otroligt

Det är en underlig historia. En av de underligaste jag hört.

Sex college studenter är på väg hem en afton. De åker i en minivan, lyckligt ovetande om den sovande lastbilschaffören som kommer körande i motsatt riktning.

Kollisionen är fruktansvärd. Fem personer dör omedelbart. Den enda överlevande, en kvinna, slungas flera meter från det rykande vraket. Personliga tillhörigheter, väskor och skor sprids med vinden.

Telefonen ringer hos familjen VanRyan, “Eran dotter, Laura, har varit i en olycka, läget är kritiskt.”

Samtidigt ringer telefonen hos familjen Cerak, “Eran dotter, Whitney, har dött i en bilolycka. Vi beklagar.”

Familjerna känner inte varandra, deras döttrar var bara ytliga bekanta, och att de råkade befinna sig i samma minivan den kvällen var en ren slump.

Familjen VanRyan skyndar sig till sjukhuset och finner Laura i koma med slangar som kommer ut från hennes mun, huvud och armar. Ansiktet är svullet. Men hon lever. Efter ett par veckor börjat Laura visa livstecken, händer som rör sig, gäspningar, fladdrande ögonlock. Läkarna meddelar att detta är goda tecken.

Samtidigt har familjen Cerak hållit minnestund och begravt sin döda dotter Whitney. De avstod från att se kroppen eftersom de ville bevara minnet av sin dotter som oskadd & levande.

Fem veckor går. Familjen VanRyan spenderar varje vaken timme med Laura på sjukhuset. Hon har flera hundra besökare under veckorna som går, alla är glada att hon lever.

Men det är något som inte stämmer. När Laura gäspar så tycker hennes syster att hennes tänder ser annorlunda ut. När Laura först öppnar ögonen så tycker hennes pojkvän sedan 3 år tillbaka att de ser lite för blåa ut. Laura vaknar från koman, hon pratar fortfarande inte men ögonen är öppna och ansiktet inte längre svullet. Hon börjar träna på att gå och använda sina muskler igen. Hennes familj och pojkvän är vid hennes sida varje dag. Hennes pappa rullar henne i rullstolen genom en sjukhuskorridor när Laura plötsligt mumlar något ohörbart. “Vad sa du, Laura?” frågar han och lutar sig ner för att höra bättre. “Falska föräldrar” mumlar hon.

Några dagar senare frågar en sjuksköterska om Laura kan skriva sitt namn. Hon skriver “Whitney” på det vita papperet.

Efter 5 hela veckor går det upp för familjen och pojkvännen att det inte är Laura dem tagit hand om – utan Whitney. Personen som identifierade kroppen gjorde ett misstag. Laura är död, och Whitney lever.

Whitney’s familj återförenas med sin dotter, medan en grav grävs upp och Laura begravs en andra gång – den här gången av sin familj.

På frågan hur familjen kunde missta sig så länge, hela 5 veckor efter olyckan, så finns det inget rakt svar. Whitney’s ansikte var svullet de första dagarna, men hon var inte deformerad och hade få ytliga skador. Hur kunde dem misslyckas med att känna igen sin egen dotter? Kanske var den djup förnekelse? Kanske ville dem så gärna tro att det var deras dotter?

bild: NY post

Nu har en bok skrivits av båda familjerna tillsammans. Dem är vänner i dagsläget och umgås frekvent, sammanlänkade av detta tragiska misstag.