Körde mot rött...

På väg hem från vårt söndagskaffe så ser jag att jag har en polisbil bakom mig. Han dyker upp just som jag glider in på en 30mph vägsträcka. Det är svårt att köra så sakta och ingen gör det på denna väg. Men eftersom jag vill framstå som en exemplarisk förare i lagens ögon så kör jag prick 30, medans polismannen stressat nosar mig i rumpan. (Poliser följer aldrig någonsin hastighetsskyltarna och verkar bli frustrerade när man faktiskt gör det.)

Men trots mitt tappra försök att vara ögontjänare så gör jag ett stort misstag. I en vägkorsning blinkar jag för att svänga höger. Polismannen gör samma sak. Det är rött ljus men man får svänga höger ändå och det gör jag. Robert flippar ut och säger “Du stannade inte. du måste ju stanna helt innan du kan köra. Nu kommer han stoppa dig.”

“Men vad fan, man får ju svänga höger på rött!” utbrister jag.

“Ja, men du måste först stanna helt.”

“Det har du aldrig sagt.” säger jag och vi ser båda hur polisbilen glider upp bakom mig igen. Han kör så nära, så nära trots att det finns två filer och han enkelt kan köra om. Vid det här laget är vi båda hundra procent säkra på att blåljusen kommer slås på vilken sekund som helst. Jag har ju lyckats köra mot rött alldeles framför ögonen på lagens väktare. Inte en chans att han kommer låta mig komma undan. Jag tackar Gud för att jag har glasögonen på mig, och körkortet i väskan. Annars skulle jag få fler problem. Vi kör så i cirka två minuter. Det är bara jag och polismannen på vägen och jag tänker att han kunde enkelt ha stoppat mig vid det här laget.

Men han gör det inte. Istället svänger han åt höger när jag tar vänster. Och jag skrattar till. “Se, jag gjorde inget fel.” säger jag triumferande. “Jag kan inte tro mina ögon. Du körde mot rött. Och han brydde sig inte!” Robert skakar på huvudet.

Jag är glad att jag slapp böta 300 dollar. Under mina 6 år som bilförare har jag aldrig blivit stoppad av polis - och jag tänker inte börja med det nu! :)