Klockan är efter ett på natten och jag har just kokat mig en kopp varm choklad. Doften som fyllde köket när jag hällde upp den ångande chokladen fick mig att tänka på barndomens vintrar i skidbacken. Hur man satte en frusen hand runt plastmuggen, drack varm choklad och åt ostmacka. Varm choklad doftar skidbacke.
Min sömnlöshet skyller jag på sidvändaren till bok som jag inte kan slita mig ifrån.
En klok litteratur professor sa till mig en gång att det bara finns 13 (tror jag att det var) olika berättelser. Alla filmer och böcker och muntliga historier är bara variationer på dessa 13 teman.
“Vill du att jag ska mejla dessa 13 teman till dig?” frågar han.
“Nej, tack” säger jag.
För jag vet att jag inte kan leva med vetskapen att alla berättelser går att dela in i 13 prydliga fack, vetskapen att alla historier i mitt huvud redan har berättats till leda, och att alla böcker jag läser bara är ännu en upprepning av föregående.
För vad vore ett människoliv utan villfarelsen att det är unikt? Om våra upplevelser, erfarenheter och sätt att se på världen inte vore unikt för oss, vem är vi då egentligen? Om vårt liv bara är ännu en version av Dom Tretton Livsödena så är vi allihop hopplöst blasé.
Det är filosofiska kvällar som denna som jag önskar att jag fortfarande rökte...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment