Enda sedan jag var 6 år gammal så har jag velat skriva en bok. Vet inte hur många böcker jag påbörjat men aldrig avslutat. Så många berättelser som dyker upp i mitt huvud, så mycket fantasi blandat med vardagsliv som sätts på pränt, men inget bestående. Inget som jag står ut med i mer än några veckor eller månader.
Vi är en skrivande värld. Så många talangfulla, roliga, intressanta, vackra ord som dansar på blå dataskärmar världen över.
Många “riktiga” författare, som Jan Guillou, avskyr bloggarna och faktumet att vem som helst kan skriva och bli publicerad.
Mina journalistprofessorer hatar det också, ingen har sagt det uttryckligen, dom till och med uppmuntrar samtliga studenter att blogga, blogga, blogga.
Men det märks att “professionella” skribenter inte tycker om amatörbloggandet.
Seriösa musiker avskyr autotune, Dramaten-skådisar fnyser åt reality teve, och publicerade medelålders författare rynkar på näsan åt uppnosiga bloggare.
Men jag tycker det är härligt att vanliga Svenssons och Smiths kan föra personlig dagbok på nätet till allas beskådan. Det kanske inte kan kallas för litteratur, men det har onekligen underhållningsvärde, och tusentals bloggare är betydligt bättre skribenter än dom som befinner sig på kvällsblaskornas lönelista.
No comments:
Post a Comment