en manlig ung assistant under skrivbordet. (“Hämnden är ljuv, Bill. Hämnden är ljuv”)
Dåligt: Hillary är för Dödsstraffet, emot Abort men vill behålla det lagligt, hon är en hängiven Israel supporter och anser att USAs säkerhet är viktigare än mänskliga rättigheter. (!)

R E P U B L I K A N E R

Mitt Romney: Just nu den ledande republikanske kanditaten.

Bra: ehm. Han har ett underhållande efternamn?
Dåligt: Romney är mot abort och homosexuella äktenskap. Han stödjer Irak-invasionen och är för Dödsstraffet. Han tycker även att man bör införa särskild sex-utbildning i skolorna där “ungdomar lär sig att avstå från sex tills de är gifta.” *gäsp*

John McCain

Bra: Efter att själv ha varit krigsfånge i Vietnam så är McCain emot tortyr och tvivelaktiga förhörsmetoder av krigsfångar.
Dåligt: Mccain är totalt emot abort och även användandet av preventivmedel. Han stödjer Irak-kriget och slår fast att militära medel borde användas i Iran ifall det behövs. McCain är givetvis också emot homosexuellas rätt att gifta sig.

Dessa är de två sidornas främsta kandidater just nu. Mitt hopp lutar faktiskt åt Obama, men jag är lika exalterad över det här valet som jag är över ett besök hos tandläkarn. Det känns som att alla politiker är av samma skrot och korn. Stöpta i samma form. Jag har ej rösträtt och det är jag faktiskt glad för.

Körde mot rött...

På väg hem från vårt söndagskaffe så ser jag att jag har en polisbil bakom mig. Han dyker upp just som jag glider in på en 30mph vägsträcka. Det är svårt att köra så sakta och ingen gör det på denna väg. Men eftersom jag vill framstå som en exemplarisk förare i lagens ögon så kör jag prick 30, medans polismannen stressat nosar mig i rumpan. (Poliser följer aldrig någonsin hastighetsskyltarna och verkar bli frustrerade när man faktiskt gör det.)

Men trots mitt tappra försök att vara ögontjänare så gör jag ett stort misstag. I en vägkorsning blinkar jag för att svänga höger. Polismannen gör samma sak. Det är rött ljus men man får svänga höger ändå och det gör jag. Robert flippar ut och säger “Du stannade inte. du måste ju stanna helt innan du kan köra. Nu kommer han stoppa dig.”

“Men vad fan, man får ju svänga höger på rött!” utbrister jag.

“Ja, men du måste först stanna helt.”

“Det har du aldrig sagt.” säger jag och vi ser båda hur polisbilen glider upp bakom mig igen. Han kör så nära, så nära trots att det finns två filer och han enkelt kan köra om. Vid det här laget är vi båda hundra procent säkra på att blåljusen kommer slås på vilken sekund som helst. Jag har ju lyckats köra mot rött alldeles framför ögonen på lagens väktare. Inte en chans att han kommer låta mig komma undan. Jag tackar Gud för att jag har glasögonen på mig, och körkortet i väskan. Annars skulle jag få fler problem. Vi kör så i cirka två minuter. Det är bara jag och polismannen på vägen och jag tänker att han kunde enkelt ha stoppat mig vid det här laget.

Men han gör det inte. Istället svänger han åt höger när jag tar vänster. Och jag skrattar till. “Se, jag gjorde inget fel.” säger jag triumferande. “Jag kan inte tro mina ögon. Du körde mot rött. Och han brydde sig inte!” Robert skakar på huvudet.

Jag är glad att jag slapp böta 300 dollar. Under mina 6 år som bilförare har jag aldrig blivit stoppad av polis - och jag tänker inte börja med det nu! :)

ring ut det gamla – ring in det nya

som ni ser så har jag tagit mitt pick och pack och flyttat. Till en ny blogg. Jag var så ursinnigt less på den gamla. Det var verkligen dags att prova vingarna och sätta bo någon annanstans. jag accepterade förresten något konstigt virus idag, via msn. Jag brukar inte vara så lättlurad, men den här gången gick jag på det. Så nu har robbie rensat ur hela min dator, kört minst 10 antivirus/spyware program och rengjort mitt tangentbord. :) Me like it! Nu är min lilla dator både snabbare och finare. Så här ska bloggas! just nu är klockan dock snart halv två på natten och det är dags att stänga ögonen för en stund.

deklarations tider

Det är dags att deklarera här i USA. Och sen förra året har jag lärt mig mer och mer om hur det funkar. Vi gör det själva online. Och jag har börjat se visa orättvisor med det amerikanska skattesystemet. Jag är på den vinnande sidan för en gångs skull, men jag tycker ändå att det är synd.

I USA uppmuntras kärnfamiljen så till den milda grad att man kan tro att man fastnat i ett svartvitt 50-tal. Det är bara det blommiga förklädet och hårspolarna som saknas. För det första så får man skatteavdrag för att man är gifta. Och det är inte något puttenuttigt avdrag utan det är rejäla summor – vilket får samboskap att framstå som ren idioti och ogifta par förlorar hundratals dollar, garanterat. Min förre arbetskompis Nils var singel i stan och han fick betala multum i restskatt varje år. Så inte nog med att han fick äta mikrovågsugns middagar i plastförpackning framför teven i all sin ensamhet – han fick också betala mer i skatt.

Men det mest tragiska med denna sanning är att homosexuella par aldrig kan få samma rättigheter vad gäller skatt. Eftersom dom lagligen inte kan gifta sig, så kan dem inte heller få fördelaktig skatteåterbäring. Dem blir med andra ord behandlade som en andra klassens medborgare i mina ögon.

I USA får du avdrag om du är gift, och du får avdrag för varje barn du sätter till världen, du får avdrag om du äger ett hus, om du har studielån, eller om du pluggar på college. Detta system gynnar alltså bara kärnfamiljen. Mamma, pappa och barnen i det vita huset. Systemet gynnar den sortens medborgare som den amerikanska regeringen vill uppmuntra och se mer av. Men vad händer om du är singel, homosexuell och hyr en lägenhet mitt i stan? Ja, då kan du räkna med att du får skatta därefter.

Man blir bestraffad för livsstilen helt enkelt!!!!

Jag vet att dem flesta länder försöker styra befolkningen på det här viset. Men jag tycker det är förskräckligt. På grund av den falerande ekonomin i USA så pratar Bush nu om att ge tillbaka skattepengar till befolkningen för att stimulera köpkraften. Det låter ju bra. Men jag ger mig den på att det bara är vissa utvalda som får ta del av denna summa.