blinka lilla stjärna

Igår var jag hemma hos Jolene på tjejkväll. Hon visade oss “barnkammaren” som var färdig inredd och klar. Och det var som att stiga in i en film, eller ett förvuxet dockskåp. Färgerna gick i pastell grönt, baby blått och blekt gult (för dem vet ju inte könet). Gardinerna matchade filtar och kuddar. Där fanns spjälsäng, gungstol och en byrålåda fylld med bebiskläder. Små filtar, leksaker, babyolja, blöjor, badleksaker…ja ALLT! Dem hade införskaffat bilbarnsstol, en vagga för deras sovrum, bebis walkietalkies, lekhage, samt en sådan där rullande stol som bebisen kan rulta omkring i. Håhåjaja.

Genomsnittsamerikanen spenderar ju cirka 100,000 SEK på sitt bröllop, så jag kan ju bara tänka mig vad dem spenderar på sin förstfödde. Barn är ju megadyrt. Jag o Robbie filosoferar ibland om att vi ska vara själviska och inte skaffa barn, utan bara resa, ha massa hobbies och självklart husdjur! =)

Men bebisar har tyvärr trängt sig in i mitt liv även om jag inte bett om det. En av mina vänner åkte till sjukhuset igår för en planerad förlossning. Jolene åker in vilket dag som helst, och Maria är i sjätte månaden. Dessutom har vi just blivit inbjudna till en bebis 1-årskalas.

Jag börjar känna mig som Samantha i Sex and the City – hon blev less på alla bebisar och anordnade en “jag ska inte ha en bebis” fest för sig själv. Kanske kan vara nåt?