Europeiska betraktelser

“oj, amerikanska flaggan är verkligen överallt,” utbrister A när vi svänger in i kvarteret. “Tyska flaggan ser man aldrig.”
Jag kan inte låta bli att skratta, för exakt samma iakkttagelse gjorde jag första gången jag anlände i -05. Den evigt viftande flaggan utanför banker, brandstationer, polishus, skolor, bibliotek, statliga myndigheter, och så givetvis utanför patriotiska hem. Flaggan kan också iakktagas på bilrumpor, bilfönster, t-shirts, och kepsar. Runt fjärde juli (nationaldan) så säljs även kläder, örhängen, och all möjlig dekor med amerikanska flaggan. Den går inte att undkomma.
Robert jobbade på ett bibliotek när han gick i gymnasiet, och en av hans uppgifter var att resa flaggan varje morgon. Han vart instruerad att göra det mycket respektfullt och försiktigt. Skulle man t.ex. råka resa flaggan uppochner av misstag (eller på skoj) så anses det grymt oförskämt och respektlöst. När man besöker sportevangemang och det ska sjungas nationalsången så vänder sig samtliga amerikanare mot flaggan och håller högerhanden på hjärtat. Kepsar, hattar, och mössor tas av.
“Varför står alla vända åt höger?” frågade jag som stod rakt fram med händerna längs med sidorna som ett tap den första gången jag besökte en NHL match.
“Man ska vända ansiktet mot flaggan,” viskade Robert.
“jaha,” sa jag med höjda ögonbryn.
Efter nationalsången så applåderas och hurras det också i högans sky på ett sätt som svenskar sällan vågar göra när det vaknas “Du Gamla.”

Intressant det där med patriotism och flaggviftande.