en dag av shopping

Idag tog jag paus i mina studier och åkte till Cherry Creek med Patricia. Cherry Creek är motsvarigheten till Beverly Hills här i Colorado. Där flockas NHL stjärnor, basketspelare och andra rikemansbarn i gigantiska lyxvillor. Och där finns också Colorados flottaste och största shoppingmall. Vi strosade omkring i några timmar bland designer väskor, boutiqer och smyckesaffärer. Vi åt grillade mackor till lunch och pratade allmän strunt. Det var skönt att komma ut och tänka på annat än mina uppkommande 3 tentor.

Jag gillar verkligen Patricia, jag har insett att det tar tid att träffa människor man trivs med när man flyttar så långt. Det sker inte över en natt, och det är svårt att hitta folk man har gemensamma nämnare med. Till och med svenskarna som bor här har varit lite av en besvikelse (no offense). Man tror att man ska klicka som vänner bara för att man vet vad kalles kaviar och o’boy är och för att man tittat på arne weise i rutan varje julafton. Men det räcker inte långt för att man ska utveckla någon djupare vänskap. Ska jag vara 100% ärlig så är det svenskarnas dryckesvanor som jag har lite svårt för. Både i Sverige och utomlands så handlar det om att bli apkalas, vilket är ett fenomen jag aldrig riktigt förstått mig på.

Helgen

Telefonen ringde i fredags. Jag kunde se att det var grannen på nummerpresentatören, och mycket riktigt så var det lille Jake. Han sa att han behövde barnvakt och kom över med en nybakad bananpudding. Har aldrig ätit bananpudding tidigare, och det var ganska gott med tanke på att jag inte ens gillar bananer. Så vi spelade spel, lekte kurragömma och kollade på tv. När klockan närmade sig elva och han gnuggade sig i ögonen men förnekade att han var trött så sa jag att han kunde i allafall ta på sig pyjamasen och borsta tänderna. Han visade mig sin sjungande tandborste, “Det sjunger inne i huvudet när man borstar.” sa han. Sen bäddade jag ner honom tillsammans med hans två gosedjur och han slocknade inom 5 minuter.

Klockan sex på morgonen vaknade jag av att Jake hostade oupphörligt. Påminde mig om hostattackerna jag brukade få när jag var yngre. Så jag gav honom lite vatten och klapp på ryggen och han somnade om. Sen till frukost vid 9 ville han inte ha flingor, ägg eller rostat utan det enda som dög var varm choklad och bananpudding.

Katterna var inte nöjda med våran övernattningsgäst, skraja som dem är för allt främmande.

Thunder o Peanut

Jake

Sen i lördags så gick jag och Robbie ut och åt på en italiensk restaurang där vi firade alla hjärtans 2005, och bröllopsdagen 2007. Det är ett urmysigt ställe med en lång vinlista och fantastisk mat. Vi åt bruschetta, musslor, grillade räkor och pasta. Till efterrätt blev det spumoni glass och cappuccino.

Jag har förresten införskaffat nya glasögon. äntligen. använde mina kontakter och lyckades få en deal hos min f.d. chef som äger en optikaffär nere i södra delarna av Denver. Nu väntar jag bara på att dem ska bli klara för upphämtning. Mina gamla är så repiga och suddiga och sitter inte längre sem dem ska. Per, min f.d. chef skrattade mig rakt upp i ansiktet när han såg mig spatsera in med mina gamla brillor. Dem hänger på sniskan och är omöjliga att rätta till.

Peanut envisas med att sova pa min kudde varje natt

slag under bältet

Håller på att skriva en uppsats för min psykologi klass, och ämnet är tonårsgraviditeter i Sverige jämfört med USA. (Professorerna älskar den internationella aspekten) Extra bra är att Sverige är så olikt USA som det bara går, av alla industrialiserade länder så är dem de två exakta motpolerna. När det gäller privatisering, politik, ekonomi och känsliga frågor så går de svenska och amerikanska åsikter vitt isär. Eller jag borde nog, för rättvisans skull, medge att USA är delat i två läger. Ett läger är fyllt av progressivt tänkande medan det andra består av traditionella bakåtsträvare.

Vad jag tycker är lustigt är att ett land som uttryckligen separerat kyrka och stat i sin konstitution fortfarande baserar sina lagar, skolundervisning och levnadssätt på just kyrkan. Medan Sverige, där man automatiskt betalar skatt till Svenska kyrkan om man är inskriven, inte bryr sig nämnvärt om att inkludera bibeln i sina statsaffärer.

Visste ni t.ex. att George W. Bush administrationen gav över $241 miljoner dollar, (motsvarande ca 1446 miljoner SEK) till så kallade abstinence-only programs. Dessa program lär skolungdomar att avstå från sex före giftermål. Sexundervisningen består av att planera sitt drömbröllop, läsa Korinter breven i bibeln och lära sig historien bakom brudslöjan. Ett sådant statligt undervisningsprogram uppmuntrade ungdomarna att svära en ed på att förbli oskulder tills dem gifter sig, och som bevis på detta bär dem en silver ring på ring fingret. Hello?!?!?! Och det värsta av allt är att ungdomarna får lära sig att kondomer är totalt värdelösa, för dem kan ju faktiskt spricka.

Resultatet av denna prydhet har resulterat i att USA har de högsta siffrorna vad gäller tonårsgraviditeter, könssjukdomar och aborter av alla industraliserade länder i världen (!) Sverige däremot, där nakenhet och sex inte är någon big deal, har den lägsta förekomsten av både tonårsgraviditeter och könssjukdomar. Så argumentet att sexundervisning och billiga p-piller leder till att fler tonåringar har mer sex är rent struntsnack.

Snyggt jobbat, Sverige!

Foppa VS Zäta

Då var det klart!

Avalanche möter Detroit Red Wings (aka Svensk-laget) i andra slutspelsrundan. Vilket betyder att Foppa kommer att spela mot Emma Anderssons nye pojkvän Henrik Zetterbeg.

Henrik som kallas för Zäta av sina svenska fans, och Hank av sina amerikanska lagkamrater, är Detroits bästa målgörare. En annan intressant svensk i Detroit Red Wings är lagkaptenen Niklas Lidström. Han har tre Stanley Cups under bältet och har vunnit the Norris trophy (priset som ges till NHLs bäste back) tre år i rad. Första matchen är redan i morgon kväll, och jag blir osäker på vem jag egentligen ska heja på!

polygamist sekten

Det är inte utan ett visst mått av fascination som jag följer nyhetsrapporterna angående polygamy-sekten i Texas. Dessa fundamentalistiska mormoner (totala motsater till vanliga mormoner) som byggt sig en liten inhängnad stad någonstans ute på vischan i Texas. Kvinorna klär sig i hemsydda bomullsklänningar med knäppning upp till halsen i bästa lilla-huset-på-prärien stil. Håret får inte klippas utan får växa till midjelånga flätor. Och det värsta av allt, männen har flera fruar och unga flickor tvingas gifta sig innan dem knappt lämnat småskolan. Därför har Texas nu gått in och tagit alla barnen från polygamist ranchen, inte mindre än 416 barn i åldrarna 5 år och uppåt. Man vill ge barnen till fosterfamiljer så att dem skall slippa växa upp som små slavar på en ranch som hör hemma i en svunnen tid. Ingen teve finns på ranchen, inga ipods eller färdigköpt mat. Sekten sår sin egen säd och även dem minsta barn vaknar halv 5 på morgnarna för att ta itu med sina sysslor.

Nyhetsprogrammen angående polygamist sekten är väldigt underhållande. Det känns ungefär som att se “tillbaka till framtiden” när man ser en snygg, välsminkad tv-reporter intervjua dessa gammalmodiga kvinnor. Dem pratar till och med gammeldags, och på fråGan hur många s.k. “syster-fruar” dem har (vilket dem kallar sin makes andra kvinnor) så säger dem alla, “Det har jag inte tänkt svara på.”

Bild: CNN

Unga pojkar sparkas ut från ranchen för att dem skapar konkurrens om de unga kvinnorna och de tycker inte de äldre gubbarna om. När en ung flicka anses redo för giftermål, vanligen mellan 13-16 års ålder, så skrivs hennes namn ner i vad dem kallar “glädjens bok”, en bok där de gamla männen kan välja och vraka.

Anledningen att Texas gick in och tog barnen från ranchen var för att en ung kvinna ringt in och berättat att hon misshandlats samt tvingats gifta sig med en 30-år äldre man.

Nu pågår rättegången för fullo. Jag tycker synd om kvinnorna som vandrar omkring i sina långa klänningar och vädjar för att få tillbaka sina barn. Dem är uppväxta inom sekten och vet i princip ingenting om världen utanför. Så tragiskt.

inte bara kändisar

Man behöver inte vara känd för att anlita någon att plocka hundbajs åt en. Fann denna artikel i aftonbladet som berättar att Will Smith pröjsar för att någon skall plocka upp hans hundbajs. Jag kan bara säga att Maria & Mark gör samma sak, dem har en firma vid namn “scoopy-doo” som dyker upp en gång i veckan och skopar upp…just det…hundbajs. Själv skopar jag mina egna katters kattbajs, thank you very much. Har man fyrbenta familjemedlemmar så får man ta det onda med det goda tycker jag.

min helg

Våren har äntligen kommit, äppelträden blommar och marken har färgats grön. Vi satt ute och drack kaffe idag på Starbucks, då en liten flicka kom fram till mig och sa: “Du är söt.” Hon hade på sig en småblommig klänning och ett rosa hårband. “Tack!” sa jag “Det är du med” Så log vi mot varandra och hon visade mig sitt läppglans. Barn är härliga.

Helgen har varit bra. Vi har inte gjort så mycket eftersom Robbie har jour och jag har massa paper deadlines. Igår städade jag och vi såg Avalanche vinna första slutspelsrundan, mycket tack vare Foppa men också tack vare våran målvakt som var askass förra året, men som nu fått eld i baken och har en räddningsprocent på .94%. Han råkar också vara den snyggaste målvakten i NHL, och ögongodis är ju alltid ett plus. Se bild här .

Har pratat med Patricia idag, vi ska försöka hitta på något i veckan. Men det är svårt för mitt schema är så packat just nu. Bara tre veckor kvar innan the grande finale. Sen har jag 3 veckor innan sommar terminen börjar, men jag har redan planerat in dem dagarna till fullo. Robbie har fått för sig att jag kan lära mig lite om databaser och ta ett certifikat ifall jag vill, så jag ska försöka plugga mig till ett sådant certifikat under mina lediga 3 veckor. Optimistiskt? Ja, kanske. Men det är knasigt mycket pengar att tjäna i databranschen, så det kan aldrig vara fel att göra nytta på fritiden.

variationer på mitt namn

Christina och Tina är vanligast, men jag har också blivit kallad för Dina, Bettina och Nina…och så självklart Stajna. Jag vet inte varför mitt namn är så svårt att klura ut för personer av icke-svensk härkomst? Jag har haft detta problem ända sedan jag reste utomlands för första gången.

Egentligen så trivs jag med att ha ett annorlunda namn, för alltsedan högstadiet så har det alltid funnits andra Stinor i min klass, och då blir det också jobbigt.

Men det är kul att se hur många olika variationer med namn som slutar på –ina som amerikanarna kan komma på.

grill och massa, massa skrivande

Mitt bloggande kommer förmodligen att ligga på sparlåga ett tag. Har bara drygt en månad kvar av terminen och tre 10-sidiga uppsatser som skall in samt 2 tentor och lite annat småkrafs. Var +23 grader idag så jag gick en promenad tillsammans med min ipod på lunchen, annars har jag mest suttit klistrad vid dataskärmen.

Grillningen igår var fantastisk. Patricia och hennes karl Keith hade ett otroligt vackert hus ute på vischan. I bakgården hade dem byggt en damm som var fylld av färgglada fiskar och ytan pryddes av flytande näckrosor i färd med att slå ut. Patricias karl var en galen typ som hade planterat jordgubbar, blåbär, morötter, tomater, äppelträd, päronträd, persiko träd och lingon i deras trädgård. (!) Det kommer se ut som ett prunkande paradis i augusti.

Vi åt en colombiansk rätt som bestod av små grillade kyckling lår, en kall pasta salad och någon underlig mix av majs, bönor och oliver. Till det drack vi Robbies öl som var väldigt uppskattad.

Patricia har två små Pomeranian hundar, som är en typ av tysk spets. Hon hade en vit flicka som hette Sheba och en brun pojke som hette Arnold – och dem var så gudomligt söta och keliga. Jag försökte få Robbie att inse hur oemotståndliga dem var, men han lät sig inte charmas tyvärr.

How cute can you get?

I afton, efter att mitt svettiga pluggande är över, så ska jag äntligen få se en hockey match. Har haft abstinens i flera dagar nu, eftersom avalanche inte har spelat.

svensk mat

Nu har jag frysen full av svenska köttbullar. Jag o Maria rullade bollar och stekte så det sjöng om det. Hon lärde mig sitt special recept där hon blandade i lite majsmjöl och krossade havregryn i smeten för att få bollarna att hålla ihop bättre.

Sen gjorde vi champinjonsås och kokt potatis med dill. Det blev väääääldigt mumsigt. och väldigt svenskt. Efterrätten var också blågul, med vispgrädde & jordgubbar. Sen hann vi précis hem innan lille Jake ringde på dörren med övernattnings ryggsäcken på ryggen. Sötare liten pojke får man leta efter. Vi ritade och spelade lite spel innan det var sängdags. Han ville ha sänglampan tänd och dörren på vid gavel, men sen slocknade han som ett ljus. Hans pappa dök upp vid 8 på morgonen, direct efter att ha jobbat nattskiftet, för att ta Jake till hockey träning. Den stackars pappan har bara fått några timmars sömn på hela helgen, och mamman var i luften och serverade kaffe och te (flygvärdinna). Jag sa till Jake att han kan sova här när han vill. Hans pappa Tom försökte betala oss 40 dollar (!!!) men där sa vi blankt nej. Enklare barn får man leta efter. Han bäddade till och med sin säng prydligare än jag gör.

Nu ska jag ringa mina päron för veckans update, och sen bär det av på barbecue hos Patricia.

helgen

Har en fullspäckad helg.

Om några timmar ska vi till Maria och Mark, spela Frisbee golf (?) och laga svenska köttbullar. Sen ikväll ska vi vara barnvakter åt Jake som ska sova över här tills på Söndag. Och på Söndag eftermiddag ska vi till Patricia o grilla.

Solen skiner igen och det spontana snöfallet är ett minne blott, så jag hoppas på vår värme!

utbytesstudent

Min käre man har fått för sig att vi ska ta hit en utbytesstudent. Ni vet en tjej eller kille i gymnasie ålder som går ett high school år härborta. Jag tycker att det är en sweet ide, för det vore onekligen kul med lite kultur utbyte och jag tror att vi skulle bli en bra värdfamilj. Problemet är att vi nog skulle bli en alldeles för bra värdfamilj för en tonåring som kommer till USA för att festa och förlora oskulden (eller varför dem nu kommer?) Med Robbie som brygger öl som hobby, och jag som har ungefär lika mycket auktoritet som Tjuren Ferdinand, så skulle vårt hus snabbt förvandlas till ett konstant party a la Spring Break. Dessutom är vi typ 10-20 år yngre än normala tonårsföräldrar så vi skulle antagligen medverka i festligheterna istället för att ringa polisen.

Robbie vill ta hit en svensk så att vi har något kulturellt gemensamt och han kan öva språket. Men jag tycker det vore ganska trist med en yngling från typ Falun, och dessutom så är jag ju bekant med svenskarnas dryckes vanor, och jag är inte redo att hämta hem en full Johan som spyr i baksätet.

Helst vill jag ha en japansk student som kommer förvandla gästrummet till ett teknikens underland, med det senaste inom tv-spel, kamerautrustning och dataprylar. Helgerna kommer unge herr Jutsu Momo spendera med en insektssamling alternativt spatserandes med kameran runt halsen i downtown Denver.

Och efter hans stillsamma år härborta så kan vi åka till Japan och hälsa på, njuta av sushi och shoppa kimonos.

hello, visst låter det bra???

aprilväder

Det har varit soligt och +15-20 grader i en månad nu. När jag skulle köpa örter till min nya lilla täppa sa damen, -vänta tills sista frosten, och den brukar komma i april.

Jag som suttit ute och svettats i t-shirt, samt plockat fram mina sommar skor, vart inte nöjd i morse när jag tittade ut genom fönstret och såg hur hela världen färgats vit över en natt. Det e april väder så det sjunger om det! Vill ha sommar! nu!

här är förresten den lilla outfiten som jag gav till Stella. How cute!

välkommen till världen

Var hemma hos Chris och Jylene och såg deras lilla Stella (namnet som dem gett sin lilla bebis). Hon var mini-liten, med mörkt hår och småsmå pyttehänder. Och det roligaste av allt, hon hade en framtand i underkäken! 1 baby av 2000 har en tand vid födseln, så det är inte speciellt vanligt med andra ord. Riktigt söt var hon och lätt som en fjäder.

Just nu ser vi första play off matchen och mumsar Dominos pizza. Avalanche leder med 2-0! Life is Good!

lyxproblem

Jag vaknade halv sex och var klarvaken. Inte mycket annat att göra än att stiga upp. Jag försökte mig på lite kurslitteratur i hopp om att jag skulle somna om, men icket. Läste en intervju med Dolly Parton för något år sedan där hon berättade att hon bara sover 4 timmar per natt och att det är en träningssak. Så inatt var mitt första ofrivilliga träninspass till att behöva mindre sömn. Jag läser nyheterna och förundras över alla i-lands problem som lokalpressen rapporterar om.

Jag har faktiskt min egen lista med i-lands problem att rapportera om:

1. Varför har just min granne 4 miniatyr hundar som skäller konstant?

2. Varför slår det om till rött vid alla trafikljus precis när jag närmar mig?

3. Varför blåser det alltid när jag spenderat 40 minuter med att locka håret?

4. Varför envisas kunden framför mig att betala med mynt?

5. Varför kostar kurslitteratur så jävla mycket?

6. Varför är det så jobbigt att uppdatera programmen på datorn?

7. Varför måste man vänta i minst 30 minuter för att få en sittplats i restauranger på fredagar?

8. Varför dumpade Brad Pitt den söta Jennifer Aniston för den där vandrande saken med ohyggliga läppar?

9. Varför skrev inte jag Harry Potter böckerna och tjänade multum?

10.Varför är Dr Phil så irriterande?

I could go on forever, men det är dags att brygga morgonkaffet.

mitt alfabet

Jag fick en umaning av kära Sophie att Alfabetisera mig själv. So, here we go:

Analysera: Jag älskar att sitta på kafeer och analysera förbipasserande. Samma sak med bekanta och obekanta, jag undrar om dem är lyckliga, förälskade, arga? Vad jobbar dem med? är dem gifta, ytliga, trevliga?

Beroende: Jag har några laster, tack och lov slutade jag röka för över 2 år sedan! I dagsläget är det kaffe, kärlek och skrivandet som jag är beroende av.

Choklad: livselixiret, gärna flera bitar om dagen. Ljus, mörk, hasselnötsfylld, marabou…anything goes.

Diskutera: samhällsfenomen, böcker & filmer, nyheter, känsliga ämnen…det är alltid kul att vädra åsikter och höra andras.

Europa: har en varm och romantiserad plats i mitt hjärta med sina gamla byggnader, ståtliga kyrkor och mysiga kafeer.

Feg: Ja, jag vet att jag flyttat till andra sidan Atlanten, att jag kastat mig ut i det okända, satsat på kärleken och att det skulle anses modigt. Men jag är i själva verket fegare än fegast, och däri bottnar min modighet.

Godis: Min tandläkare och jag är inte överens. Jag kan inte förneka mitt svenska ursprung och det tillhörande sötsuget som jag dagligen tampas med. Favoriten just nu är choklad tryfflar med hasselnötsfyllning. *smarr*

Hiphop: Jag var tonåring på 90-talet och shakade loss till Dr. Dre, Snoop Dogg och Jay-Z. Idag shakar jag loss till samma filurer. Bäst just nu är Sean Kingston, T-pain och Kanye West.

Intelligens: Jag imponeras inte av snygghet, rikhet eller framgång, utan jag diggar smarthet. Både hos det motsatta könet och hos vänner.

Journalist: Vill jag bli en vacker dag. Eller det kan vara en regnig dag. Spelar ingen roll.

Kärlek: Livets krydda! Mer kärlek åt folket.

Lagom: ett underbart svenskt ord som saknar motstycke i engelska språket. Amerikanarna vill vara störst, bäst och vackrast – så lagom finns det inget utrymme för.

Mat: jag är inget matvrak, men jag älskar att prova nya maträtter, gärna något exotiskt och annorlunda. Det finns så mycket gott därute att smaklökarna inte vet vad dem ska ta sig till. Italienska köket är min favorit.

Natur: jag trivs bäst i öppna landskap, men istället för hav vill jag ha skog. Att vandra på barrtäckta stigar, bland fuktig mossa och vajande tallar – det är norrländskan i mig som längtar ut.

Organiserad: jag lever i ett organiserat kaos, älskar min almanacka, kalender, dagbok och är en enveten list skrivare.

Prinsessa: visst bor det en liten prinsessa i alla tjejer och alla homosexuella män? Jag älskar söta saker, glitter, stilfulla outfits, smink, hår och manikyrerade naglar. För att inte tala om skor! Feminister i all ära, men ibland vill jag bara vara tjejjig för en stund.

Qdoba: namnet på en mexikansk snabbmatsrestaurang med fantastiska burritos.

Romantik: små post-it lappar med gulliga meddelanden, Julia Roberts filmer och tända ljus middagar.

Sova: vilken underskattad sysselsättning det är! Jag älskar att sova, gärna ofta och länge. Det är inte ovanligt att finna mig på soffan, tagandes en tupplur tillsammans med katten.

TV: Tyvärr så ser jag för mycket på denna dumburk. Det är en passiv avslappning som gör att man slipper socialisera och man slipper underhålla sig själv och andra.

USA: mitt nya hemland som jag älskar men ofta finner frustrerande!

Vänner: det är svårt att hålla vänskaper levande på långa avstånd, men samtidigt så får man perspektiv på vem ens verkliga vänner är. Samt möjligheten att träffa nya.

Wind: var tvungen att använda ett engelskt ord för w. Colorado är en delstat där vinden alltid viner. Iaf två timmar per dag så vajar flaggorna rakt framåt och man har nästan aldrig en bra hårdag.

Yngst: jag är yngst av tre syskon, vilket resulterar i att man aldrig är vuxen i familjens ögon!

Ångest: drabbas jag av när jag är under stress eller när jag måste fatta viktiga beslut.

Äktenskap: att uttryckligen välja sin livspartner inför staten, alla människor, Gud, sig själv – det e mäktigt.

Önskan: Jag försöker uppfylla alla önskningar och drömmar som jag har. Livet är kort, det gäller att ta för sig.

Nu utmanar jag Maja, Bettie & Nina att alfabetisera sig!

elektronikens monopol

Okej, nu är det så att jag fått en brevvän. (Ni vet, en sådan riktig en där man skriver brev för hand, stoppar i kuvert, klistrar frimärke och nyttjar postverket istället för internetanslutningen för att skicka. )

Så jag åkte ut i jakt på brevpapper. USA är ett land som älskar kort, det finns ett kort för alla tillfällen och till alla personer. Grattis kort åt svärmor, alla hjärtans kort till grannen, påsk kort i kristen, katolsk eller ateistisk anda, gröna st. patricks kort, Halloween kort, och naturligtvis jul kort… grattis till bebisen-kort, bröllops inbjudningar, tack kort, krya på dig kort, vi har förlovat oss kort, köpt nytt hus kort, vi har flyttat kort, grattis till studenten, etc. etc. Det finns rader av dessa uppfinningsrika, roliga, stilfulla och färggranna kort. Så jag trodde att det skulle vara piece of cake att hitta snyggt brevpapper. Men icket. Vi åkte runt till 3 olika affärer utan att göra succe. Så vi avslutade med en kaffe, och jag insåg att det får bli kollegie blocket den här gången. Det verkar som att e-mejl har tagit över så till den milda grad att brevpapper är ett minne blott! Vart är världen på väg?!?!?!

munhugg och nattliga tankar

Jag och min kompis Pete, som för övrigt bor i Minneapolis, Minnesota har redan börjat ladda inför onsdagens match genom att munhuggas på Facebook. “Våra” lag spelar ju nämligen varandra i 7 matcher (eller kanske bara 4, man vet aldrig). Pete hoppas att Foppa kommer få ett skott på foten i match 1 av Gaborik, deras främste målskytt. Medan jag hoppas att Minnesotas målvakt, Backstrom, kommer få akut diarre så fort Foppa närmar sig målburen. ha!

***

över till något helt annat. Ibland kläcker jag ideer just précis innan jag ska somna, som jag tycker är helt briljanta i mitt halvsovandes tillstånd, för att nästa morgon undra vad fan jag tänkte. Igår kväll så fick jag för mig att jag ville ha babyrosa handdukar i badrummet. “Men Robbie kommer inte trivas i rosa bebis land” insåg jag. Så då fick jag för mig att det vore helt briljant att låta mina handdukar vara babyrosa och hans babyblå, och oj så gulligt det skulle se ut med dessa två färger bredvid varann. (?)

Nästa morgon när nattens tankar återvände till mitt minne så kunde jag inte låta bli att skratta högt för mig själv. Yikes vad kräkframkallande det vore med ett babyrosa + babyblått badrum!

en föreläsning och en vän

Hon heter Patricia och kommer från Colombia. Första gången vi träffas så skrattar vi åt att vi har så mycket gemensamt. Vi har båda lyckats kära ner oss i amerikaner, har engelskan som andra språk och familjer som bor långa flygresor bort. Jag har två systerdöttrar som jag saknar innerligt, medan Patricia har en. Vi pratar med våra mammor flera gånger i veckan och firade julen i våra respektive hemländer. Vi har så många gemensamma nämnare, men ytligt sett är vi totalt olika. Jag kommer från kalla norden, och är uppväxt i ett progressivt i-land med bredband åt alla och blygsam brottsstatistik. Med blont hår, blek hy och blå ögon representerar jag den skandinaviska minoriteten. Patricia, å andra sidan, kommer från ett land där solen mestadels skiner, fattigdomen är utbredd och kokainet flödar. Hon har långt brunt hår, olivhy och talar med en sjungande spansk accent.

Jag tycker genast om henne. Med gemensamma föreläsningar två gånger i veckan så väljer vi alltid sittplatser bredvid varandra. Båda våra karlar jobbar i databranschen. Det är ingen ände på hur mycket vi har gemensamt. Till slut inser vi att vi måste börja umgås och bli vänner helt enkelt, så Patricia bjuder in oss på grillfest Colombian style till helgen.

Ser fram emot det!

Colombiansk mat - mycket grönt!

städning och hockey

Söndag. Har tvättat min bil, städat köket, och tvättat 2 maskiner. Bilen har inte tvättats sen tidig vinter, så den var mer brun än silver färgad. Jag håller insidan kliniskt ren dock, för Robbie är en pedant och jag står inte ut med hans gliringar när han ska åka med mig och det råkar ligga ett tuggummi papper på golvet, eller en åldrad starbucks kaffe i kopp hållaren. Hans pedantiskhet har faktiskt gjort underverk för min slarvighet. Jag gillar faktiskt att städa när jag väl kommit igång, det är något meditativt över att få ordning och reda omkring sig. Saken är den att jag är en bohemisk, virrig och glömsk person som hellre gör annat än att städa. Men Robbie startar ofta små städprojekt, och då hakar jag på, så jag har definitivt blivit betydligt bättre.

Nu ser vi Colorado Avalanche VS Minnesota Wild. En slutspelplats är redan avklarad, nu skall det bara avgöra vem vi ska spela slutspels matcher mot. Risken är stor att det blir Minnesota Wild, ett lag som jag gärna skulle klara mig utan. Dem spelar riktigt tråk-hockey, ultra-defensivt spel med ett mål per match i genomsnitt. *suck* Just nu star det 1-1 i andra perioden, och Foppa har redan fått en assist.

Det e våran Söndag….=)

nytt shopping center!!!

Vi har fått ett nytt utomhus mall som hade premiär i helgen. Det ligger bara ett stenkast härifrån och stoltserar med biograf, restauranger och massa shopping. Vi strosade omkring i folkhavet i några timmar, jag köpte ett par jeans shorts och ett linne. Många affärer sökte halvtids arbetare, bland annat bath & body works, victoria’s secret och en juvel affär. Ställen som inte skulle vara så tokiga att jobba på.

Känns skönt att äntligen ha något som ligger näravid.

Chris ringde idag och meddelade att det blev en flicka (jag hade rätt!!!) och att dem kommer hem ikväll så vi slipper mata bestarna. Missförstå mig inte, jag älskar fyrbenta vänner i form av hund och katt. Men deras labradorer är så understimulerade, efter allt sittandes i sitt källarutrymme dag ut och dag in. Visserligen så har dem en hunddörr ut på bakgården, men ändå, hundar vill ju promenera och leka med husse och matte. Så varje gång vi kommer för att mata dem är dem fullständigt galna. Dem kastar sig över maten och slänger i sig den utan att tugga. Allt är borta inom några sekunder. Sumner, den gula labben, tar sedan upp matskålen och dansar runt med den i ett ivrigt forsök att få mer mat. Han hoppar upp och ner som en vildbasse, medans han småbiter en i armar och händer. På morgonen måste vi ta ut hans säng, som består av en svart sönderbiten filt. Första dagen gjorde vi ett misstag och lät “sängen” vara kvar, bara för att finna den ännu mer sönderriven med lösa tussar över hela golvet.

Vi försökte oss på en promenad, men det gick inget vidare. Sumners koppel var försett med en slags munkorg som vi inte fick på honom. Så han fick gå i vanligt koppel, och han stretade och drog så att han storknade. Hans andning lät som ett astmaanfall för att han inte fick så fort som han ville. Det var pinsamt att passera andra grannar med denna galning till hund.

Jag tycker lite synd om dessa labradorer. Dem är intelligenta och fina hundar, men så fruktansvärt understimulerade att dem knappt går att ha att göra med. Och nu när deras husse och matte kommer hem med en liten människa så kommer dem ha ännu mindre tid för jyckarna.

ekonomin o annat roligt

USAs samtalsämne nummer ett: ekonomin. Det råder ju, som alla vet, lågkonjunktur i kapitalismens högfäste. Eftersom jag är student (och därmed anses ha all tid i världen), så sköter jag ekonomin hos oss.

And let me tell you good folks, det är ett heltidsjobb. Amerikanarna skriver fortfarande checkar hit och dit. Bankerna har inget samarbete så har man ett sparkonto på en bank, och ett vanligt bankkonto på ett annat, så tar det 1 vecka att förflytta pengar.

Och man måste shoppa för allting. Hälsoförsäkring, husförsäkring, bilförsäkring…vilket innebär att jag sitter och ringer till 5-6 olika företag som alla lovar att “dem kan ge mig den bästa dealen” för att efter 30 minuter komma med ett rent skampris. Det tar en halv dag att göra research, och ytterligare en halv dag att sitta och ringa till jobbiga säljpersoner. När man väl valt sin försäkring så kan man räkna med att få cirka trettielva brev som erbjuder billigare försäkring.

Kreditkort ska vi inte ens tala om. Man måste ha kreditkort i USA för att bygga en så kallad “kredit historia” och få ett så kallat “credit score”. Har du ingen kredithistoria och inget credit score så är du körd. Har du dålig kredithistoria och ett lågt credit score så är du också körd. När jag flyttade hit så var jag ju ett blankt blad som avskydde kreditkort. Men alla sa åt mig att jag måste ha åtminstone ett eller två för att kunna fylla de blanka sidorna med denna kredit historia. Ett credit score är nästan lika viktigt som ett personnummer och ett greencard om man ska kunna leva härborta.

Och sen skattedeklarationen är en ren och skär huvudvärk. Man får inte hem ett färdig ifyllt häfte, utan man måste fylla i précis allting själv. Och eftersom jag hade 2 jobb förra året och Robbie 3 olika kontraktsjobb (i olika delstater), så var vi tvugna att skattedeklarera i både Colorado och Kalifornien, trots att vi inte ens bor där.

En god nyhet med den svaga dollarn e ju att ni svenskar kan komma och hälsa på och shoppa loss med den starka kronan. Vad sägs om det?

Nä, nu ska jag rasta hundar!

torsdag

Kom hem från föreläsning och matade och promenerade två livliga labradorer. Chris ringde och meddelade att dem var på sjukhuset, Jolene ska föda! Så vi är utnämnda hundvakter. Det ska bli så spännande att se det lilla livet! Jag gissar på att det blir en flicka, Robbie tror på pojke - oddsen e ju 50/50 så den som lever får se!

Chase & Sumner

Min föreläsare nämnde Dag Hammarsköljd. och pinsamt nog var jag inte 100% säker på vad han hade uträttat här i världen, men namnet lät ju onekligen bekant. (Jag som svenska antas ju veta precis allt som rör Sverige, även sånt som ägde rum 3 decennier innan jag föddes!)

Efter en snabb googling så fick jag veta att han var Sveriges Ban Ki-Moon, dvs. FNs generalsekreterare mellan 1953 och 1961 då han dog i en mystisk flygplansolycka. Han var också den förste person som vann Nobelpriset efter sin död.

Jag har förresten inte hunnit få något egentligt begrepp om koreanske Ban Ki-Moon, som är Kofi Annans efterträdare, men jag gillar hans efternamn!

otroligt

Det är en underlig historia. En av de underligaste jag hört.

Sex college studenter är på väg hem en afton. De åker i en minivan, lyckligt ovetande om den sovande lastbilschaffören som kommer körande i motsatt riktning.

Kollisionen är fruktansvärd. Fem personer dör omedelbart. Den enda överlevande, en kvinna, slungas flera meter från det rykande vraket. Personliga tillhörigheter, väskor och skor sprids med vinden.

Telefonen ringer hos familjen VanRyan, “Eran dotter, Laura, har varit i en olycka, läget är kritiskt.”

Samtidigt ringer telefonen hos familjen Cerak, “Eran dotter, Whitney, har dött i en bilolycka. Vi beklagar.”

Familjerna känner inte varandra, deras döttrar var bara ytliga bekanta, och att de råkade befinna sig i samma minivan den kvällen var en ren slump.

Familjen VanRyan skyndar sig till sjukhuset och finner Laura i koma med slangar som kommer ut från hennes mun, huvud och armar. Ansiktet är svullet. Men hon lever. Efter ett par veckor börjat Laura visa livstecken, händer som rör sig, gäspningar, fladdrande ögonlock. Läkarna meddelar att detta är goda tecken.

Samtidigt har familjen Cerak hållit minnestund och begravt sin döda dotter Whitney. De avstod från att se kroppen eftersom de ville bevara minnet av sin dotter som oskadd & levande.

Fem veckor går. Familjen VanRyan spenderar varje vaken timme med Laura på sjukhuset. Hon har flera hundra besökare under veckorna som går, alla är glada att hon lever.

Men det är något som inte stämmer. När Laura gäspar så tycker hennes syster att hennes tänder ser annorlunda ut. När Laura först öppnar ögonen så tycker hennes pojkvän sedan 3 år tillbaka att de ser lite för blåa ut. Laura vaknar från koman, hon pratar fortfarande inte men ögonen är öppna och ansiktet inte längre svullet. Hon börjar träna på att gå och använda sina muskler igen. Hennes familj och pojkvän är vid hennes sida varje dag. Hennes pappa rullar henne i rullstolen genom en sjukhuskorridor när Laura plötsligt mumlar något ohörbart. “Vad sa du, Laura?” frågar han och lutar sig ner för att höra bättre. “Falska föräldrar” mumlar hon.

Några dagar senare frågar en sjuksköterska om Laura kan skriva sitt namn. Hon skriver “Whitney” på det vita papperet.

Efter 5 hela veckor går det upp för familjen och pojkvännen att det inte är Laura dem tagit hand om – utan Whitney. Personen som identifierade kroppen gjorde ett misstag. Laura är död, och Whitney lever.

Whitney’s familj återförenas med sin dotter, medan en grav grävs upp och Laura begravs en andra gång – den här gången av sin familj.

På frågan hur familjen kunde missta sig så länge, hela 5 veckor efter olyckan, så finns det inget rakt svar. Whitney’s ansikte var svullet de första dagarna, men hon var inte deformerad och hade få ytliga skador. Hur kunde dem misslyckas med att känna igen sin egen dotter? Kanske var den djup förnekelse? Kanske ville dem så gärna tro att det var deras dotter?

bild: NY post

Nu har en bok skrivits av båda familjerna tillsammans. Dem är vänner i dagsläget och umgås frekvent, sammanlänkade av detta tragiska misstag.

Det 35-åriga barnet

Den äldre generationen gillar att skaka på huvudet åt generation Y (som jag tillhör). Vi är ju så barnsliga, omogna, vägrar växa upp, gör inget av vårat liv, är totalt respektlösa, saknar värderingar etc.

Men anledningen att vi som är födda på 80-talet, och därefter, är så omogna, beror på att vi blir behandlade som bebisar ända in i gymnasieåldern. Förr i tiden sparkade man ut ungarna när dem fyllt 15 (eller ännu tidigare), med orden att det var dags att “stå på egna ben.”

Men i dagsläget är det helt normalt, ja till och med att föredra, att ha sin 25-åring hemma i barndomsrummet med dem gula tapeterna.

Min svägerska säger fortfarande åt sin 18-årige son att duscha, borsta tänderna, äta frukost – ja, hur han bör leva sitt liv helt enkelt. Frågar man honom vad hans planer är efter gymnasiet så svarar hon att han ska göra A, B och sedan C. Själv säger han inte ett knyst.

Jag förundras över hur denne pojk' klarar sig utan blöjor?

Nån generation tillbaka så var folk gifta och hade barn innan dem fyllt 25. Nu skakar 30-åringar på huvudet och säger att dem “inte är redo”. Dem är knappt villiga att skriva under ett hyreskontrakt på mer än en månad i taget – klart som fan att dem inte är redo att stadga sig.

Jag har hört 30-åringar säga att dem inte vill ha barn, för att dem “är barn själva.”

Kom igen nu.

Men jag tror inte att man kan klandra ungdomarna, utan snarare föräldrarna. Här i USA så daltas det något så otroligt med barnen. Dem skall skjutsas överallt, får inte dricka alkohol föränn dem är 21, sexundervisning i skolorna debatteras “för det kan ju leda till att ungdomar har mer sex”, tv-program och radiokanaler följer en strikt censur för svärord kan ju verkligen förstöra dem små oskyldiga änglarna.

Så man bör sluta förvånas över 35-åringar som kallar sig själva för “barn” och lever som att dem vore barn – för det är ju så dem blev uppfostrade.

hockey rapport

Foppa fick sitt första mål!!!

Efter 10 assist på 8 matcher (inte illa!) fick han äntligen sitt första mål i kvällens match mot Vancouver (Näslund och tvillingarna Sedin). Det var ett vackert mål, bara Foppa och målvakten, han satte den i högra hörnet. väldigt vackert!

Visste ni förresten att Foppa, Näslund och Sedinarna är allihop från örnsköldsvik?!?!Det roligaste var att de amerikanska sportkomentatorerna försökte säga örnsköldsvik – och det gick inte bra. “årnskooldswick”

najs!

nu går Avalanche till playoff, så Foppa lyckades med det han ville, “att hjälpa laget till slutspel”

"köpa grisen i säcken o chansa"

halleluja

hade världens kulturchock i skolans kafeteria idag. Jag åt lunch med den hemskolade, kristna tjejen i min research writing kurs. Det var inte direct planerat, utan vi råkade bara stöta ihop. Hursomhelst, hon blir genast obekvämt personlig. Börjar prata om sin man som är i militären, berättar att dem nyligen gift sig. Dem fick aldrig träffas utan förkläde förrän dem var förlovade. Hon var 20 år och var tvungen att ha med sig sin syster som tredje hjul när hon gick på dejt med sin pojkvän. (!!!) Och hon kallade det förresten inte för dejting, utan sa att han “courted her:, vilket i princip betyder att han “uppvaktade henne.” Dem fick inte pussas eller ens hålla handen under denna “uppvaktning.”

Och nu har hon nyligen opererat sig för någon åkomma i dem nedre regionerna (???), och hennes svärmor är arg för att “hennes son var tvungen att betala för detta, det borde ha tagits om hand innan dem gifte sig, av hennes föräldrar.”

Robert skämtar om arrangerat äktenskap och att dem borde ha tagit “bilen för en provtur” när jag berättar om denna underliga konversation. Jag tycker det var en tragisk historia. En 20-åring som inte kan leva ett eget liv, och en svärmor som är arg för att hon inte fick utföra en grundlig hälsokontroll innan dem köpte grisen i säcken! Så sjukt! Vad säger man? Vi lever inte i den Viktorianska eran…?