originalitet

Det är svårt att vara originell i en värld med 6 biljoner människor. Och originalitet dränks oftast i våra depserata försök att vara “normala”. Konformitet är trist men till synes oundvikligt. Jag tror att det är därför jag så lätt blir uttråkad.

Jag såg en intervju med en plastik kirurg som sa att vad skönhets operationer egentligen åstadkommer är att de skapar samma sort utseende. Ett ansikte med unika drag förvandlas till ett mer vardagligt utseende. Det är därför något “syskonlikt” uppstår bland människor som genomgått mycket plastik. Och dem är onekligen lätta att peka ut i en folkmassa.

Samma brist på originalitet råder vad gäller folks värderingar, åsikter och intressen.

USA är ett land där status och materiella ting är viktigt. Samma fenomen som kan beskådas i majoriteten av västerländska storstäder. Vilken stadsdel man bor i har till exempel en oerhörd betydelse. Bor man i innerstan eller förorten, och i såfall vilken förort?

I USA blir man bedömd utefter samma kriteria. Vilken bil man kör är också viktigt. är du en person av betydelse så kör du bmw, lexus eller mercedez. är du en person av riktigt stor betydelse så kör du rolls royce, bentley eller ferrari. Medans en man eller kvinna av folket rattar en honda, toyota eller ford.

Smycken har också betydelse. Det är inte för inte som hiphoparna har följt rika gamla tanters exempel och klär sig i päls och diamanter. Amerikanska gymnasiekids har öronen tyngda av cubic zirconia och falska guldkedjor om halsen, i försök att efterlikna basket och fotball spelarna.

Utseende har kanske stört betydelse. Varför är det annars så intressant att läsa om Paris Hiltons eskapader och blonda bimbo bloggar?

Hur många människor skulle frivilligt genomgå en lobotomi i utbyte för ett glamourigt jetset liv? Alltför många är jag rädd.

Och kanske man inte ska klandra dem i deras ytlighet, för undersökningar visar att attraktiva tjejer och killar får bättre betyg och bättre positioner i arbetslivet, oberoende av intelligens. Medans överviktiga personer bedöms som lata människor med låg karaktär.

Denna betoning på perfektion har gjort att jag drabbats av kronisk uttråkan. Nyheter, TV, böcker, musikvideos…är samma sak. Samma lika. Jag har börjat uppskatta de små felen hos saker och människor. En liten glugg mellan tänderna, en krokig näsa, dålig humor och en oväntad boksamling är saker jag uppskattar hos folk. Blandrashundar, fräknar och rik vokabulär är gulligt.

Alla människor är ett “original” i sig, och jag önskar bara att fler ville visa det hellre än dölja det.