Jag håller på att skriva en argumentativ artikel om bögarnas rätt i samhället. Eller snarare homosexuellas lagliga rätt att gifta sig. Jag vet inte varför gay-marriage och abortfrågan ligger mig så nära om hjärtat. Jag har inte berörts personligen av någotdera. Jag tycker bara att individens frihet bör gå före religiösa dogmer och moralkärringars försök att hindra samhällsutvecklingen. Vi lever inte i den viktorianska eran längre. Kärnfamiljen är för längesedan upplöst, och även om den existerar så betyder det inte att alla är stöpta i samma mall.
Jag e less på dessa predikande präster som spenderar fritiden med att utnyttja små pojkar.
Och jag är innerligt less på dessa kristna hemmafruar som har bumperstickers på bilen som säger, “It is not a Choice – It is a Life.” För vet ni vad? Abort är ett val. Det är en kvinnas val till sin egen kropp. Jag tror att dessa hemmafruar med stretchmarks, hängpattar och män som måste knapra Viagra för att få till det, är bittra över sina egna val. Det enda dem kan göra för att intala sig själva att deras liv är värt att leva är att se ner på, beskylla och framförallt avundas dessa unga kvinnor som gör sina egna val. TRAGISKT.
Men jag är mest less på dessa politiker som vägrar uppmärksamma homosexuellas rätt att ingå äktenskap och nyttja samma fördelar som heterosexuella par alltid har gjort. Speciellt dem politiker som själva lever i garderoben och antastar intet ont anande resenärer på flygplats toaletter. Eller när dem gifter sig med en kvinna bara för att bli accepterade inom politiken. För att sedan ingå en affär med sin manlige assistant, och efter att ha blivit ertappad, skriver en bok om spektaklet och tjänar multum. Medan deras f.d. fru har blivit förd bakom ljuset och slösat bort de bästa åren av sitt liv gift med en closet-fag som aldrig älskade henne.
Lägg ner säger jag bara! Ge folk samma rättigheter att bestämma över sina egna liv, så kan alla sluta med sina skenheliga charader.
No comments:
Post a Comment