Ibland känns det som att jag står med varsitt ben på två vitt skilda platser.
Betties inlägg om “den svenska avundsjukan” och jantelagen satte genast mina små grå i rörelse. För jag känner igen det där så väl.
Jag vet inte om det är avundsjuka, eller på grund av ett homogent socialist samhälle, eller glorifierad jantelag. Kanske det är lite av varje? För det mesta så verkar det bara som att svenskar är så jävla negativa.
När jag meddelade att jag skulle flytta till USA så fick jag inte en enda positiv reaktion. Inte från någon.
“Hur ska det gå?”, “Jaha, och vad ska du göra där?”, “Hur ska du ha råd med det?” , “Ska du bli desparat hemmafru?” , “Hur ska detta gå.???”” etc etc etc i all oändlighet.
Jag vet att det pratades bakom min rygg, och att mina närmaste vänner trodde att jag tappats bakom en vagn och var förlorad för alltid.
Det är ingen som ifrågasätter när man jobbar på Statoil i Skellefteå, blir sambo med Johan från örviken, och åker till Ikea på helgerna. Det är ju normalt.
Enda anledningen att jag blev besviken av reaktionerna jag fick var att jag aldrig, aldrig, aldrig ifrågasatt mina vänners val här i livet. Vi är alla unika individer med olika mål och drömmar.
Vill man backpacka i Indien? Go for it!
Flytta till Israel och semestra i Gaza remsan? Om det är vad du vill.
Byta pojkvän som man byter underkläder? Ifall det gör dig lycklig.
Köpa hus i Gråberg och bli på smällen direkt efter gymnasiet? Det är ditt val.
Jag har vänner och bekanta som gör vitt skilda saker. En del är kvar i Norrland, andra bor utomlands, några har gift sig, vissa sitter på glasberget, några är unga mödrar, vissa pluggar på universitet, en del har inte gjort klart gymnasiet.
Det är okej. Dem är mina vänner och bekanta för att jag tycker om dem. För att vi har gemensamma minnen, för att vi gick i samma klass och hade så kul ihop när vi var 5, 13, 18. För att jag tycker om deras sällskap, deras åsikter, deras sätt att vara.
Jag är inte vän med någon baserat på vem dom väljer som livspartner, vart dem väljer att bosätta sig, eller vilket yrke dem valt.
Därför har jag svårt för den negativitet man fått utstå när man valde att göra något som anses annorlunda.
Lev, och låt leva, säger jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
ah, tack tack tack for ett superbra inlagg! Citerar dig garna om det ar Ok ;) ja, det ar verkligen ok att byta pojkvan lika ofta som man byter underklader och att skaffa tva eller fler barn innan man ens har utbildning jobb eller annan stabil grund eller ens fyllt 23 ar ocksa Ok. men sa fort man gor nagot lite annorlunda som att flytta till USA far man negativa kommentarer. sa himla trakigt!
sa varfor denna negativitet? tror det ar som du sager, bottnar det kanske i det gamla sosse-samhallet dar ingen ska fa ha det lite battre (eller annorlunda!) an nagon annan. men allra mest ont gor det nar det man far kommentarer fran familjemedlemmar som man ha vaxt upp med :( trakigt att det blir sa har.. kram pa dig! :) och keep up the good work med bloggen!
Jag hade tur och fick bara positiva bemötande när folk hörde jag skulle flytta till USA. Fast i och för sig kanske det berodde mer på att man hade börjat tvivla på att jag någonsin skulle träffa någon som jag ville leva med än själva flytten till USA.
Jag känner mig ofta som om jag har ett ben på var plats också. Det finns saker som min svenska familj och vänner inte kan förstå om USA samtidigt som det finns saker min amerikanska familj inte kan förstå om Sverige.
Det är svårt för många att förstå att det man läser om USA inte alltid gäller hela landet. Det är svårt att förklara hur stort allting är här och hur annorlunda livet kan te sig beroende på var i detta gigantiska land man bor.
Min vän, i livet handlar det oftast inte om VAD man säger, utan HUR man säger det. Det är inte ATT man gör något, snarare HUR man gör det...
Jamenvisst är det så! Det är ett fritt land och det är så typiskt oss svenskar att anamma jantelagen. Jag tål den inte. Jag fick också negativa reaktioner inför min flytt, men sen kom jag ju så småningom till insikt så reaktionerna var befogade trots allt. Sånt är livet...
Post a Comment