Dricks

som svensk är jag ovan och okomfortabel (svengelska?) med att betala dricks. Alla ska ju ha dricks. Servitriser, hårfrisörskor, manikyrister, pizza bud, bartenders…*puh*

10-20% är standard. Anledningen att jag ogillar att dricksa beror på att det är en outtalad men förväntad gest. Det är en evaluering av den andra personen, och den personen kommer i sin tur att evaluera dig som gäst. är du en dålig dricksare så kommer du inte mötas med ett leende nästa gång du kommer tillbaka.

Dricksar man 10% så känns det som att man ger ett G i betyg. Godkänt, men inte minnesvärt. Därför känner jag mig tvungen att dricksa iallafall 15%, och 20% om man verkligen gillar personen i fråga.

Det värsta är att man måste hosta upp dem där tio procenten även om servicen var usel. Jag försökte att dricksa minimalt i en manikyr salong där en arg vietnamesisk kvinna lyckats få alla mina nagelband att blöda.

“är det allt? är det allt du tänkt ge mig i dricks?” fnyste hon ilsket när hon såg en skrynklig dollar sedel.

Jag tycker det är bättre att inkludera en service avgift i priset så blir alla nöjda. Dricks ska ju vara en gest av uppskattning, inte ett standard tvång som det blivit här. Servitriser och servitörer lever ju praktiskt taget på dricks eftersom dem enligt lag kan tjäna mindre än minimi lön, vilket betyder att dem oftast bara tjänar 3-4 dollar i timmen. Men jobbar dem på en finare restaurang så är dem helt klart de bäst välbetalda av alla college kids som jobbar.

Anledningen att jag svamlar om dricks beror på att jag e på väg till frissan. Det värsta med dricks är att man måste räkna i huvudet. Och jag e matematiskt handikappad som sagt.

Men min frisör Anette är galet underhållande. Under de knappa två år som jag gått hos henne så har hon hunnit med tre pojkvänner, en kort graviditet, tre bilar och två hus. Ska bli kul att se vad som hänt sen sist.