Det har blåst och stormat i veckor nu. Jag tittar ut över de torra, gula fälten som rör sig i takt med vinden. Träden som böjer sig och ibland förblir krokiga. Och jag tänker på indianerna och nybyggarna som levde på dessa fält för ett par hundra år sedan. Jag tänker på deras hästar, och tält och undrar hur dem orkade. Nästan alla träd på “the great plains”, de stora slätterna, är planterade av människor. Marken är egentligen lika kal och slät som en bebisrumpa. Täckt av torrt gräs så långt ögat kan se, med en jord full av präriehundar och näbbmöss. Vatten är det ont om. Det enda som bryter det släta och nakna är Klippiga Bergen, som reser sig som en fejkad kuliss i en vilda västern film. Ibland när jag ser på bergen är dem så mäktiga att dem ter sig overkliga. Jag undrar vad nybyggarna tänkte när dem anlände hit och jag undrar hur deras hus klarade av vinden som aldrig upphör. Denver var en gruvstad, de flesta kom hir för att utvinna guld och silver. Men hur överlevde dem dessa stormar?
No comments:
Post a Comment