Att plugga i USA, community colleges, universitet, m.m.

Har haft mycket att stå i under mellan dagarna. Jag börjar ju vid Boulders Universitet om knappt 2 veckor och det är mycket som ska fixas. Vissa har frågat varför jag nu ska byta skola och jag ska försöka dra det så enkelt som möjligt.

Här i USA så kallas en 4-årig examen för Bachelor’s Degree och består oftast av 120 credits. En bachelor’s examen innehåller inte bara ens huvudämne, utan man måste också ta en mängd allmänna kurser (s.k. general ed) samt en hel drös med tillvalsämnen (electives).

Jag valde att läsa alla mina general ed kurser på Community College vilket är ett mindre college som finns i alla delstater och i alla större städer. Community Colleges erbjuder bara 2-årig examen (Associates Degree), men inom delstaterna så har Community Colleges samarbeten med de stora universiteten och har man tagit sin 2-åriga examen kan man ansöka om förflyttning till ett större universitet där dem erbjuder Bachelor Degrees.

Jag har alltså blivit accepterad som transfer student till Universitetet i Boulder. Alla mina general ed. kurser är avklarade och jag kommer börja som en junior (De fyra åren man pluggar har man följande status: 1.freshman, 2.sophmore, 3.junior, och till sist 4.senior).

Att läsa de första två åren på community college är ganska vanligt. För det första så är det billigare, men sen så är det också betydligt mer flexibelt. Det erbjuds kvällskurser, helgkurser, och intensiv kurser. Vilket gör att det är enklare att jobba sig igenom college än om man läser alla 4 åren vid universitet. Jag har trivts jättebra på Community College, och eftersom jag lyckats få A i alla ämnen hittills (ta i trä!!!), och är en så kallad “straight A student” så har det öppnat många portar till stipendier och honor societies. För alla som tänkt plugga i USA så kan jag varmt rekommendera att läsa de första två åren vid ett mindre college och sedan transfer och läsa de sista två på ett större universitet. Det är bättre för plånboken, det gör ingen skillnad på det slutgiltiga diplomet, och man har tid på sig att bestämma sig för vilket huvudämne man vill satsa på.

Hoppas det här klargjorde. I det svenska systemet så är man ju “låst” vid ett universitet och nästan varenda kurs är förhandsvald. Jag föredrar det amerikanska för man har så mycket att välja på och man har mycket frihet i hur man vill lägga upp sitt schema och sina respektive terminer.

Nej, nu ska jag gå och fixa middag. Här kommer lite bilder från veckan som varit:

Somnade på soffan igår till ljudet av Die Hard med Bruce. Jag vet inte vad det är för fel på mig, men biljakter och explosioner är rena sömnpillret. Funkar bättre än Valeriana och Stilnoct. Det lustiga var att jag låg med benen dinglande över soffkanten, med Peanut på magen, och huvudet mellan två av sittdynorna. haha. Jag sov så gott ända till halv sex på morgonen.

Vi var ute och käkade middag på en italiensk restaurang. Jag är övertygad om att ägaren tillhör en före detta legendarisk mafia familj från New York. Han heter Frank Bonanno och är från New York, Bonanno var namnet på en av de ökända “fem familjerna” som regerade i slutet av mafia eran. Hursomhelst, denne Bonanno har 3 restauranger i Denver, döpta efter hans söner och alla serverar lyxig italiensk mat. åh, det är så gott! Jag åt grillade jumboräkor med proscuttio och mascarpone och drack kryddat jule vin. Sen gick vi på Teater och såg en version av Charles Dicken’s “En julsaga.”

Så det fick bli ett mysigt slut på våran julhelg.

I julklapp fick jag ett silverhalsband från Tiffanys som jag hade önskat mig! Robbie hade fyllt en strumpa med massa godis och ett liten mjukisren. Och så fick jag yoga träningsvideor. Lite mer avancerat än vad jag tidigare gjort. Jag körde ett pass igår och kan knappt röra mig idag. Har ont i insida lår och underarmar.

Robbie fick champagne öl av mig. Tydligen en specialare där man brygger ölet i samma stil som man tillverkar champagne. Visste ni att det var en munk vid namn Dom Perignon som kom på champagnen? Samma munkar som bryggt öl i decennier nere i Belgium och Tyskland. Vi har funderat på att göra en roadtrip med start i Danmark och ner genom Holland, Belgien, och Tyskland. Jag har bara mysiga minnen från resan jag gjorde med mamma o pappa till Holland och Belgien. Så drömma kan man väl alltid göra.

God JUL

God Jul från Colorado!

Julafton har spenderats lyssnande på julmusik. Och så har vi druckit hjortron glögg och öppnat julklappar från Sverige.

Så nu önskar jag alla mina läsare en underbar jul!!!

I ohändelsernas centrum

"Lyftet" - skellefte torgs stiliga staty

Ringde just hem till min mor och far. Dem hade någon slags lilla julafton därhemma med syster, bror, farmor, och systerdöttrar. Fick prata med var och en och önska god jul. Men skulle hellre ha varit där för att se hur mycket Hanna o Felicia har vuxit, hur många hårstrån Danne har förlorat sen sist, vem som gått upp eller ner i vikt, och framförallt så vill jag ju äta mammas julmat.

Dessutom så ser jag ju på facebook att alla mina gamla homies från typ första klass är hemma i schtaaan och trängs på Station 8, waynes, och ICA Maxi tillsammans med alla galna Skelleftebor.

Julen är ju synonymt med hemvändare. Man ska ut och trängas den 23:e och hälsa översvallande hysteriskt på folk man brukade mobba i lågstadiet. Eller blev mobbad av.

Man måste ställa och besvara frågan: “Va gö du nufötiden da?” (på fet norländska såklart) åtminstone en miljon gånger. Man synar varandra uppifrån och ner med något som bara kan jämföras med röntgensyn. Har hon gått upp i vikt? Fått några rynkor? Vem är han ihop med egentligen? Jasså, jobbar han på Willys?

Det är fejkade solbrännor och nyslingat hår. H&M party klänningar och tillgjorda Stockholms dialekter. (Finns det något värre än hemvändare som inte genast återgår till norrländska?!?!?!) Det borde vara lag på det.

är man född och uppvuxen i en småstad så är julen lika med klassåterträff. Och det räcker inte med att man måste kindpussas med glasögonormar från tredje klass, utan man måste dessutom artigt småprata med överförfriskade föräldrar till dessa klasskamrater som man råkar stöta ihop med på Calles.

“Men vad stor du blivit!” utbrister dem som att man fortfarande befann sig i dagis åldern. Själv försöker man febrilt komma på vad denna människa heter. (Sten, Anders, Bosse…?) När en barndomskompis pappa vill bjuda på ett glas öl så går det lite för långt.

“Hur mår mamma och pappa då?” Ska det givetvis också frågas. Som att det inte räcker med att man måste dra sin egen livs historia cirka tjugo gånger per dag under hela julveckan?

Det råder ju jantelag, även kring jul. Så har man varit så respektlös att man lämnat skellefte så måste man vara jävligt noga med att inte göra sig märkvärdig. Det räcker inte med att man vet att AIK spelar i elitserien, utan man bör också ha koll på vart dem ligger i tabellen och vilka deras bästa målgörare är.

Köa måste man också vara beredd på att göra. Så det gäller att packa tålamodet. Köa för en kaffe, köa på systemet, köa på Gina Tricot, köa till Station 8, köa till bankomaten, köa, köa, köa.

Och medans man köar måste man besvara den eviga frågan,

“Men heeej, va gö du nufötiden da?”

känns nästan lite skönt att vara i ohändelsernas centrum i år. :p

Sagan fortsätter…

…jag tror att bilen har drabbats av en förbannelse. En ond ande har tagit över och bestämt sig för att göra livet surt för samtliga. Nu har jag fått punktering. Som tur var blev jag inte strandad ute på vägarna utan upptäckte det när jag kom hem. En tjock skruv sitter fast i däcket från gudarna vet vart, och nu måste jag köra med extra däcket till mekanikern igen. Jag börjar vara stammis därborta. Tur att man är blond och blåögd för det brukar generera lite extra service från dessa machomän.

Igår blev det julbak. Jag bakade pepparkaksgubbar och dekorerade med glasyr. Det blev allt från playboy bunny till rastafari, plus en och annan klassiker med tre knappar. Jag lyckades hitta saffran och mandelmassa på worldmarket (samma affär som säljer nyåkers pepparkakor och glögg). 1 gram saffran kostade 4 dollar. Det är nästan i samma prisklass som guld!

Så jag bakade kransar och lussekatter. Problemet är att häruppe, två kilometer ovanför havsytan så vet man aldrig vad degen har för sig. Igår så jäste den upp något fruktansvärt. Min fina kringla såg ut som en enorm elefantsnabel. Jag vart nästan rädd att ugnen skulle explodera. Men ätbart blev det iallafall.

Nej, nu måste jag åka iväg till svarttummade blåställ och bensinångor.

helgen

Redan söndag. Den här helgen har gått otroligt fort. I fredags så tvättade jag och vaxade bilen. Det var soligt men kallt. I lördags så kom Robbies arbetskompis Ben och hans fru Emily över för att provsmaka Robbies hembryggda. Dem är båda 25 och väldigt trevliga. Sen gick vi ut och åt middag på BJs, vilket är en sports bar i stil med O’learys.

Idag, söndag åkte vi in till flatirons shoppingmall. Vi skulle inhandla en stekpanna åt Robbies mamma men det slutade med att vi köpte skor och jeans till oss själva! oh well..

Sen i eftermiddags kom Tom och Jake hit för att kolla på hockey. Tom hade många depressiva nyheter. Han har blivit uppsagd från sitt jobb, dem måste sälja huset, och dessutom så vill hans flickvän, Jakes mamma, att dem ska flytta isär. Eftersom dem hatar varandra så kanske det är lika bra att dem går skilda vägar. Men trist att dom ska flytta.

ruggigt

Mekanikern mejlade bilder på bilen idag.

Det var här trucken träffade oss.

i shoppen

Och här på framsidan så träffade lyktstolpen.

dagens “att-göra” lista

Har äntligen fått iväg mina julkort och julpaket. Jag tvivlar på att dem når fram innan den 24e, men huvudsaken är väl att dem når fram?

Jag har gjort klart den lilla julshopping som behövde göras. Och jag har hunnit med ett pepparkaksbak. Jag fick formar i julklapp förra året så jag inhandlade färdig deg (varför krångla till det?) och gjorde massor med hjärtan, stjärnor, och julgranar.

Idag ska jag köra ett pass yoga. Det är helt otroligt vad stretchig och flexibel man blir av yoga. På bara någon månad har jag gått från att knappt kunna röra tårna till att rulla ihop mig till en kringla. För alla er som tycker det är tråkigt att svettas på ett löpband så kan jag rekommendera pilates och yoga. Det är så mycket roligare än gymmet och man ser resultat snabbt.

Måste också ta in bilen och få däcken roterade, vilket jag inte är så överdrivet sugen på. Och så borde jag börja julstäda. Och så måste jag faxa iväg ett papper. Och fylla i CSN-blanketten för nästa termin. Och betala räkningar. Gud vad trist! Och vilka vuxenpoäng jag kammat in på senaste. Vad hände med att dricka en cappuccino till lunch och röka 6 cigaretter på en halvtimma?

På tal om rökning. Den 29e December har jag varit rökfri i 3 år. jippie! *megastolt*

pust!

ett julepyntat hus

äntligen, äntligen, äntligen.

Hade mina sista två tentor idag och lämnade in min sista uppsats. Nu är jag färdig med FRCC och min 2-åriga universitets examen. Känns faktiskt lite bittersweet. Jag har précis börjat känna mig hemma och hittat favoritprofessorer och lärt känna skönt folk.

I januari börjar jag i Boulder, ett universitet med 20,000 studenter eller mer. Ska bli intressant med ombyte.

Men nu blir det bara att njuta av julen tills dess.

Vi har haft ruggigt kallt här dem två senaste dagarna. Igårkväll var det minus 26 grader Celcius (!!!) Och idag har temperaturen legat under –15 strecket trots att solen skiner.

Det är på tok för kallt för mig med andra ord.

I helgen har vi hängt upp ljusslingor på hustaket, och det ser ju faktiskt extra mysigt ut när det ligger snö på marken. Sen har vi införskaffat julstjärnor och i veckan ska vi ut och leta julgran. Jake kom förbi och ville visa mig sin julgran som han hade klätt. Den var väldigt söt med ett leksakståg som cirkulerade runt. Sen hade han också bakat pepparkaksgubbar till sina klasskamrater och en till mig. Amerikanska pepparkake gubbar är (såklart) större än den svenska versionen och lite “fluffigare.” Men annars är det sig likt.

Jag har haft näsan i kurslitteraturen så att jag halkat efter i julhysterin. Idag skulle jag gå och posta vårt julebrev på lunchen men kön ringlade sig långt utanför dörren med folk som skulle skicka enorma paket till mostrar i Virginia och kusiner i Tyskland. Jag hade varken tid eller tålamod att stå i kö Jag ska hänga på låset imorgon istället, innan gamarna hinner sig ut. Vet ni vad jag irriterade mig på? Det var alldeles för många små gråa pensionärer i postkön under lunchtimmen mellan 12 och ett. Uppenbarligen så jobbar dem ju inte, så varför måste dem komma och trängas på posten precis när alla andra är där? Vore jag pensionär så skulle jag alltid shoppa på konstiga tider.

vit som snö?

I min media reporting klass hade vi en het diskussion häromdagen. Dem flesta college studenter är Obama supporters, men en kille som heter Chris Bittner (jag brukar referera till honom som Chris BITTER). Hursomhelst, han började hålla en lång utläggning om hur Obama faktiskt är vit och inte svart. (eh, färgblind någon?)

“Han säger själv i sin bok att hans mamma var vit som snö och hans pappa svart som olja. Obama är vit. Vi välkomnar ännu en vit president, tro inget annat.” säger Bitter och alla stirrar på honom som om han vore från en annan planet.

Jag tycker det är dags att överge raskonceptet. I Sverige pratar man sällan om ras, förmodligen pga det dåliga samvetet över vår oförmåga under andra världskriget.

Hursomhelst, har man någonsomhelst uppfattning om modern genetik så bör man veta att de gener som avgör våran hudfärg, (den typ av uttalade gen som kallas fenotyp), fungerar på samma sätt som de fenotyper som avgör ögonfärg. Dvs. hudfärg och ögonfärg är genetiskt betingat men säger ingenting om individen annat än att han har blå ögon och vit hy, eller bruna ögon och mörk hud. Att vi sedan formas av samhället på grund av vår hudfärg är ett trist faktum. I själva verket så har den fenotyp som avgör vår hudfärg ingenting med hur vi är som människor. Sunt förnuft är det enda som krävs för att man ska förstå det.

Under 1920-talat så visste man ingenting om DNA. Därför så utvecklade man konceptet “rasbiologi” där man mätte hjärnor, käkben, och avståndet mellan ögonen med mera, för att avgöra hur olika vi är.

Men sanningen är att vi är allihop människor. Obamas fenotyp är ju uppenbarligen svart. Men hans övriga DNA sekvenser som avgör hans personlighet och temperament kan mycket väl vara mer likt Bill Clinton än Martin Luther King.

julkonsert o ballet

Nötknäpparen

Har haft en über mysig helg! I fredags var vi på julkonsert och lyssnade på vacker musik och symfoni orkester. Och igår var vi och såg Nötknäpparen. Första gången jag sett professionell balett. Det var nere i Denvers Center for the Performing Arts och dem hade verkligen slagit på stort. Jättevackra kostymer och rekvisita. Det var Robbies mamma som tipsade om nötknäpparen före jul så jag bokade biljett och det ångrar jag inte. Robbie gillade det också. Dem hade fina barer där man kunde beställa drinkar och varm choklad under pausen.

under en lyktstolpe i Denver


godisäpplen

Visst är det trist?

Lågkonjunkturen.

Jag har in i det längsta undvikit ekonomi nyheterna, men det går tyvärr inte att göra sig blind för alla rubriker som skriker om börskraschar, stora depressionen, och arbetslöshet. Från Sverige får jag ofta frågan: “Känner ni av finanskrisen?”

Svaret är både ja och nej.

Jag skyller till stor del på det amerikanska kreditsystemet och bankernas optimistiska huslån. Det är så mycket “falska” pengar i omlopp i form av kreditkort och räntefria lån att det inte är konstigt att allting krashar till slut. Man kan inte bygga ett helt liv på kredit. ändå är det vad många har gjort. Ett galet huslån som många hoppade på var det s.k. “ARM lånet.” Där man fick betala räntefritt i hela fem år på sitt hus. Problemet är att efter dessa fem år så slänger banken på räntan och vips så har huslånet dubblats och folk kan inte längre betala.

När amerikanare inte längre kan betala på huset så tar man helt enkelt sitt pick och pack och flyttar ut. Vilket innebär att grannskapet får utstå ett förfallet hus med överväxta rabatter, dött gräs och en växande skara av röda lappar på dörren. Banken som tar över huset vill ju inte slösa pengar på att hålla efter. I vårat område så sprejade banken gräset grönt med spray färg så att dem inte behövde slå på vattnet. Behöver jag säga att det såg förjävligt ut?

Kreditkorten är en annan historia. Folk skaffar ett nytt kreditkort för att betala av det gamla. Folk har kreditskulder som överstiger vad dem tjänar i månaden. Bara i ränta.

Jag menar, det funkar inte att leva i denna falska penga bubbla i all evighet. Förr eller senare så kommer det att krascha.

Jag tror inte vi kommer uppleva en stor depression a la 30-talet dock (ta i trä). Jag menar, oddsen att vi kommer stå och köa för en bit bröd och slåss om en skiva skinka i en tom mataffär känns lite avlägset just nu. Och arbetslösheten idag är långt under 25% strecket som den nådde under den stora depressionen.

Men det suger iallafall.

Ibland får jag för mig att jag kommer uppleva jordens undergång under min livstid, eller iaf mänsklighetens. Sedan den industriella revolutionen har vi människor kramat ur jordens alla resurser, fördubblat vårt antal flera gånger om, och skapat kaos i ekosystemen världen över. Jag menar nu vill ju Indien och Kina också ha tre bilar i garaget. Eller iallafall en. Kan ni tänka er oljepriserna samt avgaserna när kineserna börjar köra bil i samma skala som amerikanare?

hej mitt vinterland

Brrr. Igår snöade det hela dagen och under natten kröp temperaturen ner till minus 16. (!) Idag är solen framme men det är fortfarande – 11 ute. Så det blir att kura ihop sig härhemma med värmeljus och varma drycker. Ikväll ska vi på julkonsert på Denver’s fina konsert hus och jag hade ju tänkt piffa till mig och ha klänning, men jag vet inte om det är värt att trotsa kylan bara för att se fin ut. Börjar bli för gammal för det! haha

jippie

Nu är min bil tillbaka!

Det tog bara en och en halv månad och prislappen för reparationerna landade på den blygsamma summan av 105’000 SEK.(!!!) Vi var och hämtade upp den igår morse och jag svimmade nästan när jag såg bilen. Den såg verkligen splitterny ut. Allting var ju praktiskt taget utbytt., från framhuven till kofångaren, till lyktorna, till hjulen och höger baksida. 3 A4-sidor listade allt som blivit utbytt. Helt galet. Tack gud att killen hade försäkring. Jag hör ofta skräckhistorier om illegala mexare som smiter från olyckor eller saknar försäkring. Bara hyrbilen i en och en halv månad kostade ju nästan åtta tusen spänn för försäkringsbolaget. Hade man tvingats punga ut med det själv så hade det allt blivit att ta bussen.

Jag är iaf superglad och tacksam att det löste sig till det bästa.

Den mest hatade spelaren i NHL

Bild: Sports illustrated

Så kallas han ofta. Sean Avery. Spelaren som leder ligan i utvisningsminuter och i veckan avstängdes från match på obestämd tid.

Anledningen?

Avery gick fram till pressen under träning och gav några fula kommentarer om hans f.d. flickvänner och andra NHL-spelare.

“Jag fattar inte varför det har blivit standard bland andra spelare att ta ihop det med mina “sloppy seconds” säger Avery och skapar genast kalabalik.

Tydligen så har han dejtat både en och två kändis tjejer. Den ena är Elisha Cuthbert från tv-serien 24. (Den blonda dottern till Keifer). Och hon har tydligen tagit ihop det med en spelare i Calgary. För denna osmakliga kommentar så får Avery nu nöta bänk.

NHL har fått nog av bråkmakaren. Under slutspel förra säsongen så viftade han med sin klubba framför målisens ansikte, en taktik som snabbt bannades under namnet “Avery regeln.”

Själv så tycker jag faktiskt att NHL borde chilla ner litegrann. Intervjuerna med spelarna är totalt värdelösa. Det spelar ingen roll vem som intervjuas, vilket lag han spelar i, eller vilken match han snackar om. Standard frasen under intervju lyder alltid:

“Dem är ett bra lag. Deras målvakt är riktigt bra. Men vi ska kämpa hårt.”

*suck*

tack avery för att du iaf kan säga något eget, även om det nu råkar vara kontroversiellt.

the strangers

Jisses, jag såg skräckis häromkvällen. Vi hade hyrt hem “The Strangers” och jag kan bara säga att det var längesen jag var så rädd. Det var ingen splatter film (vilket jag avskyr) utan mer psykologisk/överassknings rysare. Jag satt som på nålar hela filmen. Huuu. Efteråt så var klockan cirka ett på natten och Robbie fick ett jour samtal så han var tvungen att stanna uppe. Jag var så mörkrädd att jag tog båda katterna under armen och stängde in dem i sovrummet tillsammans med mig. Sen försökte jag somna med en nattlampa tänd. haha. Kan varmt rekommendera filmen till er som gillar att bli lite rädda så här i vintermörkret. Men se till att ni har någon att mysa med.