Robbie visade mig sina skolbetyg från lågstadiet och uppåt häromdagen. Det mest komiska var att eleverna fick fylla i vad dem ville bli när dem blev stora för varje år.
Pojkarna kunde välja mellan yrken som polis, brandnamn och astronaut. Medan flickorna kunde välja mellan “yrken” i stil med mamma, modell och flygvärdinna.
Jag skrattade högt. Man kunde nästan tro att Robbie gick i skolan på 40-talet, men icke, detta är ganska typiskt för det konservativa Amerika där könsrollerna fortfarande är strikt uppdelade jämfört med Sverige där befolkningen blir mer och mer androgyn för varje år.
Apropå det, jag läste att Sveriges ålderdomshem har börjat använda samma underkläder för både manliga och kvinnliga patienter. Hm. Jag undrar om resultatet blev en blandning av leopardmönstrad rosa spets och grå bomullsboxers?
Eftersom jag älskar psykologi så har jag beslutat mig för att ta en minor i psykologi tillsammans med min major som e journalistik. Hittills har jag haft 1-2 psykologi kurser varje semester (termin). Det är den största fördelen med den amerikanska universitets modellen, det faktum att man har vissa obligatoriska kurser, t.ex. jag måste ha si och så många kurser i masskommunikation, men sen har man också mycket frihet vad gäller att välja sin electives (resterande kurser). Mina electives har hittills bestått av kreativt skrivande, litteratur, och psykologi, dvs. bara sådana godbitar som jag är intresserad av.
Förra terminen gjorde jag ett djupdyk in i en kurs i “abnormal psykologi” som dem kallar det här, där vi studerade psykologins bibel DSM-VI-TR och den mängd psykiska sjukdomar och personlighetsstörningar som den omfattar. Mina professorer var ett gift par som förutom att förläsa på colleges också arbetade på en psykiatrisk klinik. Den var en uberintressant klass, verkligen.
Den här terminen läser jag en psykologi kurs i mänsklig utveckling från livmodern till döden. Biosocial, kognitiv, och psychosocial utveckling. Jag tror den här kursen är ett måste för blivande föräldrar eller dem som vill jobba med barn och gamla. Läser om hur den lilla bebisens hjärna utvecklas rent fysiologiskt samt hur den mentala förmågan utvecklas och blir mer komplex ju äldre vi blir. Fascinerande!
Mina housewife skills har förbättrats. :) Idag lagade jag en amerikansk klassiker, tomato soup & grilled cheese sandwiches. Var riktigt mummigt såhär på höstkanten.
Andra specialiteter som jag lagar är kyckling enchiladas, broccoli- & svamp paj, och wokade grönsaker med räkor, kyckling eller både och. Jag försöker äta mycket omega-3, fullkorn, olivolja, vitaminer, och calcium.
De senaste 2-3 åren har jag blivit betydligt hälsosammare. Först och främst så fimpade jag mitt dagliga paket cigaretter. Sen så äter jag en riktigt lunch varje dag istället för typ en delicato boll och latte som var min standard. Snickers, någon?
Jag tar en multivitamin + järn. Jag går aldrig och lägger mig utan en grundlig ansiktsrengöring. Jag använder SPF 15 på ansiktet. Jag äter sällan godis eller skräpmat (är sällan sugen). Förutom choklad förstås, men choklad är en helt egen kategori som jag aldrig, aldrig kommer överge eller tröttna på.
Dessutom så sover jag 7-8 timmar per natt. En kopp varm choklad före läggdags gör susen om man vill somna in.
Det enda jag inte gör tillräckligt ofta är tränar. Borde verkligen börja om o köra lite styrke och kondition. Men men, det får bli mitt nästa nyårslöfte.
Idag är det lördag och i riktig amerikansk anda så gick vi ut och åt frukost.
Jag är inte mycket för att äta en megafrukost. Men det är ett intressant fenomen att gå ut och äta frulle och se hur mycket vissa lyckas stoppa i sig innan klockans ens slagit nio.
Flottiga pannkakor med smör på toppen, bacon, ägg, omelett, muffins, fattiga riddare, våfflor, färsk frukt…the list goes on. Det är kalorier för hela veckan. Själv så beställer jag en latte och rostat bröd. Amerikanska pannkakor och “belgiska” våfflor, som dem kallar det, är cirka fem centimeter tjocka…och inte speciellt smakliga.
Sen så har jag precis gjort klart en uppsats som hade en deadline vid midnatt inatt. Känner mig lite utbränd den här terminen. Får inte lika mycket gjort som jag skulle vilja. Däremot har jag drabbats av städsjuka. Jag vet, det är inte likt mig, men man ska inte beklaga sig när allt är skinande rent omkring en. Bättre feng shui.
Vissa människor är som tagna ur en gammal tecknad tv-serie. Ni vet där en av filurerna har ett regnmoln över huvudet vart dem än går. Har en kille i min projekt grupp som bara klantar till sig vad han än gör. Har han något på minneskort så raderar han det av misstag, har han en laptop i väskan så blir den stulen från hans bil medan han parkerar utanför livsmedelsbutiken, skriver han med en bläckpenna så är den trasig och läker blått bläck över jeansen. Han missförstår alla uppgifter och får inte godkänt på tentan trots att han verkar vara ett pluggo. Dessutom är han en sådan där irriterande typ som avbryter föreläsningen för att ställa en miljon frågor.
Eftersom han fick så dåligt resultat på tentan så har han bestämt sig för att “betyg inte spelar någon roll, det är bara lärarens åsikt och handlar inte om hur mycket man vet egentligen.”
hmm. okej.
Varje uppgift tar dubbelt så lång tid på grund av att han komplicerar allting.
Detta är en av anledningarna till att jag hatar grupparbete, projektarbete, eller vad man nu vill kalla det. Jag är ingen “team player” utan jobbar bäst ensam.
Det mest tragiska med denna regnmolnskille, Zach heter han, är att hela vår grupp skyr han som pesten. Michelle, som för övrigt spenderar 90% av sin tid med att sms:a sin pojkvän, ignorerar allt han säger och sitter mest och rullar med ögonen bakom hans rygg på bästa högstadievis.
Idag när hans penna läkte bläck över hela hans högvatten jeans så tyckte jag faktiskt synd om honom. Trots att jeansen knappt täckte vaderna och var alldeles för korta, så var det ju hans "favoritpar" som han uttryckte det. Så han spenderade halva vår tid med att skrubba jeansen med aceton (?).
Så då återstår min filosofiska fråga:
“är nördar nördiga för att dem är nördar? Eller är dem nördar för att dem är nördiga?
Jag vet inte om det beror på att jag är född i September, men jag älskar hösten. Det har jag alltid gjort. Jag älskar färgerna, rostrött, guld och varm apelsin. Doften av regn från våt asfalt. Höst luktar friskt och fräscht. Skogen har öppat sitt juvelskrin och marken är fylld av bär, fruktträdens grenar hänger tungt och solen är inte lika kvävande varm som under sommaren. Här i Colorado så sprakar det av färger nu i slutet av September. Allt från mörk lavender till djupt röd och citrongult. Förutom att jag tycker att hösten är den vackraste av alla årstider så gillar jag hur den för med sig ordning och reda. Det är på hösten som jag dammar av min filofax, skriver upp mig på gymmet och börjar planera för framtiden. Jag drabbas nästan alltid av någon slags ambitiös eufori på höstkanten som dalar av i takt med trädens nakenhet och de första snöflingorna.
Jag inhandlade förresten svenska Nyåkers pepparkakor häromdagen som jag ivrigt doppar i mitt fransk pressade kaffe. Höst betyder att snart är det jul!
Jag var aldrig emot religion i Sverige. Jag var inte vidare religiös (förutom fanatiska perioder i 9-års åldern). Annars så har jag mest ryckt på axlarna åt hela baletten. Vill man tro på Gud så gör det. That’s fine by me. Men sedan jag flyttade till USA så har mitt tålamod med religiösa fanatiker nått sin bristningsgräns. Religiösa människor tror att dem är så jävla speciella. Dem är moralt högfärdiga, rynkar på näsan åt än det ena, än det andra. Aldrig har jag stött på sådan trångsynthet som religiösa folk besitter. Sprit, bögar och svordomar är omoraliskt. Samtidigt som kyrkorna är fulla med pedofiler och annat löst folk som utnyttjar sin spelade gudfruktighet till sin egen vinning.
Att man sedan ska förväntas tro på någonting som det inte finns bevis för är helt befängt. Vad är skillnaden mellan att tro på Gud och jultomten? Jag har inte sett någondera. Jag kan tro att jorden är platt bäst jag vill, men sanningen är en helt annan.
Visste ni att dem lär ut skapelsemyten i skolorna i USA? Och att tusentals religiösa fanatiker vill att skolorna bannar “Big Bang” och alla vetenskapliga fakta i formån för Gud, Adam och Eva. Sarah Palin, (McCains vice president är ett känt exempel på denna idioti). Istället för att lära sig om fossiler, dinosaurier, och Lucy – så ska ungarna tro att världen skapades på 7 dagar och att vi alla stammar från Adam och Eva.
Varför inte lära ut nordisk mytologi istället? Eller grekisk? Alla kulturer i världen har sin egen fantasi rika skapelsemyt. även om Gud existerar, så vad får oss att tro att den kristne guden är den rätte?
Har haft en ganska bra vecka. Svärföräldrarna har varit här sedan i lördags. Idag åt vi lunch med Robbie nere i Denver, och sedan gick vi till Denvers nya konstmuseum, vilket jag hört massa bra saker om. Jag är inte speciellt kunnig vad gäller konst, men det var intressant. Nytt, fräscht, och alla möjliga konstverk. Asiatisk, amerikanska indianer, renässans, vilda västern, modern.
Vi satt och tog en fika i deras kafeteria. Och dem hade en riktigt konstnärlig barista som gjorde fina konstverk på min latte. Check it out!
Ibland känns det som att jag står med varsitt ben på två vitt skilda platser. Betties inlägg om “den svenska avundsjukan” och jantelagen satte genast mina små grå i rörelse. För jag känner igen det där så väl. Jag vet inte om det är avundsjuka, eller på grund av ett homogent socialist samhälle, eller glorifierad jantelag. Kanske det är lite av varje? För det mesta så verkar det bara som att svenskar är så jävla negativa.
När jag meddelade att jag skulle flytta till USA så fick jag inte en enda positiv reaktion. Inte från någon. “Hur ska det gå?”, “Jaha, och vad ska du göra där?”, “Hur ska du ha råd med det?” , “Ska du bli desparat hemmafru?” , “Hur ska detta gå.???”” etc etc etc i all oändlighet.
Jag vet att det pratades bakom min rygg, och att mina närmaste vänner trodde att jag tappats bakom en vagn och var förlorad för alltid.
Det är ingen som ifrågasätter när man jobbar på Statoil i Skellefteå, blir sambo med Johan från örviken, och åker till Ikea på helgerna. Det är ju normalt.
Enda anledningen att jag blev besviken av reaktionerna jag fick var att jag aldrig, aldrig, aldrig ifrågasatt mina vänners val här i livet. Vi är alla unika individer med olika mål och drömmar. Vill man backpacka i Indien? Go for it! Flytta till Israel och semestra i Gaza remsan? Om det är vad du vill. Byta pojkvän som man byter underkläder? Ifall det gör dig lycklig. Köpa hus i Gråberg och bli på smällen direkt efter gymnasiet? Det är ditt val.
Jag har vänner och bekanta som gör vitt skilda saker. En del är kvar i Norrland, andra bor utomlands, några har gift sig, vissa sitter på glasberget, några är unga mödrar, vissa pluggar på universitet, en del har inte gjort klart gymnasiet.
Det är okej. Dem är mina vänner och bekanta för att jag tycker om dem. För att vi har gemensamma minnen, för att vi gick i samma klass och hade så kul ihop när vi var 5, 13, 18. För att jag tycker om deras sällskap, deras åsikter, deras sätt att vara.
Jag är inte vän med någon baserat på vem dom väljer som livspartner, vart dem väljer att bosätta sig, eller vilket yrke dem valt.
Därför har jag svårt för den negativitet man fått utstå när man valde att göra något som anses annorlunda. Lev, och låt leva, säger jag.
Planterade några pyttesmå paprika plantor i våras och vips så poppade dessa enorma paprikor upp. Har gett bort till Jylene men har ändå hela kylen full. Jag är inte van att man verkligen får en skörd. Så nästa år ska jag plantera mindre. Jordgubbar har mognat i två omgångar redan. Tyvärr så är fåglarna där och pickar innan jag hinner plocka.
Nästa helg kommer svärföräldrarna hit. Det är första gången dem kommer se hur vi bor, så vi försöker snygga till det lite. Temperaturen är iallafall jättehärlig. Soligt men inte mer än 30+ mitt på dagen. Jag tror bestämt att september och april är dem bästa månaderna här.
Nu ska jag gå och förbereda en presentation för morgondagen. Jippie!
Samtalade med en konstapel på campus igår. Dem svävar omkring i uniform och småpratar med studenter, dricker kaffe och bara myser (verkar det som iaf).
Hursomhelst när han fick höra att jag var från Sverige så sa han:
“Men, där vill ju jag bo!”
“Jasså?” sa jag.
“Ja, varför flyttar ni inte till Sverige du och din man? Det skulle iallafall jag göra.”
Sen fortsatte han:
“Men jag är för feg, för alla svenskar är ju så snygga. Jag skulle ju vara fulast i landet.”
Eh. okej. Vad svarar man på det?
Jag försäkrade honom om att han var snygg nog och sen var jag tvungen att ursäkta mig, gå runt hörnet och brista ut i ett gapskratt.
Vi var ute och firade i lördags. Jag åt gåslever. Smakade som kyckling fast smälte i munnen.
Var på Jakes kalas också. Han hade ett poolparty med pizza och tårta.
Amerikansk tårta är inte min favorit, alldeles för sötsliskig, definitivt en tandläkares mardröm. Det dem kallar “frosting,” vilket är den klibbiga massa på toppen, är värst av allt. Dessutom så äter dem glass till tårtan, ett fenomen som jag inte riktigt har förstått mig på. För varje tårtbit ska man ha åtminstone en glasskula. Kanske för att balansera det sötsliskiga med någonting mer syrligt?
Idag är det inte bara min födelsedag, utan också Labor Day. Så inga föreläsningar för mig och inget jobb för Robert. Vi åkte ut och åt frukost imorse och sen kollade vi in helgrean. Har inte shoppat någonting dock. Det mesta på rean var sommarkläder och nu är det ju snart höst. Nog för att det inte märks speciellt mycket ännu. Idag hade vi 34 grader varmt. Vill ha kallt och regn, nu!
Norrländska. 26 år. Bosatt i USA sedan 06. Studerar journalistik & historia. bloggar om likheter och olikheter. åsikts-överviktig. lätt neurotisk. bokmal. lingvistiskt lagd och matematiskt handikappad. gift. bosatt i den idylliska & likväl klyshiga amerikanska förorten. kattvän. ateistisk filosof. obotlig kaffedrickare. skriver fortfarande brev för hand. sarkasmär mitt andranamn. välkommen till min blogg!
ps. är också nybliven värdmammaåt en tysk utbytesstudent & lever numer i ett trespråkigt hushåll.
