knappt en vecka och jag e redan less

Jag är så less på herr Obama och den nästan kultliknande besatthet som råder kring denne man. Varje dag har nyheterna titlar i stil med “Obama sätter för första gånger ner rumpan i vita husets kontorsstol” eller “Obama äter omelett till frukost.”

Jag menar visst. Jag förstår storheten i att han är förste afrikan-amerikan att bli president.

Men han är inte mer än människa.

Och kan någon vara snäll och definiera exakt vad denna s.k. “change” egentligen betyder? Alla skriker “change” och stirrar på Obama med trånande ögon, men det är ingen som frågar exakt vad för slags “förändring” det är frågan om. (Jag gissar att alla har olika svar, slut på Irak kriget, fram med socialist samhälle och välfärd a la Sverige, och så givetvis så kan USA bli poppis ute i världen igen nu när den ohygglige Bush är borta). Eller?

Jag hatar politiker av just den anledningen att dem aldrig kan tala klarspråk. Jag har inte tänkt falla för ett vagt erbjudande om förändring. Jag vill se resultat. Som varje nyanställd person i varje yrke så måste Obama visa vad han går för innan han får godkänt.

Missförstå mig rätt. Jag är inte emot Obama. Jag är bara lite mer kritisk än genomsnittet. Obama är fortfarande relativt ny inom politiken och jag vill gärna vänta och se vad han ådstakommer och vad han är “all about” innan jag klistrar hans namn på bakluckan till bilen.

kallt, brrr

Macky Auditorium (plats for mandagens debatt)

Igår var det sjukt kallt. Vi gick från +25 grader i förra veckan till –17 sent igårnatt.

Vad som sög hårdast var att det var just igår som jag var tvungen att knalla runt på campus från 8 på morronen till midnatt. Det blev mycket kaffedrickande och frusna tår. Men jag fick en bra plats för debatten. Utsålt med 2047 besökare så lyckades jag sitta på andra raden. Det var mycket underhållande. Mycket mer respektfullt och lugnt än vad jag hade väntat mig. Efter debatten kilade jag till biblioteket och skrev min artikel, hade en deadline på 90 minuter. Jag var inte helt nöjd med artikeln så det var nästan skönt att ha en deadline för jag var tvungen att mejla in den, annars hade jag nog suttit där halva natten.

Idag hade jag två föreläsningar. Hann svänga förbi Patricia med en kaffe från Starbucks. Hon har precis opererat sig så hon är sängliggande och mycket uttråkad. Hon hade en tumör på vänstra äggstocken som var tvungen att tas ut. Dem vet ännu inte om det är cancer, men läkaren sa att tumören såg “ofarlig” ut. Patricia är iallafall en sådan där evigt optimistisk person som jag alltid förundrats över. Jag brukade likna optimism med dumhet, men jag har insett att det är lite mer komplicerat än så. Patricia växte upp i Colombia, i ett korrupt, fattigt land med få framtidsutsikter. Hennes bror mördades under julhelgen av ett par rånare för några år sedan. Pappan övergav familjen. Människor som levt i tredje världen större delen av sitt liv låter sig sällan knäckas av händelser som skulle få en bortskämd västerlänning att överväga självmord.

dim sum

Idag käkade vi kinesisk frukost/brunch. Så kallad dim sum. Det var väldigt exotiskt och gott. Kinesisk frukost består av rätter som västerlänningar nog skulle klassificera som middag eller lunch. Glöm rostat bröd, flingor, pannkakor, och omelett. Istället serveras ångade dumplings innehållade godsaker som räkor, krabba, nöt- och fläskkött. Små koketta asiatiska servitriser går runt i restaurangen med rullande vagnar fyllda med små runda träskålar med olika rätter i, och så får man välja och vraka och peka på vad man vill prova. Jag var modig och smakade både små bläckfiskar och kycklingfötter. Det sistnämnda var inte i min smak. Förutom maten så rullas vagnar med asiatiska godsaker runt. Små kakor, exotiska brödbullar, och andra bakverk som jag aldrig sett eller smakat förut! Jag älskar att prova ny mat! yaaay

ja, jag kastade mangon

Det finns något jag inte tål. Och det är störande ljud i stil med musik, tutande bilar, högt prat sent på natten när jag ska sova. Jag har ingen tolerans för irriterande grannar som envisas med att “festa” på en tisdagnatt. Grannen brevid har en son som var 19 när vi först flyttade in. Så jg antar att han är 21 nu. Han är en trevlig prick, men ack så omogen. Han jobbar udda ströjobb, vill inte plugga vidare utan ska bli “rockstjärna” som så många andra som föddes på sent 80-tal.

Det är nåt fel med den nya generationen tonåringar/unga vuxna. Alla tror att dem ska bli kändisar, att dem kan sjunga och att dem platsar på Idol. Jag vet inte om det beror på att den generationen blivit fruktansvärt bortskämd av mesiga föräldrar som misslyckats med att introducera dem för verkligheten. Visst är det fint med föräldrar som generöst intygar sina barn att, “du kan bli vad du vill.” Men att behandla dem som kejsare på en divan är att göra dem en björntjänst.

Hursomhelst. Miles (grannen heter så) har massa flickvänner som parkerar utanför vårt hus vid alla tider på dygnet, ibland är det svårt för mig att komma ut ur garaget. Hans senaste tjej övernattar i princip alla veckans dagar och jag undrar varför hans föräldrar inte ber dem skaffa en lägenhet? Hans familj har redan 4 bilar, med ett garage som har plats för två. Så de övriga två står alltid parkerade utanför deras hus och Miles flickvänner måste då parkera utanför vårt. (Jag vet, jag låter som en vresig gammhagga.) Hans tjejer och deras parkeringsvanor är inte det värsta.

Det värsta är att Miles kommer hem efter midnatt med en bil som vibrerar av hög musik. Sen sitter han kvar i bilen i typ en halvtimma och rockar loss. (Antagligen medan han hånglar upp nån tjej). Igår fick jag iallafall nog. Jag gick till kylskåpet. Tyvärr hade vi slut på ägg, så det fick bli en stor mjuk mango. Jag öppnade fönstret och slängde mangon på den dunkande bilen. “Duns” sa det. Sen blev det tyst. Och jag somnade med ett leende på läpparna.

långt inlägg, intervju, religion, debatt

Fin vädret håller i sig. Idag har vi haft 22 grader varmt och solsken! Jag klagar inte!

Steg upp i ottan imorse, hade 3 föreläsningar och en intervju att ta itu med idag. Det gick hyfsat bra. Jag ska bevittna en debatt på måndag och intervjuade organisatören idag. Det är ett megaliv kring denna debatt och hela tvåtusen biljetter är utsålda. ämnet är “Ateism vs Kristendom” och debattörerna är två “intellectuals” som reser landet runt, har skrivit massa böcker, en av dem har jobbat i Vita Huset, etc. Så det ska bli spännande att se hur många ruttna tomater som ska kastas.

Organisatörerna är den katolska kyrkan på campus och jag intervjuade en av deras nissar idag. Han var en beskedlig, “gudaktig” man som svarade så snällt på alla mina frågor och verkligen tog sig tid. När vi skiljdes åt så sa han det sedvanliga, “God Bless.” Jag frågade honom vad syftet med denna debatt är och han sa att dem vill att studenter och andra besökare ska få chansen att se “båda sidor av saken.” Både de icke-troende och de djupt troende ska få sin sida representerad på ett intellektuellt och öppensinnat vis. Ska bli intressant. Jag ser verkligen fram emot det.

Varför ska jag nu skriva artiklar om religion undrar ni? Speciellt eftersom jag alltid bitchar om hur less jag är på amerikanskt religion-snack. Jag kan bara säga att ämnena vi fick välja bland var ganska trista. Och jag har en förkärlek till det kontroversiella. Jag tycker det är viktigt att blottlägga ignoransen som faktiskt finns. även om politisk korrekthet och krav på objektivitet hindrar mig från att ta ställning så vill jag för egen skull gärna lista ut hur folk tänker.

I veckan är det en annan student diskussion med enbart studenter angående “Big Bang eller Bibeln.” De religiösa amerikanarna vill ju så gärna tro att jorden skapades på 7 dagar och att den bara är 6000 år gammal. typ. Medans de vetenskapliga forskarna med bevis i hand hävdar att jorden är cirka 4.5 biljoner år och att livet utvecklades långsamt över miljoner år. Det handlar om tro versus fakta. De religiösa vägrar acceptera att dinosaurierna existerade trots att sydvästra USA är fullspäckat med dinosaurieben. Dem vägrar acceptera att jorden är uråldrig trots att man hittat både fossiler och DNA från evigheter tillbaka. Jag diskuterade denna tröttsamma “Big Bang VS Bibeln” med en religiös tjej. Hennes argument var att Big Bang bara är en “teori,” och att båda två inte är mer än teorier och spekulationer.

Vad hon missat är att en vetenskaplig teori väger betydligt tyngre än en mytologisk saga. Varenda liten stam och folkgrupp världen över har en skapelsemyt. Bibeln är inte unik på något sätt. Och det finns ingenting som pekar på att man kan tolka Bibeln bokstavligt. Till och med många utav kyrkans män ställer sig emot konceptet av att tolka religiösa texter bokstavligt. Men men. Kommer bli en intressant (och frustrerande) termin,

min nya passion

Jag har hittat den bästa träningsformen någonsin. Yoga. Både Hatha yoga (för avslappning) och Vinyasa (poweryoga, mer rörelse). Istället för att betala mucho pengar med att ta yoga klasser så stoppar jag bara in en DVD och kör ett pass hemma. Jag sover bättre, har fått mer muskler, bättre balans, och mer flexibel. Jag kunde knappt nudda tårna när jag började, och jag hade alltid värk i rygg och axlar. Men nu var det flera månader sen jag hade ryggvärk. Man får bättre hållning och blir mjukare i kroppen, mer avslappnad, bättre humör, etc. Om jag inte lyckas som journalist eller författare så ska jag bli yoga lärare och öppna egen studio. Man måste väl ha en plan B?

Pose of the Dancer
(den kan jag!!!)

Crow Pose
(den jobbar jag fortfarande pa, skam den som ger sig...)

solsken & helgdag

Vintersol

övelevde första veckan vid universitetet. Fick ett bra första intryck. Me love it. I helgen har vi mest tagit det lugnt. Idag åkte vi till shoppingcentret och strosade och drack kaffe ute i solen. Det var 16 plusgrader idag och strålande solsken. Ska tydligen hålla i sig hela veckan med så mycket som 18 på onsdag. Det är det bästa med Colorado vintrarna, man får lite snö och kalla dagar, men det håller aldrig i sig speciellt länge. Nu har all snö givetvis smält bort och det känns som vår fast det bara är januari. Vad som är riktigt najs dessutom är att det är helgdag imorgon, Matin Luther King dagen, så ingen skola. yaaay! Här kommer lite solskens bilder från Colorado. Vi har ju mer än 300 soldagar. J

Sunshine Peak, CO


Sunset over Denver

Amerikansk kundservice

säga vad man vill. Men amerikanare vet hur man behandlar betalande kunder. Det är inte som de vresiga kundservice tanterna man får köa för i Sverige.

Exempel:

Jag ringer rörmokaren.

En receptionist svarar muntert, “Hej mitt namn är Tonya, hur kan jag få dig att le idag?”

Exempel 2:

Jag ringer telefonbolaget och en ung kille assisterar mig.

“Så hur har din dag varit?” frågar han och låter faktiskt som att han menar det.

Exempel 3:

I mataffären när jag har fått ihop till mer än två kassar så frågar kassören alltid, “vill du ha hjälp att bära?”

Kalla det överdrivet, men det skapar faktiskt ett trevligt, ja nästan gemytligt klimat. Det blir trevligare för alla. “Fuck you, and have a nice day, liksom”

Mesa – vår klassrums maskot

Professorn i min “Public Affairs Reporting” kurs är en rödhårig karl som presenterade sig lite snabbt idag. Alla journalist klasser är små, vi är inte mer än 15-20 pers. Så professorn sa att han hade bjudit in en gästföreläsare, fast hon var lite nervös så han skulle gå och se var hon höll hus. Han försvinner ut ur klassrummet och återvänder med en Australian shepherd jycke (!)

3 år gamla Mesa som sprang omkring och nosade på oss allihopa och krävde att bli klappad och kelad med. Med jämna mellanrum gav hon upp små gnyenden och skall. “Hon ska alltid ha uppmärksamhet,” varnade professorn. Sedan försökte han sig på lite Ceasar Milan dominans. “Jag är ett stort fan av Cesar Milan.” sa han och hötte med fingret och schyssade på hund viskar vis. Det fungerade inget vidare. Hon fortsatte att springa mellan oss studenter i jakt på kärlek och kli under hakan. Det är första gången jag stött på djur i ett klassrum. Me love!

typiskt

Första skoldagen idag. Jag åkte hemifrån tidigt, 6.30 (ouch!), bara för att upptäcka att det snöade kraftigt. Det har inte snöat på flera veckor, men självklart så ska det största snöfallet komma just när jag försöker ta mig någonstans. Så jag lämnade huset halv sju på morgonen och var framme tjugo över åtta. Helt galet. Fastnade i trafik som stod helt stilla en halvtimma på grund av en olycka. Så jag missade första föreläsningen. Typiskt. Men jag hittade till min andra och tredje föreläsning, hann upptäcka den enorma kafeterian med en te och kaffe shop, dominos pizza, jamba juice, subway, och lite annat onyttigt. Jag fann även bokhandeln som var enorm med två våningar. Vid tio tiden så slutade det snöa och solen kikade fram. Träden var tunga med snö och det såg riktigt vintrigt och vackert ut. Jag ska läsa fem kurser den här terminen och kommer vara på campus alla veckans dagar. Men det ska bli kul! Vore jag miljonär så skulle jag utbilda mig för resten av livet. :)

Nu är det måndagkväll vilket är min officiella tv-kväll. Jag ser intervention klockan 7, sen är det reseprogram med Anthony Bourdain och till sist I survived klockan tio. Får se om jag lyckas hålla mig vaken.

Saknar Dessa Sötnosar!

Hanna & Felicia

middagen

Trevligt igår. Vi åt grillad kyckling, småpotatis och grönt. Skip och hans tjej Trish hade bjudit in ett annat par också. Dem hade ett superfint hus med en hemma bio uppsättning i källaren. Skitsnygg inredning också. Fick mig att vilja måla lite väggar och fixa och trixa härhemma.

Och ja, många roliga historier blev det också. Sanna sådana. Eller vad sägs om tjejen som var tvungen att bajsa i sin handväska under smekmånaden? Killen som växte upp med hippie föräldrar i en buss på 70-talet och vars föräldrar hade orgier med andra par. Eller killen som dejtade en häxa som tvingade honom att måla pentagram på garage golvet.

It’s a strange world.

öppenhet eller desperation?

Lördag idag. Har spenderat förmiddan med att läsa boken “Tusen Strålande Solar” som jag fick av mamma i julklapp. Den är mycket, mycket bra. En riktigt sidvändare. Rekommenderas varmt!

Ikväll ska vi till Skip (ja, han heter så), som är en arbetskompis åt Robert, och vi ska käka middag och se film. Jag har bara träffat Skip en gång och då berättade han att hans pappa är beroende av smärtstillande piller, hans 30-nånting brorsa bor fortfarande hemma och alla hans familjemedlemmar knaprar antidepressiva tabletter.

Typiskt amerikanskt. Jag har hört sägas innan jag flyttade hit att amerikaner kan vara nästan olidligt öppna vid första möte, medans det är svårt att bygga djupa vänskaper. Det stämmer. Amerikaner har inga svårigheter med att dra sin livs historia vid ett första möte, eller berätta andra personliga detaljer om sitt liv. Medan en svensk kör med ytligt kallprat tills man känt varann i några år. I början blev jag faktiskt lite chockad av denna öppenhet och brist på “kallprats-etikett.”

En granne drog historien om hennes son som var narkoman första gången vi träffades.

En kurskompis berättade om hur hennes egen svärmor kallar henne för “white trash” och hur hon knaprar psyktabletter.

En annan kurskompis berättade att hans pitbull mördat hans andra hund under natten.

En annan tjej gifte sig med en militär kille och följde med honom till en bas i Tyskland, väl där tog han hennes pass och blev en total psykopat.

En annan ytlig bekant berättade hur hon tar hand om sin sjuka mamma för ingen annan släkting vill, och dem har inga pengar, och hennes mamma har dessutom misshandlat henne under hela uppväxten så det är extra jobbigt att nu ta hand om henne.

En manikyrist berättar att hon var sexuellt utnyttjad av sin egen pappa som barn och flydde till sin moster. Där fick hon arbeta som piga och mosterns man tvingade henne att diska för hand trots att dem hade diskmaskin.

I shoppingcentret förra sommaren stöter jag på en man som beundrar mina stövlar. Han har hårbollar i öronen och hår i näsan, men efter ett underligt samtal om mode så erkänner han att han är en “crossdresser” och gillar att klä upp sig till kvinna…

ja ni ser ju. Jag vet inte vad det är. Kanske amerikanernas snabba livsstil gör att det råder en desperation efter någon slags verbal intimitet och mänsklig kontakt? Precis som man inte har tid att gå in och köpa en kaffe utan måste köra drive thru så har man inte tid att lära känna en människa innan man lättar sitt hjärta?

teknikens under och fyndpriser

Har massa med träningsvärk idag. Baksida lår har jag haft svårast att stretcha ut under min korta yoga karriär men det börjar gå lättare och lättare.Nu mumsar jag äpple med mandelsmör. Very yummy.

Har varit massa spring här idag. Två rörmokare har vatt hit med kostnadsförslag. Robert ska dra in nåt rör med naturgas. Jag har inte så stor koll. Givetvis fick jag ringa runt och boka tid med dessa nissar och jag hatar att prata teknisk engelska. Jag vet knappt vad saker och ting heter på svenska när det gäller elektriska sladdar, rör, bildelar, eller annat krafs. På engelska sitter jag mest som en dövstum nickedocka och låtsas förstå. Problemet är att sådant är så jädra trist. Jag har alltför stor brist på testosteron för att ens komma på tanken att diskutera teknikprylar. Så länge allt funkar som de ska så är jag nöjd. Jag är ungefär lika intresserad som en hetro karl i en smink botique.

På tal om smink. Det är massa med rea här dem senaste veckorna. Den usla ekonomin har ju tvingat ner priserna på nästan allt och nu ska Macys lägga ner flera butiker i landet, varav två här i CO. Jag avskyr verkligen att handla på rea. Priserna är sällan värt trängseln, underarmssvetten, köandet och den allmänna hysterin som råder när allt i butiken är rödlappat. Men jag tror faktiskt att det börjar vara värt det för nu är det inte bara skrot som säljs. Kanske får blir mitt helgnöje att springa på rea. Patricia är en sån som alltid ska fynda. I själva verket så tror jag att man ljuger lite för sig själv när man “fyndar” stup i kvarten, för oftast köper man ju saker man inte tänkt köpa bara för att det var “så billigt.” Så istället för att spara pengar så slösar man istället. äsch, jag vet inte.

universitets arkitektur - me like!

Igår var jag på orientering på Boulder Campus. Det var hundratals studenter som ska börja till vårterminen. Vissa var freshmen (unga 18-19 åringar) som hade mamma och pappa med sig (no kidding). Andra var transfers som jag och lite äldre men inte så mycket klokare. Under förmiddan bjöds det på kaffe och bagels och hölls föreläsningar i aulan. Jag råkade hamna bredvid en kille som jag läst psykologi med på Community College. Var riktigt kul att hitta ett bekant ansikte.

Eftermiddagen spenderades i byggnaden för Journalistik och Masskommunikation vilket var ett litet, näpet hus i sten som dom döpt till “the armory.” (Armory är vad man kallar stället där man lagrar vapenarsenalen)!

Jag fick sitta ner med assistant dean och gå igenom mina kurser. Dem kräver att man kan ett främmande språk på universitets nivå och jag har inte läst ett språk under min långa tid i svenskt och amerikanskt college. MEN! Jag är ju svensk och tydligen så ska jag få chansen att gå till avdelningen för “Skandinaviska Studier” och genomgå ett svenska test för att slippa läsa språk. Haha! Kan ni tänka er det? Att bli testad på sitt modersmål. Jag ser faktiskt fram emot det.

Vad som verkligen överväldigade mig igår var hur fantastiskt vackert Boulders campus är. Det ligger placerat alldeles vid Klippiga Bergens fot och grundades 1877 med 40 studenter. Så där finns massa vackra byggnader i sten. Jag är en sådan som inspireras av hur saker och ting ser ut. Till exempel så ligger inte Starbucks i min topplista över kaffe ställen eftersom det inte är speciellt mysigt. Kafeer, restauranger och byggnader kan göra en stor skillnad på hela upplevelsen om dem är inspirerande!

Jag stal lite bilder från campus!

Den gamla huvudbyggnaden

Biblioteket

Campus på våren (Körsbärsträd är vanligt här, visst e dem vackra?)

Vintrigt Campus



"The Armory" -
Journalist & Masskommunikations byggnaden



Sommar Campus



Från ovan

hata, hata, hata kanadaaaa

bevittnade småkronornas förlust igår. Aldrig har jag sett en målvakt slungas runt på isen och tappa hjälmen lika frekvent som Markström. I NHL är målisen off limits. Visst, när någon missar en målchansen och glider in i nätet så brukar man knuffa lite extra på målisen, men smällarna som Markström fick ta var oacceptabla! Dem kanadensiska match kommentatorerna som jag tyvärr tvingades lyssna till var helt övertygade om att Markström filmade varenda gång.

Bild: aftonbladet

Min favorit blev snabbt nummer 4, Hedman, som tog alla chanser att banka på kanadensiska fulspelare. De kanadensiska fansen buade så fort han eller Markström rörde pucken.

Vad som stör mig mest är att Kanada verkligen tror att hockey är deras sport och ingen annans. Men med 33 miljoner människor i jämföresle med Sveriges blygsamma 9 så är det konstigt att dem inte

äger totalt varenda turnering.

Kort sagt, det är konstigt att dem inte ens kom till semi i OS 2006 och att dem inte vinner varenda JVM och VM. Medans ett litet land som Sverige tar hem guld i båda två samma år.

Men Kanada lever i den ständiga skuggan av storebror USA och är oftast lika bortglömda som typ Nya Zeeland vad gäller världsarenan. Det enda kanadensarna har är hockey, och inte ens där kan man ärligt säga att dem dominerar. Ett kanadensiskt lag har inte vunnit Stanley Cup bucklan på 14 år.

Anledningen?

Kanada är ett självmordsklimat för toppspelare som råkar underprestera några matcher eller en säsong. De kanadensiska fansen är skoningslösa och har jagat många stora spelare från stan. Dem kan spendera en hel match med att bua ut sin egen spelare. Snacka om medgångssupporters.

52% av alla spelare i NHL är kanadensare den här säsongen. Får mig nästan att önska att den ryska ligan tar över som den bästa i världen.

ja, jag är en dålig förlorare

2009...

…är här. För tredje året i rad så skrev vi Nyårslöften och stoppade i ett kuvert för att läsa igenom nästa år. Vi läste också Nyårslöftena från förra året och förvånansvärt många hade jag hållit!

Vi har sett lite junior VM i hockey, kört power yoga, tagit några fikan, läst böcker, och jag har scrapbookat lite. Det är extra kul när man har tid att klippa och klistra utan tentaångest.

Jag hoppas att 2009 blir ett bra år. Jag har inga storslagna planer, utan helst av allt vill jag bara behålla status quo. Förhoppningsvis så kommer finanskrisen ebba ut under det här året. För det är inte lustigt att oroa sig över ekonomin. Jag har praktiskt taget sluta läsa nyheterna för det är så depressivt. Jag läser bara onödiga fluff nyheter om fem-benade katter och bortsprugna chihuahuas. Typ.

Jag har förresten hittat min nya kärlek! Te.

Grönt te och Vitt te. Det ska bryggas och serveras i japansk tekanna.

Mumma! Jag dricker flera koppar om dagen. Utan socker eller mjölk.

Har hittat ett vitt te som innehåller rosenblad och det doftar som en blombukett.

När vi va i shopping gallerian härom helgen så hade dem en liten te butik där dem sålde allt möjligt som har med te att göra. Och dem hade så många söta te set med sådana där miniatyr koppar. Me like! Jag tror bestämt att jag var japan i ett tidigare liv för jag älskar allt som har med japan att göra, orkideer, sushi, te, anime, arkitekturen och alla tech prylar.