uppe med solen

Såg solen gå upp imorse när jag skjutsade Alissa till skolan. Och det är minsann inte varje dag som jag ser en soluppgång. Dock ser jag alltsomoftast när den går ner, om nu det räknas?
Nu sitter jag med en katt som envisas med att pussas. Han har en gosig ovana att puffa på ens haka och kinder med nosen samtidigt som han knådar ens fläsk med framtassarna. Och ignorerar man Peanut så vandrar han fram och tillbaka över tangentbordet, boken, mattallriken eller något annat trevligt man har framför sig. Och så lämnar han givetvis ett moln av fjunigt katthår efter sig. Katthår i min kaffe, i mina flingor, på min snickers, på mitt tangentbord…vi människor tror att vi äger husdjuren, men jag vet att det är Peanut som äger mig. Tror han vet det också.
Ända sedan Thunder gick bort så har Peanut dessutom blivit mycket mer pratsam. Han har inte riktigt förstått att han är den enda katten i huset och att ingen av oss förstår katt (om än det inte är så svårt att gissa vad han jamar om, oftast innefattar det krav på tonfisk alternativt uppmärksamhet).
Nä nu ska jag öppna mina böcker. Någon som vill ha en jamande och hårig katt med babypäls? Han luktar gott. Förutom andedräkten.