Bilolycka

Lördagen började bra. Solen sken, det var cirka 24 grader varmt, och höstfärgerna sprakade fortfarande i guld och rött.

Vi gjorde massa ärenden för vi hade en Halloween fest att gå på samma kväll. Robbie skulle klippa håret och vi skulle köpa Halloween cupcakes att ta med till festen.

Jag körde på huvudleden som går från vårt bostadsområde. Samma huvudled som jag kör på varenda dag, vart jag än ska. Hastigheten är satt till 45 mph (70 km) och jag körde varken fortfare eller saktare än vad hastigheten tillät. Vi kom till en fyrvägskorsning där bilarna till både höger och vänster har stoppskylt, jag körde på som vanligt när jag helt plötsligt ser hur en stor röd truck kommer ut mitt i vägen. Föraren såg inte att han hade stoppskylt utan dundrade ut i vägen med samma hastighet som mig. Jag gjorde allt jag kunde för att väja undan. Han kom från höger och kunde ha dammat rakt in i passagerarsidan där Robert satt. Istället kom smällen på höger baksida och vi började snurra runt. Jag försökte återfå kontrollen och undvika att hamna i diket. Men man hinner inte göra så mycket. Speciellt när man inte har någon kontroll på bilen och allt går så fort. Vi dängde in i vägkanten, fick punktering på alla däcken och körde rätt in i en lyktstolpe. Som tur var så var hastigheten inte tillräckligt hög så att airbagens öppnades, för skadorna från airbagen hade nog gjort allt värre.

Jag var ruskigt förbannad. Vi var båda två okej och hoppade ut ur bilen och jag började skrika till truck föraren. “What the fuck were you thinking? What the fuck were you doing?”

Jag har aldrig varit i en olycka förut, och nu i efterhand så är jag förvånad att jag reagerade så aggressivt. Tre vittnen kom till våran undsättning. En av männen var en polis i civila kläder som satt vid stoppskylten och såg hur trucken bara for rätt ut i vägen. Han gav oss sitt visit kort och erbjöd att vara ögonvittne.

Ett annat vittne var en äldre man på en Harley Davidson motorcykel som hade kört efter oss. Han var lika förbannad som jag och skrek åt truck föraren. “Vad fan håller du på med? Hade det där varit jag så hade jag varit mos nu!”

En tredje karl som suttit vid stoppskylten på andra sidan kom också fram till oss och erbjöd sig att vara vittne. Det var skönt att få så mycket hjälp.

Jag började darra i hela kroppen efter ett tag, mina knäskålar, händer och fingrar bara skakade. Som tur var så var Robert lugn. Han har ju trots allt bott i LA i 10 år. Han plockade fram försäkring, registrering, och mitt körkort. Han skrev ner killens registreringsnummer ifall han skulle försöka smita.

Vad som mest irriterade mig var att föraren av trucken inte kom fram till oss och bad om ursäkt. Senare insåg jag att han var en liten 17-åring som tydligen var i ckocktillstånd. Han hade en kompis med sig och det första han gjorde var att ringa sin mamma och pappa som dök upp innan polisen kom.

Polisen frågade oss och alla vittnen vad som hänt, och sen frågade han 17-åringen som erkände att han kört emot en stoppskylt. “är vi alla överens?” sa polisen och när alla nickade så sa han att vittnena kunde gå. Tonåringen erkände sig skyldig, så hans försäkringsbolag (hans föräldrars) måste stå för alla kostnader.

Deras truck var okej, medans våran bil var totalt skrot, och var tvungen att fraktas till skroten. Det är upp till försäkringsbolaget om den ska fixas eller om vi får ta värdet och köpa ny bil. Jag har ont i nacke, arm och ben idag. Robert har ont i ryggen och ena handen. Polisen noterade i sin rapport att vi hade skador, ifall vi behöver besöka kiropraktor eller läkare senare och ska ha ersättning.

Det var en av de mest skrämmande upplevelser jag haft. Man inser hur skört livet är och hur fort allt kan tas ifrån en. Samtidigt som man inser sin hjälplöshet i trafiken, även om man gör allting rätt så kan man inte lita på att andra ska göra det.

Eftersom det inte går leva utan bil här så var vi tvugna att skaffa en hyrbil idag. En liten blå skruttig sak. Jag trodde att jag skulle vara rädd när jag satte mig bakom ratten igen. Men det gick bra. Jag vet att det inte var jag som orsakade olyckan, och det enda jag kan göra i framtiden är att vara ännu mer på defensiven.

I USA måste man vara 21 för att beställa en öl på krogen. 18 för att rösta. Varför i helvete får man ta körkort när man är 16 och riskera sitt och andras liv? I den åldern så har man inte den mognad som krävs för att inse att man kan döda en människa om man gör ett misstag. Hade den där tonåringen kört in i mannen på motorcykel istället för mig så hade han mest troligt tagit ett människoliv.