ja, jag kastade mangon

Det finns något jag inte tål. Och det är störande ljud i stil med musik, tutande bilar, högt prat sent på natten när jag ska sova. Jag har ingen tolerans för irriterande grannar som envisas med att “festa” på en tisdagnatt. Grannen brevid har en son som var 19 när vi först flyttade in. Så jg antar att han är 21 nu. Han är en trevlig prick, men ack så omogen. Han jobbar udda ströjobb, vill inte plugga vidare utan ska bli “rockstjärna” som så många andra som föddes på sent 80-tal.

Det är nåt fel med den nya generationen tonåringar/unga vuxna. Alla tror att dem ska bli kändisar, att dem kan sjunga och att dem platsar på Idol. Jag vet inte om det beror på att den generationen blivit fruktansvärt bortskämd av mesiga föräldrar som misslyckats med att introducera dem för verkligheten. Visst är det fint med föräldrar som generöst intygar sina barn att, “du kan bli vad du vill.” Men att behandla dem som kejsare på en divan är att göra dem en björntjänst.

Hursomhelst. Miles (grannen heter så) har massa flickvänner som parkerar utanför vårt hus vid alla tider på dygnet, ibland är det svårt för mig att komma ut ur garaget. Hans senaste tjej övernattar i princip alla veckans dagar och jag undrar varför hans föräldrar inte ber dem skaffa en lägenhet? Hans familj har redan 4 bilar, med ett garage som har plats för två. Så de övriga två står alltid parkerade utanför deras hus och Miles flickvänner måste då parkera utanför vårt. (Jag vet, jag låter som en vresig gammhagga.) Hans tjejer och deras parkeringsvanor är inte det värsta.

Det värsta är att Miles kommer hem efter midnatt med en bil som vibrerar av hög musik. Sen sitter han kvar i bilen i typ en halvtimma och rockar loss. (Antagligen medan han hånglar upp nån tjej). Igår fick jag iallafall nog. Jag gick till kylskåpet. Tyvärr hade vi slut på ägg, så det fick bli en stor mjuk mango. Jag öppnade fönstret och slängde mangon på den dunkande bilen. “Duns” sa det. Sen blev det tyst. Och jag somnade med ett leende på läpparna.