Macky Auditorium (plats for mandagens debatt)
Igår var det sjukt kallt. Vi gick från +25 grader i förra veckan till –17 sent igårnatt.
Vad som sög hårdast var att det var just igår som jag var tvungen att knalla runt på campus från 8 på morronen till midnatt. Det blev mycket kaffedrickande och frusna tår. Men jag fick en bra plats för debatten. Utsålt med 2047 besökare så lyckades jag sitta på andra raden. Det var mycket underhållande. Mycket mer respektfullt och lugnt än vad jag hade väntat mig. Efter debatten kilade jag till biblioteket och skrev min artikel, hade en deadline på 90 minuter. Jag var inte helt nöjd med artikeln så det var nästan skönt att ha en deadline för jag var tvungen att mejla in den, annars hade jag nog suttit där halva natten.
Idag hade jag två föreläsningar. Hann svänga förbi Patricia med en kaffe från Starbucks. Hon har precis opererat sig så hon är sängliggande och mycket uttråkad. Hon hade en tumör på vänstra äggstocken som var tvungen att tas ut. Dem vet ännu inte om det är cancer, men läkaren sa att tumören såg “ofarlig” ut. Patricia är iallafall en sådan där evigt optimistisk person som jag alltid förundrats över. Jag brukade likna optimism med dumhet, men jag har insett att det är lite mer komplicerat än så. Patricia växte upp i Colombia, i ett korrupt, fattigt land med få framtidsutsikter. Hennes bror mördades under julhelgen av ett par rånare för några år sedan. Pappan övergav familjen. Människor som levt i tredje världen större delen av sitt liv låter sig sällan knäckas av händelser som skulle få en bortskämd västerlänning att överväga självmord.
No comments:
Post a Comment