Visst är det trist?

Lågkonjunkturen.

Jag har in i det längsta undvikit ekonomi nyheterna, men det går tyvärr inte att göra sig blind för alla rubriker som skriker om börskraschar, stora depressionen, och arbetslöshet. Från Sverige får jag ofta frågan: “Känner ni av finanskrisen?”

Svaret är både ja och nej.

Jag skyller till stor del på det amerikanska kreditsystemet och bankernas optimistiska huslån. Det är så mycket “falska” pengar i omlopp i form av kreditkort och räntefria lån att det inte är konstigt att allting krashar till slut. Man kan inte bygga ett helt liv på kredit. ändå är det vad många har gjort. Ett galet huslån som många hoppade på var det s.k. “ARM lånet.” Där man fick betala räntefritt i hela fem år på sitt hus. Problemet är att efter dessa fem år så slänger banken på räntan och vips så har huslånet dubblats och folk kan inte längre betala.

När amerikanare inte längre kan betala på huset så tar man helt enkelt sitt pick och pack och flyttar ut. Vilket innebär att grannskapet får utstå ett förfallet hus med överväxta rabatter, dött gräs och en växande skara av röda lappar på dörren. Banken som tar över huset vill ju inte slösa pengar på att hålla efter. I vårat område så sprejade banken gräset grönt med spray färg så att dem inte behövde slå på vattnet. Behöver jag säga att det såg förjävligt ut?

Kreditkorten är en annan historia. Folk skaffar ett nytt kreditkort för att betala av det gamla. Folk har kreditskulder som överstiger vad dem tjänar i månaden. Bara i ränta.

Jag menar, det funkar inte att leva i denna falska penga bubbla i all evighet. Förr eller senare så kommer det att krascha.

Jag tror inte vi kommer uppleva en stor depression a la 30-talet dock (ta i trä). Jag menar, oddsen att vi kommer stå och köa för en bit bröd och slåss om en skiva skinka i en tom mataffär känns lite avlägset just nu. Och arbetslösheten idag är långt under 25% strecket som den nådde under den stora depressionen.

Men det suger iallafall.

Ibland får jag för mig att jag kommer uppleva jordens undergång under min livstid, eller iaf mänsklighetens. Sedan den industriella revolutionen har vi människor kramat ur jordens alla resurser, fördubblat vårt antal flera gånger om, och skapat kaos i ekosystemen världen över. Jag menar nu vill ju Indien och Kina också ha tre bilar i garaget. Eller iallafall en. Kan ni tänka er oljepriserna samt avgaserna när kineserna börjar köra bil i samma skala som amerikanare?