Stressad. Skynda skynda. Koka kaffe. Sörpla. Läsa kurslitteratur. Sminka. Borsta hår. Springa.
Bara för att finna bildörren låst.
Medan nyckeln uppkäftigt blänker mot mig från passagerarsätet.
Inlåsta nycklar, med den enda extranyckeln i Roberts ficka.
Jag funderar över olika alternativ i mitt huvud.
Bryta mig in med kofångaren? För att sedan skylla på inbrott och kassera in från försäkringsbolaget?
Nej.
Låna bil av granne?
Nej.
I USA är det ungefär som att låna en rullstol av en paralyserad. Det ska vara en större emergency än en tenta för att man ska låna bil av grannen, typ att frun skall föda eller liknande.
Så det får bli alternativ nummer tre där jag gör vad majoriteten av alla tjejer gör när det uppstår bilbekymmer, databekymmer, eller andra “tekniska” bekymmer:
Jag ringer maken.
Och som en hjälte på vit springare så skrider han till undsättning och bestämmer sig för att komma hem och låsa upp min dörr.
Ah, sicken underbar karl.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment