assertive

Är ett av mina favorit ord på engelska.
“Jag ska bli mer assertive,” säger jag alltid till Robert.
Mediterar över ordet.
Vill göra det till en del av mig.

Den svenska översättningen av assertive lyder: bestämd, självsäker.
Dom orden smakar inte lika gott på tungan.
Merriam-Websters engelska lexikon säger:
To assert oneself: to speak or act in a manner that compels recognition especially of one’s rights.
Där är det! Den rätta betydelsen.

Min svärmor tog till och med assertive kurser för några år sedan. För hon är liksom mig konflikträdd och mesig.
Står man inte på sig så får man ingen R-E-S-P-E-C-T.

Att vara assertive är inte detsamma som att vara aggressiv, påträngande, bitchig eller arrogant. Det handlar om att etablera sina egna gränser, vara öppen och ärlig, kunna säga nej.
Jag har alltid haft en dålig relation till ordet nej.
En lam ursäkt var bättre än ett stadigt nej.
Trodde alltid att jag skulle göra folk ledsna eller arga om jag sa nej. Som att dom skulle begå självmord för att jag inte vill följa med på krogen.

Jag har kommit lång väg sedan dess. Har inga svårigheter att ge nekande svar till folk. Men det är svårt att balansera mellan assertive och bitchig. Speciellt som tjej så upplevs man alltid som en “jävla bitch” om man står på sig. Pms-kärring, liksom.

Idag var jag assertive. Det kändes bra. :)