gymnasietiden

Jag hatade min gymnasietid. Jag var inte någon glad, sportig, och bubblig tonåring. Istället var mitt humör ungefär i stil med gotharna och deras svarta makeup. Hade jag inte haft känslig mage och lidit av fåfänga så hade jag säkert skurit mig i handlederna i bästa tonårsstil. Livet “sög stenhårt,” och jag var en flitig skolkare och minst lika flitig kedjerökare.
Tror att jag led av existentiell livskris blandat med en god dos småstadstristess. Mina färskaste minnen av A-torp inkluderar iskalla vintermorgnar där jag och Karin stod och puffade på våra cigaretter och pratade dynga om allt och alla. Jag har inget minne av att jag någonsin gjorde läxor, och har ingen aning om hur jag fick alla MVG:n.
Jag hatade samtliga lärare, förutom möjligtvis Thomas (tror jag att han hette).
Speciell avsky hade jag för gympa och lagsporter av alla slag, för att inte tala om alla meningslösa grupparbeten man tvingades genomlida. Jag var verkligen ingen team-player, tror inte jag är det i dagsläget heller, vill helst göra allt själv. Fast på arbetsintervjuer säger jag förstås att jag älskar att arbeta i lag, (as long as I’m getting paid).
Jag var inte heller speciellt förtjust i min klass som bestod av 95% tjejer och inga pojkar som stämde in på min beskrivning av drömkillen (lång, mörkhårig och gåtfull).
Och jag avskydde alla muntra hejaklacks-typer som alltid var på gott humör.
Ignorance is bliss, och jag brukade tänka att ständig gladhet var ett säkert tecken på ett bristande intellekt. För vad var det som var så jävla lustigt med att sitta i dunjacka under lektionerna i en iskall gymnasieskola och fylla tiden med ändlösa grupparbeten och dålig mat?
Fast nu i efterhand så kan jag skratta gott åt min dysterhet.
Tror att många tonåringar drabbas av Den Stora Tristessen.
Alissa är raka motsaten, hon är en av dom hejaklackstyper som jag bittert avskydde när jag var i den åldern. Men nu så kan jag uppskatta hennes munterhet och hoppas innerligt att jag får en sådan glad tonåring när jag har egna barn. But I’m not counting on it…