Amerikansk arkitektur. Som europe måste jag säga att mitt första intryck av mellan Amerikas byggnader var hemsk. Mitt andra intryck var att allting var så ohjälpligt nytt, och totalt saknade den där uråldriga charmen man finner i europeiska storstäder. Första gången jag besökte en kyrka här så vart jag fantastiskt besviken över att anlända till en oansenlig träbyggnad med ett vitt kors målat på dörren. Jag som älskar domkyrkorna i Belgien, Köpenhamn, Frankrike, och Amsterdam. Här i vilda västern finns ingen arkitektur som ens liknar den europeiska, med alla intrikata detaljer och utsökta hantverk.
Istället har man mil efter mil med så kallade “strip malls”. Ett typiskt strip mall består av en sammanhängd rad av butiker, ser ut som en rektangulär lång kub med en enorm parkering framför. Butikerna består oftast av nagelsalonger, spritaffär, snabbmatsrestaurang och kiropraktor. Med andra ord, har man sett ett strip mall så har man sett dem allihop.
USAs stolthet är ju naturligtvis skyskrapan. Dem delar denna fascination med japanerna och kineserna, och varje stad värd namnet har sitt “downtown” med skyskrapor. Det tristaste av allt är att detta upplägg innebär att ingen bor mitt i stan. För stan består av en samling erekta kontorsbyggnader där slipsnissar spenderar Måndag till Fredag. Ingen vill bo bland skraporna, istället ska man pendla i sin SUV till förorten.
Denver är inte riktigt så illa. Det är en ganska mysig stad. Men LA är ett praktexempel på hur trist downtown är.
Det är konstigt hur man vänjer sig. Det jag i början tyckte var trist tycker jag nu är ganska bekvämt. Allt finns inom räckhåll. Vägarna är stora och breda. Europeiska kullerstensgator och mysiga gränder är ju fint, men ack så besvärligt när man ångar fram i plåtlåda. I USA behöver man inte heller bekymra sig nämnvärt om att köra på någon i folkmyllret, för ingen promenerar ju här, så vad finns det att köra på?
No comments:
Post a Comment