En tonårsförälders dilemma

Såhär livat gick det till på 50-talets tonårspartaj

Jag och Robert har börjat tänka efter angående Lördagens övernattningsfest/fyllefest som Alissa blivit bjuden till.

Det känns inte riktigt bra. Vi känner inte och har inte träffat några av kidsen som ska dit, vi vet inte vart det är, hur många som ska dit, etc.

Det enda vi med säkerhet vet att majoriteten av USAs tonåringar röker braj, dricker shots, gräver runt i föräldrarnas medicinskåp, och sväljer allehanda giftiga substanser. Dessutom så kör dom bil, och med tanke på att deras nyktra körförmåga är ganska kass, så vågar jag inte ens tänka på hur deras onyktra körförmåga ser ut. Dessutom har dom mest troligt växt upp med bristande sexual undervisning, vilket i sällskap med landets moraliserande, konservativa, och religiösa höger har lett till USAs förstaplats vad gäller tonårsgraviditeter och könsjukdomar.

Okej, nu låter jag som en predikande morsa.

Men jag vet att ingenting positivt sker efter klockan två på natten under en obevakad tonårsfest. (Jag har varit där! Ingenting positivt sker!!!)

För det är under den tidpunkten som folk kramar toalettstolen alternativt magpumpas på akuten. Och det är under de blekgrå småtimmarna som medvetslösa tjejer blir våldtagna alternativt nakenfotograferade av respektslösa tonårspojkar. Och det är under småtimmarna som ens omdöme sviker och man gör saker man bittert ångrar dagen efter. (did I mention I have been there?)

Problemet är att Alissa inte har några regler angående hemkomst tider, övernattningar, och fester hemma. Så länge hon inte åker hem själv mitt i natten utan alltid har sällskap av en kompis så bryr sig inte hennes mamma vart hon är eller vad hon gör. Hon kommer ofta hem runt 5-snåret på helgerna. Vilket iofs jag inte ser något fel med, eftersom denna frihet har lett till att hon är totalt ointresserad av droger och sprit.

Men nu är det vi som trots allt är ansvariga, inte hennes kära mor, och varken jag eller Robert vill att något ska hända. Inte för att vi inte litar på henne, för det gör jag. Men alla hennes “kompisar” här har hon ju bara känt i typ 2 månader. Hon kan fortfarande inte orientera sig till vårt hus från skolan (trots att hon åker dit och tillbaks 2 gånger per dag). Så om problem skulle uppstå så har hon inte det nät av trygghet som hon har i hemstaden Berlin där hon umgås med barndomsvänner och vet hur hon kan ta sig hem, etc.

Så vi har bestämt att inte tillåta övernattningen. Istället så ska vi erbjuda att hämta upp henne klockan 2.

Vad tycker ni? E vi för hårda?