amatör psykolog till eder tjänst

Fick en fet nål i armen igår. Influensa vaccin. Det kändes som att sköterskan skulle slita ut min bicep när hon drog ut sprutan. Eller okej, nu kanske jag överdriver en aning.
Hade förutom detta en väldigt chill söndag. Vi var ute och shoppade lite på förmiddan. Eller alissa shoppade medan jag otåligt sprang omkring och fingrade på saker till butiksbiträdenas förtret. Alissa skulle köpa sig en ny kamera, eftersom hon förlagt, alternativt blivit avstulen, den gamla kameran. Och eftersom hon led av enorm beslutsångest och jag hatar allt som har med teknik att göra så fördrev jag tiden med att prata med kameraförsäljaren som var en mycket söt afrikan-amerikan. Det visade sig att han spenderat några år i Irak, där han förlorat sin bror i kriget. Ibland undrar jag om jag har en skrift i pannan som uppmanar samtliga att blotta sina själar, för jag har kommit på mig själv med att nicka medkännande och febrilt famla efter något vettigt att säga alldeles för många gånger på senaste. Kanske borde börja ta betalt?

Vad vore väl en bal på slottet...

Det är ganska trevligt att ha en “lilla-syster.”
Jag som alltid varit minstingen i familjen har aldrig haft äran att få vara den gamla kloka damen som har auktoritet och svar på livets alla frågor. (låt mig leva i illusionen, att jag iaf blivit lite klokare genom åren).

Det är roligt att fixa hår och låna ut smink. Och att få höra om alla high school intriger, samt bli rådfrågad om vad man ska svara på ett påstridigt SMS från en kille man inte är intresserad av. (believe me I’ve been there).
Fast trots att jag hade en dragning till totala losers när jag var 16 så är jag väldigt petig med vem miss Ali dejtar. Tycker hon är alldeles för bra för de flesta.
Mina standard frågor lyder,
“Har han planer på college?”
“är han sportig?”
“duktig i skolan?”
“Söt?” (förstås, ett väldigt viktigt krav).
Tatueringar, dålig hy, kedjerökning, dåliga betyg, samt noll framtidsplaner är inte prom material.
Eftersom jag aldrig själv gick på studentbalen så är jag typ lika exalterad som Ali över den uppkommande balen (som kommer äga rum typ i maj..?) men redan nu så pratar vi klänningar, håruppsättningar, och givetvis vilka killar som kan tänkas vara prom material.

Tyvärr så går det inga vampyrer i stil med Edward på Alis highschool. :)
Jag har förresten påbörjat fjärde boken i twilight sagan, (den som victoria varnade mig för), men än så länge har jag inte hunnit bli besviken…

grillfest

Idag hade vi grillfest hemma hos oss. Vi grillade bratwurst, drack öl och vin, mumsade sushi och cupcakes. Trots att det var en sista-minuten grej så kom faktiskt rätt mycket folk och det blev riktigt najs. Det blev en salig blandning med folk i alla åldrar, high school kids, grannar, och arbetskompisar. Det är ganska komiskt hur vissa människor verkar ha något slags nervöst behov av att berätta helt sjuka saker om sitt liv i nya sociala situationer. Som ett nervöst tics ungefär.

Idag fick jag höra historier om killen som blev uppraggad av en transvestit, en tjej vars ex begick självmord, samt tjejen som bajsade i handväskan under sin smekmånad.

Fick mig att känna mig väldigt normal för en gångs skull.

Igår var vi förresten ute och åt sushi med Skip och Trish, ett av mina favoritpar. Jag är egentligen inte mycket för parmiddagar, men dessa två har de galnaste historier man kan tänka sig. Alissa var på en fest hemma hos en tjejkompis från skolan. Eller det var inte mycket till fest. Hon har haft oturen att träffa på folk som vill rekrytera henne till sin kyrka, och vem har tid med sånt trams?

Nej, nu är det filmdax.

Det tog bara 8 år…

Adams Country, Colorado (min nuvarande hood) :p

…min stora stolthet när det gäller bilkörning har alltid varit att jag aldrig fått böter eller ens stoppats av polis.
Tills idag.
Fansjävlahelveteskuksugarfitta….
Skulle hämta upp Alissa efter skolan och körde på en liten sträcka där man aldrig ser en människa. Var ganska säker på att hastigheten var 45 mph. Jag rockade för övrigt loss till lite Evanescence när jag plötsligt ser en polisbil komma emot mig. Jag trycker instinktivt på bromspedalen.
Men det är för sent.
Polismannen sätter genast på rödljusen och med en actionfilms-liknande manöver gör han en snäv u-sväng och kör upp bakom mig.
Fuck, tänker jag.
Fantastiskt jävla lysande.
Jag gräver febrilt i handskfacket, inte efter ett vapen utan efter registreringsbevis och försäkringspapperna. Jag har allt plus körkortet i handen vid det laget den rundlätte donutsälskaren är framme vid min nevvevade ruta.
“Good afternoon, mam. I am deputy Drumright (ja, det var hans namn!), och jag har dig på radarn körandes 51 på en 35-sträcka.”
Jag ler ett onaturligt leende och drar handen genom håret i ett försök att se söt ut.
“Jag ber så mycket om ursäkt, jag är på väg att hämta upp min syster från skolan..”
Jag räcker honom dokumenten alltjämt leende och han tar emot dem med bister uppsyn.
“I’ll be right back, Ms Jackson,” säger han och travar tillbaka till sin polisbil.
Så blir jag sittande vid vägkanten med dom blåröda polisljusen alltjämt blinkande i backspegeln.
Alla som kör förbi ger mig medlidsamma blickar.
Jag ser sheriffen i backspegeln. Det tar en evig tid att kolla upp mina papper. Jag sms:ar robert och berättar att jag blivit stoppad av farbror blå.
“Se söt ut” är hans mansgrisiga råd.
Jag drar fram läppglanset och börjar kamma fingrarna genom håret medan jag sneglar på den bistre uniformstomten. Det ser ut som att han stirrar tillbaka, men han har solbrillor så jag är inte säker.

Efter något som känns som en evighet så ser jag hur han öppnar dörren och sakta stegar fram mot mig igen, lite hjulbent är han, med en mage som heter duga.
“Ok ms Jackson, här har du ditt körkort. Du körde 16 miles för fort idag och för en sådan förseelse så ska du egentligen böta 165 dollar, men jag skrev här att du körde 9 miles för fort så du behöver bara böta den här summan.”
Han sätter sin bläckpenna mot en betydligt mindre siffra än 165 dollar. Jag pustar lättat ut.
Men sen kommer jag på hur Robert alltid tjatat om hur fortkörningsböter stannar kvar på ens “record” i 7 år och drar upp försäkringen till skyarna. Jag biter mig i läppen och tänker på hur mycket jag inte vill spendera 7 år med att bli påmind om hur billig försäkringen brukade vara, innan fortböterna. Och jag ser framför mig hur mycket Robert kommer sucka och rulla med ögonen.
“Så kommer det här att stå på mitt record?” frågar jag den stränge polisen.
“Om du betalar din böter inom 20 dar så kommer ditt record vara fortsatt fläckfritt.”
“Ah okej, tack så mycket.”
Pust. *torkar svetten ur pannan*
Jag är glad att detta inte skedde medan jag fortfarande susade runt i Staterna med mitt svenska körkort i fickan...

paternalism

Dom här skyltarna sitter placerade lite överallt på campus. Jag tycker dom är hur roliga som helst med deras direkta budskap, för att inte tala om den big-brother attityd som existerar på allmänna platser där vi allihop måste påminnas 20 gånger dagligen hur man bör sköta sin personliga hygien. The greatest good for the greatest number, liksom. John Stuart Mill måste sucka belåtet i sin grav.

lucky strike

Torsdagkvällar är kvällar då vi försöker hitta på saker, eftersom fredagar och lördagar är så proppade med folk överallt. Men på torsdagar är alla hemma och försöker ta igen sig för helgen, medan man får specialbehandling överallt man går, för alla servitriser och dylikt är så uttråkade. Igår besökte vi en bowlinghall och vi var dom enda som spelade i hela den enorma hallen. Vi mumsade pizza och drack vin och hade en superkväll.

sova i trafiken

Det är inte bra när man sitter vid ett rödljus och tänker…”jag kan väl stänga ögonen…bara lite…” Eller ännu värre, när man kör och får för sig att det är okej att stänga ögonen, bara lite.

Fick en söt lapp av alissa imorse. “Guten Morgen” skrev hon, “Hoppas du får en bra dag. Puss o kram.” Hon hade lämnat den på min dator och det var det första jag såg när jag hasade mig nerför trappan. So sweet.

Anledningen att jag e så trött var för att jag satt uppe och läste till efter midnatt nån gång. Var inne på dom sista kapitlen och kunde omöjligt lägga ifrån mig boken...

SFU: Svenska för utlänningar

“Varför är flygplanet gult och bilen gul? Varför sätter man ett T efter gult på det ena men inte det andra?”

hmmm. Vad svarar man på det? När det är ens modersmål så tänker man sällan på sakernas tillstånd.

Jisses. Det är betydligt svårare än man tror att lära utlänningar svenska. Alissa och Robert sitter med Rosetta Stones svenskakurs och upprepar upphetsande fraser som t.ex: “Pojken hoppar,” “Bilen är vit,” “Kvinnan och mannen dansar” etc. Medans jag inte kan låta bli att skratta åt deras lustiga uttal. Vad som är intressant är att Alissa låter som en skåning när hon pratar svenska. Antar att det är därför skåningarna låter som dom gör, för att dom är så nära tyskarna.

Jag och Alissa kan för övrigt förstå varann ganska bra, om vi talar sakta.

Dagen i Bilder

Två av mina absoluta favoriter: byggnader i sten och stora träd.

Tog bilder när jag promenerade mellan föreläsningarna, skulle vara intressant att utrusta sig med stegräknare och se hur många steg jag egentligen travar under en hel dag på die schule.

Det är överbefolkat på campus den här terminen, tydligen har universitetet registrerat ett rekordantal med freshmans. Varje kurs var fullpackad, i två av dem var det standing room only för dom som kom sent. Och naturligtvis har hela fakulteten fått för sig att vi alla ska drabbas av H1N1 virus. Tydligen har 8 personer fått diagnosen svinflunsa och därför måste vi alla instrueras i konsten att undvika smitta. Affisher på portarna informerar om hur man bör tvätta händerna en miljon gånger dagligen, kväva nysningar i armbågen (inte handen) och absolut stanna hemma om man känner sig dålig. Jag som redan är hypokondrisk är faktiskt ganska obrydd. Verkar överdrivet med allt pandemic-snack. Men min nonchalans kommer säkert resultera i att jag blir däckad.

Höstterminen har Börjat

Var som sagt uppe i ottan imorse. Ändå var jag nästan sen till första föreläsningen pga av smockfulla motorvägar. Verkar som att alla på hela universitet kommit på den briljanta iden att läsa tisdags & torsdags kurser, för parkeringen och alla småvägar som ringlar runt campus var smockfulla med bilar och college kids till fots, cykel, sparkcykel, eller skateboards. Jag hade tur för typ första gången i mitt liv och hittade en ledig plats direkt. En bil var precis på väg att backa ur och jag ryckte åt mig den platsen med tjutande däck rakt framför ansiktet på en brunett som gav mig ett mördande ögonkast. Men när det gäller parkering så är det djungelns regler som gäller, äta eller ätas.

Jag har fem kurser den här terminen med föreläsningar hela Tisdag och Torsdag. I skrivande stund sitter jag på föreläsning nummer fyra, och av någon olycklig anledning så borras det på övervåningen så vi som sitter längst bak hör ingenting. Så då får det bli att blogga istället.
Känner mig som alltid smått överväldigad av alla kursscheman och alla uppsatser och tentor och presentationer som ligger framför mig.
Gaaaaah…varför jobbar jag inte på target för 9 dollar i timmen?

Virrhjärnor är vi allihopa

Morgonstund har guld i mund.
Vilket efterblivet ordspråk. Ordet mund existerar inte såvida jag vet i något svenskt lexikon. Eller är det liksom okej att hitta på nya ord bara för att få till ett rim på ett redan dåligt ordspråk?
Min nya uppstigningstid är för övrigt klockan 6 på morgonen, och jag sitter här och smuttar på mitt kaffe med grusiga ögon och nedåtvända mungipor. Jag är inte en morgonmänniska. Vill helst inte samtala före klockan tio. Frukost bör avnjutas under största möjliga tyssssstnad.
Jag insåg för övrigt att jag blivit vuxen. Eller iaf så har jag utvecklat en större respekt och vördnad för ägodelar som kostar pengar eller är av vikt, som nycklar, mobiltelefoner, kameror, etc.

Fröken A, vår utbytesstudent däremot har en förmåga att glömma bort viktiga saker såsom hennes egen bankkod och koden till hennes skåp på skolan. Hon glömmer örhängen i gympasalen, lämnar mobilen alternativt plånboken hemma av misstag, glömmer gympapåsen trots att hon har gympa varje dag, etc. Så varje morgon måste man tjata som den tjatigaste förälder, “har du packat mobilen, gympapåsen, husnyckeln, pengar…etc.etc.”
När vi kör ut från uppfarten så är det oftast något som glömts bort. Och jag känner igen mig så väl, för jag var alltid lika virrig!!! Jag tappade husnycklar, glömde låsa cykeln, tappade smycken och glömde läxan hemma.
Jag undrar om det beror på att tonårshjärnan är så fylld av annat viktigt? Eller kanske man i sin odödlighet inte tror att någonting kan bekomma en?
Tyckte iaf synd om A igår, för hon hade tappat bort, glömt, eller blivit avstulen sin kamera någon gång under måndagens lopp. Kameran var en fin manick som hon lånat av sin fader, samma fader som nu kommer att strypa henne över telefonlinjen när han får veta. Såvida inte den dyker upp i rektorns låda med borttappade saker. Jag håller tummarna för det, fast samtidigt så vet jag att oddsen att en high school kid ska lämna in en upphittad teknisk pryl är väldigt liten. No pun intended.

Vem Gör Vad

Stal denna lista från Liz.

• Diskar: Diskmaskinen – fast båda två plockar in o ur
• Tvättar kläder: jaaaag
• Sitter mest vid datorn: Robert, för han råkar ju faktiskt jobba med dom, men jag e rätt bra på att sitta med netbooken jag med.
• Pratar mest: That’s a tie. Vi är båda två rätt bra på att babbla.
• Rengör toaletten: Det gör städtanten stina, iförd gummihandskar och utrustad med bakteriedödande rengöringsmedel. :p
• Dammsuger: Robert
• Bäddar sängen: stor-stina
• Tittar mest tv: Båda två, fast vi har bättrat oss och läser ofta istället
• Vaknar först på morgonen: Robert, alltid, alltid Robert!
• Tömmer soppåsen: Robert
• Pratar mest i telefon: Robert – jag har inga vänner, plus att jag faktiskt avskyr att telefonkonversera. IRL eller chat e bättre.
• Fixar bilen: jag tvättar och vaxar min bil, och tar in den för att fylla på olja, rotera däcken och lite annat smått och gott.
• Betalar mest för att allt ska gå runt: Robert brings home the bacon, and I fry it. :p
• Lagar mat: Jag lagar den tråkiga vardagsmaten och Robert gör den mumsiga helgmaten
• Äter mest: Robert! Helt klart
• Tar hand om djurens hygien/pälsvård: Båda två, Peanut blev utrustad med en tandkräm som smakar tonfisk sist vi var hos veterinären, men varken jag eller robert försöker oss på något så dumdristigt som att borsta en katts tänder. Men vi byter kattläda och borstar päls lika ofta.
• Dammtorkar: Det blir jag, tycker om att dammtorka till Bob Marley.
• Tar ut soporna: Robert
• Klagar mest över vädret: that’s a tie, fast jag klagar mer över hetta och Robert över blåsväder
• Pratar mest i sömnen: peanut?
• Byter toarullar: den som gjorde slut på senaste rullen
• Läser flest böcker: Jag, fast Robert har en imponerande boksamling.
• Dricker mest kaffe: Jag, helt klart.
• Skvallrar mest: jag, fast vi är ganska duktiga på det båda två
• Går ut med hunden: har ingen dogge :(
  
• Veckoplanerar: Jag. Robert är oförmögen att planera mer än några timmar i förväg, antar att han lever i nuet.
• Tar mest ansvar för att allt går runt: båda två
• Gör matlåda: Jag
• Umgås med vännerna mest: samma lika, alla våra vänner är bådas vänner
• Laddar ner mest musik på datorn: Jag
• Tittar mest film: båda, fast jag brukar även måla naglarna, surfa, koka te, etc eftersom jag har svårt att sitta stilla i 2 timmar
• Duschar längst: jag
• Slösar mest pengar: robert
• Kommer ihåg allas födelsedagar: Jag
• Spelar musik högst: jag i bilen, robert hemma
• Lagar grejer i ex. boendet som går sönder: önskar att jag kunde ta åt mig äran för det, men icket
• Går och lägger sig först om kvällarna: vi lägger oss alltid samtidigt, fast jag somnar alltid sist
• Ser till att allt är på sin rätta plats: Robert e väldigt duktig på det
• Latar sig mest: Jag, fast robert säger att det är han.
• Inhandlar mat: Jag
• Skurar: Jag
• Tjatar mest: Robert, tjat är inte en del i min repertoir.
• Viker kläder & stoppar dom i garderoben: jag! Vika kläder e min favoritsyssla, knas jag vet,

skinn o ben

Nu börjar allvaret. Back to school även för mig. Fast det börjar bli rutin, är mest taggad, började bli riktigt uttråkad av att bara slappa och dra mig. Jag har räknat ut att jag borde kunna bli färdig nästa sommar! Jippie! Sen får vi se om det blir graduate school någon gång i framtiden, om jag lyckas grabba åt mig ett stipendium. Vill ju gärna bli Doktor Stina Jackson, (inte doktor som i läkare, utan doktor som i doktorand examen, fast här kallas alla med PhD för doktor, o hur coolt e inte det? :P)
Sen måste jag ju hinna göra karriär, pressa ut två knoddar och förhoppningsvis skriva den där best-sellern innan jag fyller 40, så att man kan pensionera sig och investera i en bungalow på nån avlägsen beach i thailand.
Och där vaknade jag ut drömmeriet.
Slapping myself. Hard.

Såg för övrigt miss Universum igår, medan jag plattångade alissas änglahår. Kändes som blasphemy att platta ett sådant vackert krus, men hon ville så gärna vara rakhårig lagom till skolan. Varför är tjejer aldrig nöjda? Har man rakt hår vill man vara lockig, är man blond vill man va brunett alternativt svart afro. Hon blev iaf jättefin med långt, tjockt, och rakt hår, och jag fick rejäl användning för min rosa plattång.
Hursomhelst, vi såg miss universum och jag chockerades över hur jäkla smala alla “skönhetsmisser” blivit. Det var bara utstickande höftben och revben för hela slanten. Såg förjävligt och plågsamt ut!

Bild: NY Daily

Mt Evans, Baseball, & Brownies

Igår blev det baseball på kvällen. Det var stekhett och varmt långt efter att solen gått ner. Dessutom så räcker baseball i typ 3-4 timmar och trots att det är “the American pasttime” så är det en väääldigt seg sport. Och brist på ögongodis är det också eftersom en hel del baseball spelare stoltserar med ölmage (dom behöver ju faktiskt inte röra på sig så mycket). Nej, tacka vet jag hockey!
Men vi hade ändå trevligt, drack öl och mumsade hotdogs.

Idag har vi (eller mest alissa :p) bakat brownies. Sedan körde vi upp i Klippiga Bergen för att köra upp till den högsta toppen man kan ta sig med bil. Mt Evans ligger 4340 meter ovanför havsytan!
Det var 35 grader celcius nere i Denver men temperaturen sjönk drastiskt medan vi vindlade uppför dom kringlande bergsvägarna. På vägen mötte vi en flock bergsgetter som utan tvekan vandrade rakt upp till våra öppna bilfönster och sniffade på våra kameror.
Luften var tunn uppe på toppen och vi var högt ovanför trädtopparna. Vegetationen 4 km upp är ganska sparsmakad och kaktusliknande. Men utsikten var breathtaking.

På hemvägen stannade vi i Idaho Springs, vilket är en liten söt gruvstad med en sådan där gammal vilda västern gata med butiker, kafeer, och restauranger. Vi åt på ett litet sicilianskt ställe, musslor, grillade räkor och brushetta. mums

Ensam, jag e så ensaaaam

Idag har Robert och alissa åkt ut för att shoppa, och jag fick inte följa med. Hmpf! Visserligen så ska dom handla födelsedagspresent åt mig, men ändå, dom kunde väl ha bundit för mina ögon, stoppat öronproppar i mina öron och ledsagat mig runt i gallerian?
Jag är så grymt nyfiken. Robert har inte frågat vad jag önskar mig, och ändå verkar han väldigt självsäker på vad han ska införskaffa. Hmmm, mycket, mycket nyfiken.
Egentligen är jag lite halvnöjd med min ensamma förmiddag, för jag har ju min älskade Edward. Kan berätta för er att jag är redan halvvägs igenom bok nummer 3 och har planer på att besöka Barnes and Noble idag och inhandla bok nummer 4. Samtidigt så försöker jag läsa sakta, för jag vet inte vad jag ska ta mig till när dessa böcker är slut.

gymnasietiden

Jag hatade min gymnasietid. Jag var inte någon glad, sportig, och bubblig tonåring. Istället var mitt humör ungefär i stil med gotharna och deras svarta makeup. Hade jag inte haft känslig mage och lidit av fåfänga så hade jag säkert skurit mig i handlederna i bästa tonårsstil. Livet “sög stenhårt,” och jag var en flitig skolkare och minst lika flitig kedjerökare.
Tror att jag led av existentiell livskris blandat med en god dos småstadstristess. Mina färskaste minnen av A-torp inkluderar iskalla vintermorgnar där jag och Karin stod och puffade på våra cigaretter och pratade dynga om allt och alla. Jag har inget minne av att jag någonsin gjorde läxor, och har ingen aning om hur jag fick alla MVG:n.
Jag hatade samtliga lärare, förutom möjligtvis Thomas (tror jag att han hette).
Speciell avsky hade jag för gympa och lagsporter av alla slag, för att inte tala om alla meningslösa grupparbeten man tvingades genomlida. Jag var verkligen ingen team-player, tror inte jag är det i dagsläget heller, vill helst göra allt själv. Fast på arbetsintervjuer säger jag förstås att jag älskar att arbeta i lag, (as long as I’m getting paid).
Jag var inte heller speciellt förtjust i min klass som bestod av 95% tjejer och inga pojkar som stämde in på min beskrivning av drömkillen (lång, mörkhårig och gåtfull).
Och jag avskydde alla muntra hejaklacks-typer som alltid var på gott humör.
Ignorance is bliss, och jag brukade tänka att ständig gladhet var ett säkert tecken på ett bristande intellekt. För vad var det som var så jävla lustigt med att sitta i dunjacka under lektionerna i en iskall gymnasieskola och fylla tiden med ändlösa grupparbeten och dålig mat?
Fast nu i efterhand så kan jag skratta gott åt min dysterhet.
Tror att många tonåringar drabbas av Den Stora Tristessen.
Alissa är raka motsaten, hon är en av dom hejaklackstyper som jag bittert avskydde när jag var i den åldern. Men nu så kan jag uppskatta hennes munterhet och hoppas innerligt att jag får en sådan glad tonåring när jag har egna barn. But I’m not counting on it…

Torsdag kväll

Vi gick ut och besökte Dave and Busters ikväll. Det är en stor arkadhall med massa spel, biljard, bar, och mat. Eftersom det är så poppis, så är det smart att gå dit på torsdagar istället för Fredag eller lördagkväll.
Var första gången som jag spelade guitar hero, och jag blev heeeelt besatt. Vill skaffa ett Wii nu. Hihi.

Judeo-Christian-Muslim Traditions and the Female Wardrobe

Sorry, menade inte att peka finger på islam. Eftersom jag e ateist så har jag låg tolerans för religioner, och organiserade sådana i synnerhet. Men länder som praktiserar sharia och stiftar lagar enligt koranen har lag på slöja. Och det går givetvis diskutera kvinnors val och önskan att täcka sig, men jag tror ändå att själva ideen bottnar i kvinnlig sexualitet och mäns påstådda svaghet inför den, samt deras oförmåga att kontrolla reproduktionen av arvlingar.
Liknande regler och ideer kan man finna i de flesta patriarkaliska samhällen världen över. Så istället för att säga att USA:s dresscode är “islamsk” så borde jag ha sagt patriarkalisk. Fast samtidigt så är islam den organiserade religion där man tydligast kan se dess inflytande på kvinnors kläder i dagsläget.

Oavsett om 99% av kvinnor väljer att bära slöja och känner sig “befriade” av det, eller vad deras motivering kan tänkas vara, så är det ändå fel att tvinga den resterande 1% av kvinnor som inte vill bära slöja att göra det ändå, vilket sker i länder som praktiserar sharia.
På samma sätt är det fel att förbjuda tjejer att klä sig i spaghetti-bands toppar i allmänna skolor, för det sänder ett budskap till unga tjejer att det är något “fel” med deras kroppar och det planterat ett korn av skam och skuld som inte borde finnas där.

Och man kan även analysera var dessa känslor av befrielse kommer ifrån vad gäller kvinnor som väljer att bära heltäckande slöja. Är det befrielse från mäns blickar, befrielser från känslor av synd och skuld, befrielse från samhällets dom, etc. etc. På samma sätt som västerländska kvinnor kan känna befrielse över att klä sig utmanande.
Båda fenomenen är kvinnlig respons till manligt förtryck.
Och när jag diskuterar islam så kan jag ju inte diskutera individuella tolkningar av koranen, utan jag kan bara poängtera ut den religionens uttryck i många delar av världen. Liksom Kristendomens patriarkaliska budskap också kan ses i länder som länge praktiserat kristendom.
De “Tre Stora” religionerna, Kristendom, Judendom, och Islam, var alla födda i en tid och värld då kvinnor var underlägsna män, och det är i mångt och mycket dessa religioners legacy som gjort att kvinnor inte kommit längre än vad vi gjort på jämlikhetsskalan i länder där dessa religioner praktiseras.

Löjligt

När jag hämtade upp alissa från skolan igår så hade hon fått en liten åthutning av en lärare för att hon hade på sig en topp med tunna spaghetti band.
“Alla axelband måste vara åtminstone lika breda som två fingrar,” sade läraren.
Ack vad löjligt.
Jag kan förstå att skolor inte vill se gängsymboler och liknande, speciellt eftersom Colorado stoltserar med ett av världens kändaste skolskjutningar (columbine), men varför tjejer inte får klä sig som dom vill det tycker jag är väldigt underligt.
Till exempel så måste kjolar och shorts nå en armslängd ner på benet. Så om man håller sin arm utsträckt längs med kroppen så måste kjolen nå nedanför fingertopparna.
Vem kommer på sådana specifika regler?
Och vad händer om man har typ världens kortaste armar och fingrar?

Det verkar lite islamskt att kontrollera kvinnlig sexualitet genom att täcka kvinnors kroppar. Och eftersom USA är ett land där man uttryckligen separerar kyrka och stat i sin förordning så verkar det väldigt snedvridet att ha moraliserande klädregler på skolorna.

hjärngympa

Skulle egentligen ha fiollektion idag, men vi har bytt till onsdagar. Vår lärarinna har fått för sig att vi är några slags musikaliska under…vuxna(?) och ger oss MYCKET svåra läxor. På ett sätt är det bra eftersom man inte hinner tröttna på samma gamla skalor, fast samtidigt så blir jag frustrerad när jag aldrig kan spela hela stycket perfekt. Hon har även kommit på den briljanta iden att vi ska spela i orkester på lördagar. Tror inte vi är redo för det, men hon bara skakar på huvudet och viftar avfärdande med händerna när jag påpekar att vi är totala nybörjare.
“äsch, i orkestrar är vi alla nybörjare” hävdar hon och faktumet att vi inte ens kan läsa noter ännu verkar inte bekymra henne det minsta.
En annan violinist i denna orkester har spelat i sex år, men vår lärarinna hävdar att hon är likvärdig med oss eftersom hon tog ett långt uppehåll sedan dess.
Men jag tror ändå att hon är förbaskat bra om hon spelat under 6 års tid i barndomen. Att spela instrument är väl lite som att cykla, har man väl lärt sig en gång så tar det inte så lång tid att få tillbaka. Min fingersättning t.ex. är betydligt bättre än Roberts eftersom jag spelade fiol i fyran (och har mindre fingrar). Men han är betydligt mer musikalisk än mig i övrigt. Jag måste träna betydligt hårdare och har svårare att “lyssna” till noterna. Saknar musiköra. Men låter inte det stoppa mig. Läste i en psykologikurs att problemet med vuxna är att vi bara gör sådant som vi redan är bra på, vi slutar utmana oss själva, och det är därför saker som finmotorik och hjärnkapacitet inte utvecklas. Så jag har svurit på att alltid utmana mig själv och prova nya saker. Funderar starkt på att ta tillfället i akt och försöka lära mig tyska. Tydligen så är språkträning den bästa hjärngympan man kan göra.

biten

är oxå kär i Edward.
Och det lustiga är att “min” edward som jag ser framför mig i boken är ännu snyggare än edward i filmen. Trodde inte det var möjligt. Ah tonårsförälskelse på nytt, så härligt.
Det roligaste är att det verkar nästan obligatoriskt, att man ska bli kär i edward när man läser boken. Berättade för alissa att jag fastnat totalt och det första hon sa var, “så är du kär i edward nu?”
:)

Allt går för övrigt som en dans härhemma.
Det var lite stelt dom första 2-3 dagarna, eller inte stelt, men typ lite mer artigt och rumsrent än vad det är när man är helt avslappnade med varandra. Men alissa har en väldigt bubblig personlighet och hon har lätt att prata med folk och verkar passa in överallt. Igår när jag hämtade henne från skolan så hoppade och studsade hon av glädje. Hon har redan gått med i volleyball laget och läser teater och har träffat söta killar och fått en tjejkompis som hon lunchar med och allt verkar strålande.

Till skillnad från den andra tyska utbytesstudenten som tydligen redan försöker byta familj och inte alls trivs i skolan. Hennes värdfamilj är gravt överviktiga, äter macdonalds nästan dagligen, har inte en endaste grönsak i kylskåpet, och hittar aldrig på något på helgerna. Hmmm. Låter som ett recept för katastrof som dom säger här. Jag skulle också ha hemlängtan om jag tvingades äta en quarterpounder till middag vareviga dag. Min och Roberts första instinkt var att säga, “hon kan flytta in hos oss.” Men sen så hejdade vi oss, för två utbytesstudenter kanske vore i grövsta laget? Plus att organisationen inte vill att det ska talas tyska i hushållet, så att låta två tyskar dela rum vore nog inte det mest briljanta.
Men vi har lovat att hålla ögonen öppna för en familj som kan rädda henne från hamburgerland och övervikt.
Känner du någon sådan?

det kallar jag squash

Fick en chock när jag kollade in min squash planta. Helt ur det blå så har denna nästintill utomjordiska varelse dykt upp från ingenstans. Return of the Squash. Hmmm…

huvva

Amerikanska highschools börjar okristligt tidigt på morgonen.
Tycker väldigt synd om den amerikanska ungdomen som måste lida av konstant sömnbrist. Alissas skoldag börjar tjugo över 7 och bussen går tretton minuter över 6 på morgonen, en hel timme tidigare med andra ord. Tursamt för henne så kan hon åka med Robert eftersom han kör förbi hennes skola på väg till jobbet, men ändå, vilken hiskelig tid att stiga upp.
Jag gissar att amerikanska staten kom på denna ide med hoppet om att hålla ungdomen hemma på kvällarna. Ska man upp vid 5-6 snåret så orkar man inte vara ute och svira kvällen före.
Universitets föreläsningar börjar som tidigast klockan halv nio – och tro mig – den extra timmen betyder väldigt mycket!
En annan sak som är annorlunda med highschool jämför med svenskt gymnasium är att man har samma lektioner varje dag hela terminen. Kan ni tänka er så förbaskat trist det måste bli efter ett tag? Och förutsägbart? I sverige så såg ju inte en skoldag likadan ut när man nått gymnasiet, och ändå vart det snabbt förbannad tråkigt.
Fast jag antar att det är lättare för alla sömngångare att hitta till lektionen när man vistas i precis samma lokaler dag ut och dag in…

awesome and terrible at the same time

Jag älskar bokhandlar. Jag kan spendera timmar tummandes genom volymer, klassiker, nyheter, fiction och non-fiction. Jag hade enorm tur för alissa är likadan, hon älskar böcker och verkar också ha förmågan att förlora sig i timtal.
Varje bokhandel i USA har en speciell liten hörna som är tillägnad twilight böckerna och lite andra härampor till författare som försöker hoppa på tonårs-vampyr-vågen. Jag kände mig som en litterär förrädare när jag plockade upp twilight och begav mig mot kassan. Kassörskan var en 30-nånting brunett med trendiga glasögon, och jag kände mig genast som en bimbo fjortis med twilight i handen. För naturligtvis så skulle hon anta att det kommer ta mig en månad att få mig igenom den förvillande tjocka boken (enormt stor text), och jag kände att jag behövde förklara mig, rädda mitt rykte som intellektuell läsare på heltid. För ve och fasa att denna seriösa bokförsäljare skulle få för sig att jag är en ytlig hönshjärna vars enda regelbundna läsning är cosmo teen.
Medan jag väntar på att kvinnan framför mig i kön ska bli färdig så funderar jag starkt på att slita till mig ett exemplar av Kafka eller Dostojevsky bara för att väga upp mitt twilight-köp. Att vinna respekt av bokhandlare världen över är plötsligt av yttersta vikt.
Killen bakom mig harklar otåligt och suckar högljutt mellan varven. Jag håller twilight boken tätt mot bröstet och känner mig som en 13-åring på väg att genomföra sitt första tampongköp, alla stirrar och pekar och skrattar i smyg.
När det slutligen blir min tur så kan jag inte låta bli att ursäkta mitt inköp.
“I’m so embarrassed to buy this,” säger jag med förvånansvärd ärlighet.
Till min lättnad så nickar bokhandlerskan (?) förstående.
“I know what you mean,” säger hon medkännande. “Jag kände likadant, men ändå så kunde jag inte låta bli att läsa allihop i ett streck, they are awesome and terrible at the same time.”
Förfärliga och underbara på samma gång.
Där satte hon verkligen spiken på huvudet. För halvvägs igenom Twilight så kan jag inte annat än hålla med. Det är definitivt inget skönlitterärt verk, dialogen känns stundvis fjantig och tillgjord, och historien i sig själv är mer utav en tonårsfantasi än en intrikat berättelse, men ändå så kan jag inte låta bli att dras med i handlingen och ligger uppe till 2 och läser.

Jag antar att istället för att känna bitterhet och avundsjuka mot författarinnan Meyer så borde jag vara glad att även ganska halvkassa författare (iaf rent literärt) kan bli publicerade miljon-succeer. Allt som krävs är fantasi och en förmåga att fånga läsaren. Ordbajseri, djuphet, poetisk talang och komplexitet kan förbigås om man som författare vill bli en best-seller over night.

Boulder Bokhandel, med en hel avdelning tillägnad asiatisk spirituality

Boulder Bildspel

Är söndagkväll och jag är så slut…men lite bilder från dagens tripp till Boulder kan jag bjuda på

mumsigt

Vi åt en ganska traditionell tysk frukost imorse. Alissa hade med sig mörkt bröd från tyskland, det var ett mjukt fast väldigt, väldigt kraftigt bröd. Vet inte riktigt hur det ska förklaras, men mumsigt var det, med en ostskiva på och färsk tomat, gurka, och paprika. Smaken var råg med undertoner av kaffe och choklad. Tydligen så tar det 16 till 24 timmar att bakas. Det var lågt i kalorier men proppat med fullkorn och fiber och jag blev mätt efter bara en skiva. Tyskar verkar äta väldigt nyttigt, deras kost består av mörka, smakrika bröd och ostar. Och det är inte mig emot! Älskar riktigt gott bröd. Förstår mig inte på folk som bara kan äta vit mjölig fralla. Tror inte jag har ätit vitt bröd på tio år minst.
Förutom våran tripp till downtown Denver så har vi suttit och jämfört tyska och svenska ord, diskuterat Hitler och nazi-regimen, samt jämfört tyska, svenska, och amerikanska ungdomars hasch och alkoholvanor.

mainstream offer

Så gav jag äntligen upp min envisa kamp mot populärkulturen (och min avundsjuka gentemot lyckosamma författare a la Meyer och Rowling) och inhandlade Twilight. Såg ju filmen – mot min vilja bör erkännas – men fastnade direkt för Bella och Edwards upptåg. Speciellt the sparkling vampire Edward blev jag ju lite småkär i, som en tonåring på nytt med andra ord. Har hört av alla som läst böckerna att dom överträffar filmen flera gånger om, så med viss tvekan så kunde jag inte längre stå emot.

Jag avskyr Harry Potter-böckerna OCH filmerna, och fick för mig att twilight skulle vara like B-igt.
Men jag måste erkänna att jag hade fel.
I surrender.
Här ska läsas.

bildspel Denver

pimp mobile

sleeping under the tree

coffee & tea

16th street

art museum

downtown park

alissa outside denver capitol building

Spenderade dagen i Denver. Eftersom alissa tog tusentals bilder så gjorde jag detsamma. Vi åkte runt i den fina escalade limon (se ovan), drack skumpa, och åt jordgubbar… eller okej, riktigt så glassigt blev det inte. Men jag tog en bild på den för jag tyckte den var så pimp. Tog även en bild på en hemlös person. Bara för att. Skillnaden mellan fattiga och rika, pimps och parksovare.