Allt är inte guld som glimmar…

Okej. Som vi alla vet så är det svårt att leva under samma tak som andra människor utan att någonsin reta sig på varandra.
Vi gav inte fröken Ali många regler, eftersom vi av någon anledning anser att tonåringar är rättså vuxna och borde “veta bättre.”
Och jag trodde verkligen att en kvinnlig utbytesstudent skulle försöka visa sig från sin allra bästa sida – iaf i början. Och eftersom Ali alltid är på gott humör och ser allt från den ljusa sidan så är det svårt att bli upprörd, men vi har insett att vi har lite av ett problem…

Saken är den att hon är EXTREMT stökig. Och alla ni som känner mig vet att jag inte är någon pedant…så då kan ni ju tänka er hur stökig Ali är!!! Och det har inte smygit sig på…utan det har varit likadant sedan dag ett. Hon har aldrig (aldrig!!) bäddat sängen sedan hon kom hit. Täcket ligger bara i en hård klump på sängen. Hennes rum och badrum ser ut som om en orkan dragit förbi. Det är vita tandborst fläckar, våta handdukar, nagellacksflaskor, papper, sockar, underkläder, böcker, smink, mjukisdjur, gympapåse, hårborstar, tamponger…allt i en enda röra. Det går inte att gå in i hennes rum utan att trampa på åtminstone 5 saker. Och jag får seriöst huvudvärk varje gång jag går förbi. På nedervåningen är det lite bättre, men inte mycket. Hon lägger saker överallt och tappar bort dom lika fort.
Det har inte slagit mig hur jäkla ordningssam och renlig jag blivit förrän nu! Jag är skitduktig på att skölja av tallrikar innan jag ställer dom i diskmaskinen, torkar alltid upp efter mig i köket, ställer bort kurslitteraturen efter en plugg session, städar kattlåda, dammtorkar, sopar, skurar, dammsugar….jag får KRUPP när det är stökigt och oredigt. Tror jag smittats av robert för han är likadan.
Problemet är (tror jag) att Ali är enda barnet, hon bor med en mamma som avgudar henne och låter henne göra precis som hon vill. Hon har aldrig behövt städa hemma och det märks att hon har noll koll på hur man egentligen städar…allting bara slängs hit och dit. Och det känns på något sätt som att det är försent. Man kan inte lära gamla hundar sitta. Eller jo, det kan man, vi måste bara ta i med hårdhandskarna som min käre far brukade säga.
Och jag har svurit dyrt och heligt att om, jag säger bara OM utifall att, jag och Robert bestämmer oss för att skaffa barn så kommer jag kräva renlighet och ordningssamhet från ett tidigt stadium. Det går så mycket bättre att leva i världen, att ta hand om sina ägodelar, att vinna respekt och att komma överens med andra om man kan hålla snyggt omkring sig. Jag tycker seriöst synd om Alis framtida rumskompisar/sambos, för dom kommer få en hel massa jobb med att hålla ordning omkring henne.
Det som oroar mig mest är att hon inte ens försökte göra ett gott intryck på oss från början och typ bädda sängen samt plocka upp saker efter sig i sitt rum och badrum…eftersom hon var en orkan från dag ett så tror jag seriöst inte att hon har ett humm om hur man städar?

Håhåjaja, kommer bli en utmaning.