chai te, en kompis och en nominering

Jag har hittat en ny vän. Han heter Jake, har blont rufsigt hår och långa mörka ögonfransar. Han spelar hockey och har en glugg mellan tänderna.

Och han är sex år gammal! Vi spenderade lördag- och söndag kväll med att spela UNO, yatzee och ett spel som heter Jenga.

Hans pappa Tom bor tvärsöver gatan, och han o Robbie har blivit bra vänner. Och nu har jag o lille Jake blivit polare också. Förutom spelandet så har vi ritat och skrivit korta berättelser åt varann. För att vara sex år, så skriver han himla förnurliga historier. Hans mamma e flygvärdinna, och pappa jobbar nätter, så Jake har ofta barnvakt. Och nu har han frågat mig om jag kan vara hans barnvakt. Inte Robert – utan bara jag!

Jag saknar mina systerdöttrar så mycket, och det är kul att ha funnit ett litet substitut. Jag har börjat inse att jag gillar barn! Dem e ju hur kuliga som helst. Och äntligen har jag någon att kolla på tecknat med, eftersom Robbie vägrar se tecknat! (vilket har resulterat i att jag missat alla coola filmer i stil med Ice Age och Shrek *snyft*)

En annan trevlig sak hände imorse när jag öppnade min e-mejl och fick se att en av mina professorer har anmält mig till the "Best Student Awards". Jag fick nästan tårar i ögonen när jag läste hennes nominering, och jag blev faktiskt fantastiskt chockad!!!

Dåliga nyheter inkluderar min förkylning som bara blivit värre. Jag dricker 3-5 koppar chai te om dagen, knaprar c-vitamin och försöker “ta de lugnt”. Min mamma visste inte vad chai te var för något. Jag sade att hon borde fråga min bror, för han vet. Jag minns för några år sedan när hon frågade oss vad ordet pimp betydde. Ja d e inte lätt att vara född på det ljuva 50-talet.

En mumsig Chai latte

lördag

Idag vaknade vi sent. åkte och inhandlade blomjord. Robbie har bestämt sig för att odla humle i bakgården, och jag ska odla en örtträdgård, basilika, gräslök, timjan, lavender och oregano. Humlen växker tydligen väldigt snabbt och ringlar sig i rankor likt vindruvor, så vi ska fästa rep från balkongen och låta dem klättra upp och förhoppningsvis skapa en skuggande gardin av gröna blad.

Sen åt vi lunch ute i solen på en irländsk liten pub.

Robbie har gjort en Britney och rakat av sig håret, jag hjälpte till och han blev jättesnygg!

På väg till brevlådan stötte jag ihop med vår granne från Texas, han frågade om vi hade några planer för kvällen eller om vi ville umgås. Hans flickvän jobbar som flygvärdinna och är nästan aldrig hemma, så jag tror att han är ganska ensam. Trevlig är han, och gillar hockey, så vi kanske ska gå ut och “ta några öl” (eller i mitt fall vin).

lunch @ the mall

Lunchade med Maria och hennes lille son Marlon, (efter Marlon Brando). Jag drack 3 små miniatyrglas vin, man får välja 3 sorter som serveras i olika glas, men med lika mycket volym som 1 vinglas. Jag blev ganska lullig på min tomma mage. Jag åt mozzarella macka med basilika och vitlök.

När servitören hörde att det var Marlons födelsedag så fick vi 3 glass kulor med ett litet ljus i till efterrätt. Han satt i mitt knä hela lunchen och var nöjd så länge han hade något att stoppa i munnen. Sötare barn får man leta efter.

Efter lunchen så inhandlade jag Marlons födelsedagspresent, det blev en sagobok med sagor från hela världen och jättefina illustrationer. En mjukis apa, för hans smeknamn är “little monkey”, och ytterligare två små bebisböcker.

Jag drogs hela tiden till tjejböckerna med glittrande älvor och prinsessor – för dem e ju så mycket sötare än dem blå pojkböckerna med monster och bilar. Så får jag en son när jag skaffar barn så kommer jag vara i deep shit. =)

Svenskarna i USA

En anledning till att jag avstått från att umgås med den enorma svensk grupp som existerar i varje amerikansk storstad, är för att jag inte känner mig speciellt hemma i det yuppie landet. Förutom lucia firande o dans runt midsommar stången så är de permanenta svenskarna i USA inte speciellt svenska. Visst dem är blonda, långa och har den där distinkta svenska accenten. “Aj äm fråm Skåååne”

Långtidssvenskarna i USA (au-pairer och college studenter exkluderat) verkar följa ett visst mönster. Majortiteten har borgerlig bakgrund, spenderade barndomens semestrar på exotiska resmål och under skoltiden var de aktiva i MUF.

Alternativt så är dessa svensk-amerikaner uppvuxna i ett socialistiskt hem som dem lärde sig att avsky som pesten. Majoriteten av svenskarna jag träffade under min tid i handelskammaren var unga i Sverige på 60-talet, och dem flyttade till USA för att avnjuta ett mer kapitalistisk leverne.

Svenskarna i USA är framgångsrika, egna företagare, välutbildade, och har goda positioner i arbetslivet. Dem är således väldigt populära immigranter i USA. Amerikanarna gillar Sven, Lars och naturligtvis snygga Ingrid. Man kan känna igen en långtidssvensk på mils avstånd. Dem omfamnar allting som är typiskt amerikanskt med en passion man sällan skådar hemma i Svea. Dem uttrycker kapitalistiska åsikter som skulle få självaste herr Greenspan att rodna.

Sverige, hemlandet, anses litet, tråkigt och på tok för begränsat. Ingen vill flytta tillbaka, och uttrycker man tankar på att flytta tillbaka så höjs det på ögonbrynen. “Det går ju inte att starta en business i Sverige” Det pratas mycket om hur hur hemskt det svenska skattesystemet är, hur dålig servicen är, och hur svenska regeringen förstört landets uppfinningsrikedom och exportvaror.

Min före detta chef brukade till och med låtsas att han var amerikan när han var hemma i sverige, “för att få bättre service.”

För mig som är uppvuxen i ett jordnära Norrland, så har jag svårt att identifiera mig med svensk-amerikanarna som häckar här.

Det är underligt hur dem håller så hårt i sina rötter och envisas med att fira varenda högtid, kör Volvo och säger sig älska foppa forsberg – medans dem samtidigt spyr galla över Sverige och svenskheten.

mitt lov

lite cred måste ni ändå ge mig, eftersom jag bloggar friskt under min ledighet. Istället för att spendera mitt springbreak på en solig strand i Florida, dansandes i en bikini bland horder av alkoholiserade college kids så tillbringar jag min tid med stillsamt bloggande.
Har fruktansvärt ont i halsen idag. Dricker chai te och knaprar toast i hopp om att det ska gå över. Jag kände av det igår, men trodde det berodde på mitt skrikande under hockey matchen. Imorrn ska jag träffa Maria med bebis för lunch. Det är svårt att planera in aktiviteter med småbarnsmammor, för dem små ska sova middag, och äta kletig burkmat, och så har dem feber eller öroninflammation, eller så ska dem på babysim…det är en hel produktion att ha barn! Och som vän till småbarnsföräldrar så får man vackert rätta sig efter behoven av dem små. Men det är samtidigt väldigt kul att få mysa med bebis och små barn i några timmar, i trygg vetskap om att man inte behöver ta med dem hem!

mina favoriter

"Heavenly" parfym från Victoria's Secret. Frisk, lätt myskig, somrig - passar alla tillfällen!

Mineral makeup, den enda foundation jag använder. love it! Har aldrig tyckt om kladdiga liquid foundations och kakiga puder, mineral make up e min nya kärlek. =)

Fantastisk ansiktsmask, passar skandinavisk hud perfekt, speciellt bra i torra klimat, hittas hos Sephora.


Bath & Body Works hud-, handkrämer & underbara tvålar. Har alltid med mig i väskan. Hundratals goda dofter att välja bland.
Sist, men absolut inte minst, Godiva choklad. Perfekt till kaffe, röda viner, lindrar PMS, utmärkt komplement till en mysig tjejfilm, eller en bra bok. Njut!!!

en kväll i pepsi center

foppa under uppvärmningen

tekning

2 nerds

peanuts hemmakväll

Vinst med 6-3! Foppa gjorde 3 assist! wohooow. Vi hade toppen sittplatser, blev serverade drinkar och hejade tillsammans med svenska fans. Peanut var hemma o tog det lugnt, inlindat i filt o allt.

change face to change race = disgusting

Just när jag skrivit mitt tidigare inlägg så ser jag ett program på teve som handlar om folk som “wants to change their face to change their race”. Först ut är en vacker asiatisk kvinna som vill genomgå ögonlocks-operation för att få ett mer västerländskt och “snyggare” utseende. En plastik kirurg medverkar också, och han berättar att ögonlocks operation är en av de vanligaste operationerna bland asiatiska amerikaner (samt asiater i Asien).

Sen får vi se en kille med italienskt ursprung som vill operera sin stora näsa, för att se mer “normal” och mindre italiensk ut. Han är en snygg kille med en helt okej näsa.

är det inte skrämmande att ett västerländskt utseende a la Hollywood är idealet???

Ett antal människor fick se tre bilder, bild 1 var en asiatisk kvinna, bild 2 var en svart kvinna, bild 3 en vit kvinna. (Alla 3 var väldigt attraktiva). Men på frågan vem som var attraktivast, så svarade majoriteten att kvinnan på bild 3 såg bäst ut. Hon var vit, liten näsa, blå ögon, axellångt blont hår – såg ut som vilket nyhetsankare som helst – och det mest skrämmande är att hennes utseende är idealet som alla strävar efter. Människor med andra etniska drag är till och med beredda att lägga sig under kniven!

Det fanns en period när jag tyckte att min näsa var för stor, mina bröst för små och mina fräknar för många. Men idag så tillhör detta mina favorit kroppsdelar.

love your flaws.

originalitet

Det är svårt att vara originell i en värld med 6 biljoner människor. Och originalitet dränks oftast i våra depserata försök att vara “normala”. Konformitet är trist men till synes oundvikligt. Jag tror att det är därför jag så lätt blir uttråkad.

Jag såg en intervju med en plastik kirurg som sa att vad skönhets operationer egentligen åstadkommer är att de skapar samma sort utseende. Ett ansikte med unika drag förvandlas till ett mer vardagligt utseende. Det är därför något “syskonlikt” uppstår bland människor som genomgått mycket plastik. Och dem är onekligen lätta att peka ut i en folkmassa.

Samma brist på originalitet råder vad gäller folks värderingar, åsikter och intressen.

USA är ett land där status och materiella ting är viktigt. Samma fenomen som kan beskådas i majoriteten av västerländska storstäder. Vilken stadsdel man bor i har till exempel en oerhörd betydelse. Bor man i innerstan eller förorten, och i såfall vilken förort?

I USA blir man bedömd utefter samma kriteria. Vilken bil man kör är också viktigt. är du en person av betydelse så kör du bmw, lexus eller mercedez. är du en person av riktigt stor betydelse så kör du rolls royce, bentley eller ferrari. Medans en man eller kvinna av folket rattar en honda, toyota eller ford.

Smycken har också betydelse. Det är inte för inte som hiphoparna har följt rika gamla tanters exempel och klär sig i päls och diamanter. Amerikanska gymnasiekids har öronen tyngda av cubic zirconia och falska guldkedjor om halsen, i försök att efterlikna basket och fotball spelarna.

Utseende har kanske stört betydelse. Varför är det annars så intressant att läsa om Paris Hiltons eskapader och blonda bimbo bloggar?

Hur många människor skulle frivilligt genomgå en lobotomi i utbyte för ett glamourigt jetset liv? Alltför många är jag rädd.

Och kanske man inte ska klandra dem i deras ytlighet, för undersökningar visar att attraktiva tjejer och killar får bättre betyg och bättre positioner i arbetslivet, oberoende av intelligens. Medans överviktiga personer bedöms som lata människor med låg karaktär.

Denna betoning på perfektion har gjort att jag drabbats av kronisk uttråkan. Nyheter, TV, böcker, musikvideos…är samma sak. Samma lika. Jag har börjat uppskatta de små felen hos saker och människor. En liten glugg mellan tänderna, en krokig näsa, dålig humor och en oväntad boksamling är saker jag uppskattar hos folk. Blandrashundar, fräknar och rik vokabulär är gulligt.

Alla människor är ett “original” i sig, och jag önskar bara att fler ville visa det hellre än dölja det.

rapport från dejting världen

äter gravad lax på fullkornsbröd till lunch. Försöker få i mig en daglig dos av omega-3. Nu är jag redo för sommar, med blonda slingor o klippta toppar. Anette har dejtat 4 killar sen i julas. En som friade till henne i Las Vegas, hon tackade nej och han gjorde slut kort därefter. Sen dejtade hon en privattränare på ett gym som aldrig hörde av sig efter första träffen. Tredje killen var en bilförsäljare som bara ringde henne efter klockan ett på natten, aldrig på dagtid. Efter dessa tre misslyckade försök så joinade hon någon matchmaking site som heter sugardaddy.com, där snygga tjejer kan träffa rika män. “Jag gav upp om att träffa kärleken, så varför inte ha lite kul?”

Efter mejl från 60-åriga gubbar, med barn i hennes egen ålder så gav hon upp. Nu har hon dejtat en grönögd italienare i 3 veckor, och hans mamma har redan bjudit med henne på en resa till Italien i sommar. “Vi får se vad som händer” säger hon, och i nästa andetag berättar hon att dem ska öppna upp ett gemensamt bankkonto. (Efter att ha känt varann i 3 veckor?)

Hon har läst massa dejtingböcker som hon följer slaviskt. Till exempel så svarar hon aldrig första gången en kille ringer, för det verkar för desperat.

Håhåjaja. Jag gissar att hon inte kommer åka till Italien. Om tre veckor har hon hittat en ny karl.

Men mitt hår blev fint iaf.

Dricks

som svensk är jag ovan och okomfortabel (svengelska?) med att betala dricks. Alla ska ju ha dricks. Servitriser, hårfrisörskor, manikyrister, pizza bud, bartenders…*puh*

10-20% är standard. Anledningen att jag ogillar att dricksa beror på att det är en outtalad men förväntad gest. Det är en evaluering av den andra personen, och den personen kommer i sin tur att evaluera dig som gäst. är du en dålig dricksare så kommer du inte mötas med ett leende nästa gång du kommer tillbaka.

Dricksar man 10% så känns det som att man ger ett G i betyg. Godkänt, men inte minnesvärt. Därför känner jag mig tvungen att dricksa iallafall 15%, och 20% om man verkligen gillar personen i fråga.

Det värsta är att man måste hosta upp dem där tio procenten även om servicen var usel. Jag försökte att dricksa minimalt i en manikyr salong där en arg vietnamesisk kvinna lyckats få alla mina nagelband att blöda.

“är det allt? är det allt du tänkt ge mig i dricks?” fnyste hon ilsket när hon såg en skrynklig dollar sedel.

Jag tycker det är bättre att inkludera en service avgift i priset så blir alla nöjda. Dricks ska ju vara en gest av uppskattning, inte ett standard tvång som det blivit här. Servitriser och servitörer lever ju praktiskt taget på dricks eftersom dem enligt lag kan tjäna mindre än minimi lön, vilket betyder att dem oftast bara tjänar 3-4 dollar i timmen. Men jobbar dem på en finare restaurang så är dem helt klart de bäst välbetalda av alla college kids som jobbar.

Anledningen att jag svamlar om dricks beror på att jag e på väg till frissan. Det värsta med dricks är att man måste räkna i huvudet. Och jag e matematiskt handikappad som sagt.

Men min frisör Anette är galet underhållande. Under de knappa två år som jag gått hos henne så har hon hunnit med tre pojkvänner, en kort graviditet, tre bilar och två hus. Ska bli kul att se vad som hänt sen sist.

äntligen!

Så fick Colorado Avalanche vinna en match. 2-0 till och med.Foppa fick göra en assist och såg riktigt taggad ut. Han hamnade nästan i en fight med en av motståndarlagets värsta fulspelare. Ni vet en sådan där som crosscheckar folk som inte ens har pucken. Men det är en av sakerna jag älskar med hockey, att det är ett fysiskt spel, där dem slänger handskarna och slåss. Publiken är väldigt komisk också. När en motståndare skadat sig och ligger utslagen på isen så skriker publiken irriterat, “get him off the ice!”

ja, det e härligt.

Jag kan knappt bärga mig till på onsdag.

synkontroll american style

Fyra år sedan sist. Jag var o kollade synen idag. Enbart ögondoktorer får kolla synen här, så de flesta glasögon affärer har en doktor som utför synkontrollen. Jag tänkte besöka min gamla chef, men hans butik ligger 1,5 timme från oss – en väg, så det var inte värt det med dagens bensin priser.

Fick genomgå en mycket seriös synundersökning där man bland annat kollade om jag hade glaukom (grön starr), vilket är en standard procedur här. Jag fick sitta i en maskin som blåste luft rakt in i ögat. Sen droppade han också en vätska i mina ögon för att vidga pupillerna och jag var tvungen att köra hem med pappersglasögon för att skydda mot solen. Det tog några timmar för pupillerna att krympa till vanlig storlek igen.

Amerikanare är så överdrivna!!! När det gäller sjukvård så ska man kolla allt in i minsta detalj. Naturligtvis måste man skriva under att man godkänner undersökningen innan man tas emot av läkaren. Doktorn frågade om jag ville ha göra en “ögon karta” för några extra dollar, men då skakade jag på huvudet. Allt jag ville var att ha ett recept så att jag kan införskaffa nya brillor. Mina gamla börjar ha sett sina bästa dagar.

Efter att ha blivit lyst rakt i ögat från alla de möjliga vinklar med olika starka lampor, samt kollat på lite bokstäver, så konstaterade doktorn att mina ögon var fullständigt friska, fria från cancer, starr och andra elakheter som kan smyga sig på. Lite torra var dem, men det skyllde han på Colorado vädret.

Med recept i handen så vart jag sen attackerad av glasögonförsäljarna som försökte hitta den “perfekta” bågen till mig. Trött, och med vidgade pupiller körde jag hem. Nya glasögon får det bli när jag har råd.

pasta eller nudlar?

Ett lingvistiskt dilemma som uppenbarade sig så fort jag flyttade hit; nämligen att amerikanare kallar pasta för noodles, (nudlar). Vilket förvirrar mig för när någon säger nudlar så tänker jag på antingen äggnudlar eller dem där små krulliga sakerna jag levde på som universitetsstudent i Stockholm. Jag tänker inte på spaghetti, makaroner, eller linguine när jag hör ordet nudlar.

“Vi måste köpa nudlar” säger Robbie och syftar på spaghetti.

“Du menar pasta?” envisas jag.

Han kallar det till och med för “spaghetti nudlar”, ett uttryck som får håret att resa sig i nacken på mig för det är ju så …fel. Visst?

Det finns en restaurang här som heter nudlar o company, och det är inte äggnudlar dem serverar utan linguine och penne pasta.

Men jag är ju svensk och enbart expert på potatis. Sophie kanske kan assistera mig?

För visst är samlingsnamnet för spaghetti, makaroner och resten - pasta? O inte nudlar?

SJP - osexigast?

Maxim magazine röstade Sex and The City skådisen som “osexigaste kvinna 2008”.

Jag som tycker att Sara Jessica Parker e så söt.

skyll inte på soldaterna

Fem år i Irak. Detta har resulterar i en explosion av krigsfilmer och en ännu större explosion i dokumentärer. De flesta förband i Irak har utrustats med kameror, så det finns mycket äkta film material från Irak kriget.

Jag är medveten om att Europa avskyr amerikanarnas roll i Irak kriget, och det kan jag förstå. Men om det är några jag inte anklagar så är det de amerikanska soldaterna. Dessa unga män och kvinnor som frivilligt anmäler sig för att tjänstgöra i armen för att sedan hamna mitt i ett öken krig. Jag vet inte, men jag gråter varje gång jag ser dessa soldat dokumentärer. Artonåriga pojkar som ringer hem en gång i veckan till mammor som gråter och ber dem vara försiktiga. Pappor som aldrig hinner se sina barn innan dem dör i kriget.

Skadade soldater som aldrig får sina liv tillbaka.

De amerikanska soldaterna är inte roten till kriget. Dem följer bara order, och dem betalar med sina liv.

Det irakiska folket är också hjärtskärande att beskåda. Dem lever med en blandning av hat och tacksamhet, samt en ständig rädsla och oro. Om det är någon som förlorat så är det de irakiska folket. Först leva i decennier under Saddams styre för att sedan hamna i ett kaotiskt krig som aldrig verkar ta slut. Irak är fortfarande ett oläkt infekterat sår. Och tro det eller ej, men amerikanarna blöder också. Man kan säga vad man vill om George Bush och hans jobb som president. Men alla dessa unga soldater som gett sina liv för sitt land och sin stjärnprydda flagga, som bara velat göra det rätta, som skrattat ihop med irakiska barn och som ofta frågat sig när kriget ska ta slut. Dem blöder också.

Soldaterna som återvänt med fysiska skador, eller sår som sitter på insidan, drabbas av depressioner, alkoholism, och hopplöshet.

Krig är inte vackert. Det finns inga vinnare.

Född i ett neutralt land som aldrig riktigt deltagit i ett krig sedan medeltiden (eller nåt liknande), så har jag aldrig haft något egentligt begrepp om vad krig egentligen innebär för dem som verkligen berörs.

Men efter två år i USA, i en delstat som stoltserar med militärens air force academy, så har jag lärt känna många före detta soldater, och anhöriga till soldater. Och jag blir alltid lite tårögd när jag hör om krigshistorier.

Man kan tycka vad man vill om världspolitiken och dess grymhet.

Men man kan inte ha annat än ha respekt för dessa unga soldater som ger sina liv för något dem tror på.

svensk pedofil och svenska produkter

En 41-årig man lurades att flyga till USA för ett möte med vad han trodde var en 14-årig flicka, men i själva verket var en polis operation. Läckert. Efter en 16 timmar lång resa sitter denne herr Lundberg i amerikansk finkabur. Snyggt jobbat. läs mer här.

Ursäkta, men vem reser över Atlanten för att ha sex med en minderårig?

Vår helg har precis börjat. Igår var vi ute och käkade italienskt, och idag har vi sett hockey på tv. Avalanche suger just nu, och Foppa är skadad som vanligt. Men jag försöker hålla modet uppe för vår match mot Vancouver då vi ska hänga på club level. Mitt springbreak börjar officiellt på måndag, förutom en tiosidig uppsats som jag sitter och filar på ska jag bara slappa, slinga håret och kanske shoppa lite till vår garderoben. Våren har visat sig från sin blygsamma sida i år, träden har inte fått löv ännu och gräset är fortfarande gult. Jag vill ha vår och värme.

Robbie tittar just nu på nåt vetenskapligt program som filmat från Arla fabriken i Sverige och våra fantastiska tetra-pak förpackningar. Svenskar är kända för att vara dessa påhittiga individer härborta. Synd bara att amerikanarna köper upp allting svenskt. Först köpte dem volvo och nu senast ska dem köpa absolut vodka. *snyft*

Hockey fight in Pepsi Center

Moi

hårfärg, någon?

Jag har aldrig förstått fascinationen med trista blondiner i stil med Linda Rosing och Hanna Graaf. Och nu verkar det ju som att bloggvärlden invaderats med dessa lösögonfrans bimbos. Jag har inte tänkt länka till en viss blogg, men jag fick nyss om att en 17-åring tjänar stora pengar på att blogga om mode och shopping.

Hennes blogg består av en enorm retusherad bild på på henne som inte liknar någon av de oprofessionella bilderna som dyker upp lite här och var i hennes blogginlägg. Sen skriver hon inte ens om mode och shopping?! Utan hon pladdrar bara om trista fjortis bestyr och ovälkomna killar som raggar på henne. Det enda jag såg från modevärlden var en bild på en Luis Vuitton väska som var trendig här för ca 5 år sedan.

*suck*

blinka lilla stjärna

Igår var jag hemma hos Jolene på tjejkväll. Hon visade oss “barnkammaren” som var färdig inredd och klar. Och det var som att stiga in i en film, eller ett förvuxet dockskåp. Färgerna gick i pastell grönt, baby blått och blekt gult (för dem vet ju inte könet). Gardinerna matchade filtar och kuddar. Där fanns spjälsäng, gungstol och en byrålåda fylld med bebiskläder. Små filtar, leksaker, babyolja, blöjor, badleksaker…ja ALLT! Dem hade införskaffat bilbarnsstol, en vagga för deras sovrum, bebis walkietalkies, lekhage, samt en sådan där rullande stol som bebisen kan rulta omkring i. Håhåjaja.

Genomsnittsamerikanen spenderar ju cirka 100,000 SEK på sitt bröllop, så jag kan ju bara tänka mig vad dem spenderar på sin förstfödde. Barn är ju megadyrt. Jag o Robbie filosoferar ibland om att vi ska vara själviska och inte skaffa barn, utan bara resa, ha massa hobbies och självklart husdjur! =)

Men bebisar har tyvärr trängt sig in i mitt liv även om jag inte bett om det. En av mina vänner åkte till sjukhuset igår för en planerad förlossning. Jolene åker in vilket dag som helst, och Maria är i sjätte månaden. Dessutom har vi just blivit inbjudna till en bebis 1-årskalas.

Jag börjar känna mig som Samantha i Sex and the City – hon blev less på alla bebisar och anordnade en “jag ska inte ha en bebis” fest för sig själv. Kanske kan vara nåt?

Grannen odlar marijuana

Våra kinesiska grannar som inte pratar med någon och ibland har på sig munskydd a la tandläkare när dem vandrar utomhus, hade besök av farbror blå härom dagen. En polisbil stod parkerad på deras uppfart från gryning till skymning, och vi blev smått nyfikna på vad som egentligen pågick. Det visade sig att polisen var ifärd med att utföra en razzia. Dessa kineser hade köpt inte mindre än 9 hus omkring Denver, enbart med syftet att odla marijuana i källaren. Huset brevid oss hade 1200 plantor i källaren. Ingen bodde där, det fanns inga möbler överhuvudtaget, förutom hundratals växhuslampor och liknande inredning. Så personerna vi sett då och då var bara hem och vattnade “blommorna” so to speak.

Hjärnan bakom hela operationen tros vara ägaren till en av de större kina restaurangerna i området. Han tvättar marijuana pengarna via sin restaurang, och har flugit in kinesiska släktingar för att sköta odlingarna och försäljandet av gräs.

Jippie. Så man har bott bredvid en asiatisk knarkliga i snart två år. Vem hade kunnat gissa? Nu är man mest bekymrad över att deras hus kommer förfalla och att bakgården kommer se ut som en rishög. För jag tvivlar på att någon kommer flytta in där efter detta.

vakna upp

Okej. Jag vet att ni säkert har fått nog om mitt rabblande. Men det är en sak som jag funderar över.

Varför är folk så oförmögna att kritiskt granska sig själva?

Till exempel, låt oss säga att jag föddes som en vit flicka i South Carolina. Jag växer upp med en protestantisk tro, två gifta föräldrar och en mängd fördomar gentemot svarta människor. Min farfar, far och bror har alla tjänstgjort i den amerikanska armen i diverse krig (Andra världskriget, Vietnam och Irak).

Jag har aldrig rest utanför Amerikas förenta stater. Jag har bara hört om de mexikanska illegala invandrarna och de arabiska terroristerna på TV. Jag har aldrig konverserat med en mexikan (annat än hembiträdet), en muslim, eller en svart person. Jag känner ingen som är homosexuell (iaf inte öppet). Min referens för hur man bör leva kommer helt och hållet från Bibeln och pastorn som predikar i min kyrka, samt mina föräldrar.

Så jag tycker att de illegala mexarna är fruktansvärda. (Att mina förfäder immigrerade från Irland och Frankrike och dödade indianer är irrelevant). Jag tycker också att de muslimska terroristerna är hemska och att länder i mellan östern bör utveckla demokrati och “frihet.” (Men inte för mycket frihet, för USA måste ju fortfarande kontrollera oljan). Jag tycker att abort, bögar, och sex före äktenskap är syndigt. (För det säger ju pastorn i min kyrka, och jag kan ju inte utveckla en egen åsikt).

Liksom hello?! Ser ni något fel med den bilden? Ja, jag växte upp i Sverige, men jag håller inte med om allt som mina föräldrar, samhället, eller svenska staten tycker. Jag har rest till länder som Marocko och bott på 2 olika kontinenter. Jag har studerat och flirtat med alla religioner. Jag har vänner som är muslimer, homosexuella, irakier, amerikaner, buddister, the list goes on.

Jag kan kritiskt granska Sverige och säga exakt vad jag tycker är fel med mitt hemland. Jag kan göra detsamma med USA, eller Irak. Jag kanske har fel, kanske har rätt. Men huvudsaken är att jag inte sitter i en svensk bubbla där jag enbart äter köttbullar, ingår samboskap och hejar på sossarna.

Visste ni att...

Genomsnittsmänniskan spenderar

70 % av sin vakna tid med att kommunicera

Av denna tid spenderar vi

9% med att Skriva

30% med att Prata

16% med att Läsa

och hela 45% med att Lyssna

lika barn leka bäst

Våren har kommit hit. Solen skiner och det blir runt +16 grader mitt på dagen, fåglarna har börjat kvittra, och nyckelpigorna har vaknat till liv. Grannens barn har ritat en hopphage med krita på uppfarten.

Jag förundras alltid över hur likt svenska och amerikanska barn leker. Samma lekar, leksaker, och fenomen som vi hade. Man tycker att det borde vara mer skillnad men det är det inte. Robbie växte upp i soliga Kalifornien, och jag växte upp i snöiga Skellefteå. Men vi hade exakt samma barndom, med vissa skillnader. Vi spelade Nintendo 64, speciellt super mario bros 3. Vi såg 80-tals filmer i stil med Karate Kid. Vi klädde oss i jeansjacka och converseskor. Lyssnade på kassetband i freestyle. Målade ägg till påsk och fick godis av påskharen. Hoppade hage, rep, och gjorde klappramsor (fast Robbie förnekar dem två sista). Spelade Tetris på Gameboy. Gick på fester med gele i håret. Frågade chans via en lapp där personen i fråga kunde kryssa ja, nej, eller kanske. Spelade snurra flaskan och sanning eller konsekvens. Smuttade häxblandning i högstadiet. Hade chokladkalender till jul. Läste pippi långstrump och kalle anka tidningar. Byggde pepparkakshus och dekorerade med nonstop. Spelade “finns i sjön”, monopol och UNO. Samlade på vilda djur (Robbie samlade på grodor, jag på nyckelpigor). Vi åt MacDonalds & Pizza enbart vid “speciella” tillfällen, drack mjölk till middan istället för läsk, och fick veckopeng på lördagar.

En amerikansk barndom och en svensk barndom är väldigt lika med andra ord.

mina nya favoriter

fyndade igår på Target. mystofflor med halk stjärnor på undersidan så att jag inte åker skridskor på trägolvet.

På tal om skridskor. Vi var på hockey igen i lördags, när Avalanche mötte Dallas Stars. Satt framför en skrikhals på läktaren som inte kunde någonting om hockey. “Skjut!!!” skrek han om och om igen. “Skjut pucken!!!” när spelarna var tryckt mot ribban och pucken inte ens var i spel. Gubben bredvid mig som var ett mycket seriöst hockeyfan som antecknade alla kedjor och skott på mål höll på att bli tokig. Han mumlade hela tiden, “there’s nothing to shoot at you fucking idiot.”

middagen i fredags var förresten riktigt trevlig. mumsade rå fisk och drack sake. Det var bara två bord i hela restaurangen, servitrisen hade en rosa kimono och kunde knappt prata engelska. Det blev för mycket sake för vissa. Mark är hur rolig som helst, för när han blir onykter så börjar han skrika meningar på svenska. “Vad fan snackar du?” eller “Skål för fan” med en fet amerikansk brytning. Och mitt i alltihop skrek han, “Jag lackar ur!” Jag höll på att dö av skratt. Robbie e inte alls lika sofistikerad vad gäller svenskan. Jag har insett att vi måste börja träna.

Stina på bråkmakargatan

En av mina professorer har varnat mig och 4 andra studenter för att vi “jagar upp” andra studenter under våra diskussioner som äger rum varje vecka. Professorn sa att vi har attityd, får utbrott, och att vi förolämpar andra studenter. (?) Que?

Detta är väldigt intressant eftersom det är jag, en tjej från Australien, två sydamerikaner och en yngre tjej som är utpekade. Det enda vi har gemensamt, speciellt jag och Australiensiskan, är att vi har åsikter som går emot den republikanska kristna normen i denna delstat. Jag sysslar inte med personliga påhopp. Förra veckan diskuterades politik, och frågan om homoäktenskap. En av republikanerna som stred om president titeln, tyckte att vi måste definiera äktenskapet som något mellan man och kvinna för att rädda kärnfamiljen och sänka skilsmässo statistiken.

“Hur kan han säga att skilsmässostatistiken kommer sjunka genom att hindra homosexuella från att gifta sig? Det verkar som att han pratar om två olika saker.”

Det var ALLT jag sa. Och denna djupt religiösa (hemskolade av sin kristna mamma) lilla Colorado bo, blev helt uppjagad och sa att det fattar väl jag att äktenskapet är mellan man och kvinna för dem kan ju göra barn.

“Men vad ska vi då göra med alla dessa heterosexuella par som inte kan eller vill ha barn? Då borde ju inte dem heller få gifta sig, om äktenskap nu handlar om reproduktion” sa jag.

Här blev hon ännu mer upprörd, höjde rösten och började skrika om hur familj enbart kan bestå av man, kvinna, barn och blabla.

Jag gjorde inget personligt påhopp. Sa bara min åsikt. Vilket universitet är till för, eller?

Men ändå så blir JAG grupperad som en bråkmakare med attityd?!?!

Bara för att jag inte har bibeln under armen, och en pistol i fickan. *suck*

Den australiensiska tjejen är ännu mer upprörd över detta. Hon har ringt mig flera gånger idag och sagt att hon ska besöka skolans rektor, the head of the school, för att vi blivit censurerade utan anledning.

Jag rycker bara på axlarna. Så länge jag får rättvisa betyg så har jag inte tänkt ta upp en fight.

Detta inspirerar mig bara till att uttrycka mina åsikter i ännu mer klartext och öppna ögonen hos dessa insnöade söndagsskolebarn.

Jag funderar på att skriva en liten bok om hur det är att vara europe i ett politiskt korrekt, högervridet, och fundamentalt kristet Amerika.

När till och med college världen bestraffar med censur, då kan man ju undra vart “the land of the free” egentligen är på väg.

japansk afton

äntligen så är det fredag. Har spenderat hela morgonen med en av mina online kurser. är redan helt trött i huvudet. Den här veckan har mest bestått av plugg, plugg och åter plugg. Men ikväll ska vi ut och svira. Vi ska på japansk restaurang med Maria och Marc. Tydligen en traditionell variant där borden är låga, man sitter på golvet och skorna skall av. Jag ser fram emot att knapra sushi, och små rätter i söta skålar, dricka rykande varm sake och prata svengelska. Jag har en oförklarlig fascination till japansk kultur. Det finns en internationell affär här som säljer mat, porslin, och godis från hela världen. Allt från indiska kryddor till svenska pepparkakor och mariekex. Och dem har en samling japanska middagsfat och skålar, och dem är så gudomligt söta. Små, fyrkantiga med handmålade blommor och tillhörande pinnar. Jag ville införskaffa och börja duka japanskt, men Robbie tyckte att jag var “out there” och att vår bekantskapskrets kommer tro att vi är “totally weird.”

håhåjaja, så segrerat det kan vara. Jag har iaf bestämt mig för att ha på mig min kimono liknande outfit ikväll och sätta upp håret i en knut med pinnar, samt sminka mig lite läcker snedögt. =) Japan, here I come!

Foppa pa is!!!

Yeah! Vilken kväll!!! Robbie hämtade upp mig efter min sens föreläsning och vi åkte direkt till Pepsi Arena. åt nachos, drack öl, och såg Foppa gå på is!!! Första gången hans kedja kom på is så blev publiken galna och han fick stående ovationer. Dem spelade mot Vancouver Canucks, ett lag som har Marcus Näslund och tvillingarna Sedin. Så det var mycket blå gult.

Av en ren slump satt min före detta chef från svenska handelskammaren på samma läktare som vi, och vi blev erbjudna att gå på en match den 26e med en massa svenskar. Vi ska sitta vid vad som kallas “club level” där man tydligen har egen bar och mat. Vi är inte medlemmar i kammaren längre, men fick ändå biljetter för kanonpris. Så det ska bli kul att se hockey med gamla gänget. Jag kan nästan lova att någon kommer ha med sig en Sverige flagga. !

tenta, hockey och en drink

Som förklaring till min blogg frånvaro kan jag bara säga att jag hade midterm tenta idag. *pust* Har pluggat hela helgen, och idag spenderade jag över två timmar med att skriva tenta. Tror det gick ganska bra. Nu ska jag ut och ta ett glas pinot grigio med min älskling – för det e jag värd!

I lördags var vi förresten på hockey. Tyvärr så gick inte Foppa på is, men det var ändå en härlig match. Jag har aldrig sett så många Forsberg tröjor som i lördags. I övrigt har helgen bestått av massa läsande o skrivande. I lördags var det skinande sol och +20C – för att sedan vara snöstorm och minusgrader på Söndag…och nu Måndag är solen och plusgraderna tillbaka igen. Inte konstigt att man blir knäpp och får massa förkylningsproblem. Jag tror bestämt att jag ska döpa om “april väder” till “colorado väder”.

tandvärk, rynkor, 40-årskris? Det fixar vi!

Min amerikanske tandläkare skickar ut ett månatligt nyhetsbrev till sina patienter. Där han skriver om senaste tandblekningsmetoden och visar före och efter foton på nyskapta Hollywood leenden. Ibland skickar han med en liten tandtråd eller miniatyr tandkrämstub, lite käckt sådär. Jag har aldrig varit med om att tandläkare gör PR på denna nivå. Ganska stor skillnad från folktandvårdens årliga kallelse.

Hursomhelst, mars månadsbrev fick mig att falla av stolen. Denna tandläkare erbjuder nu också Botox och derma filler i sin mottagning. Han har anställt en dermatolog för att fixa folks rynkor, (medan dem får en tandblekning?). Det var droppen. Jag har beslutat mig för att inte besöka denne doktor något mer. Mitt förtroende föll när han introducerad Botox i tandläkarstolen. Vart är världen på väg?