Någonting som jag upptäckt är hur min uppfattning om avstånd har förändrats sen jag flyttade hit. I Southwest USA så breder städer ut sig som ett omkulltvällt smyckesskrin. Inne i city tronar skyskrapor och tusentals kontor, medan amerikanarna bor i små omkringliggande städer. Det är inte ovanligt att en person har 8-10 svenska mil till jobbet, en väg.
Bild: tfhrc.gov
Under min uppväxt i Skellefteå så tyckte jag att det var långt till Skelleftehamn. Köra till Piteå kändes som en evighet, för att inte tala om Umeå! Det var ingen sträcka man bara gjorde i all hast. Men här är 7-8 mil ingenting. Till mitt gamla jobb i Englewood hade jag närapå 5 mil att köra 3 dagar i veckan (en väg!!!). Och hade det inte varit för trafiken på dem igentäppta motorvägarna så hade jag susat dit på tjugo minuter eller mindre.
Vägarna är breda, flerfiliga och tillåter hastigheter mellan 100 och 120 kilometer i timmen. Så man kommer dit man ska hyfsat snabbt.
Bild: tfhrc.gov
Restaurangen jag åkte till igår låg 3 mil härifrån men det kändes som att köra från Morö Höjden till Centrum i Skellefteå.
Jag har ingen koll på avstånd längre. Vad jag tyckte var hiskeligt långt förut är i princip inom gång avstånd nu.
1 comment:
hehe. men om man då är uppväxt i skelleftehamn, som jag, så är det nära med 1,7 mil till det sociala livet. Då är inte heller piteå långt bort, framför allt inte när man hade mormor och morfar i STORUMAN som man hälsade på med jämna mellanrum. att degspendla till umeå kunde varit värre. :)
Post a Comment