awesome and terrible at the same time

Jag älskar bokhandlar. Jag kan spendera timmar tummandes genom volymer, klassiker, nyheter, fiction och non-fiction. Jag hade enorm tur för alissa är likadan, hon älskar böcker och verkar också ha förmågan att förlora sig i timtal.
Varje bokhandel i USA har en speciell liten hörna som är tillägnad twilight böckerna och lite andra härampor till författare som försöker hoppa på tonårs-vampyr-vågen. Jag kände mig som en litterär förrädare när jag plockade upp twilight och begav mig mot kassan. Kassörskan var en 30-nånting brunett med trendiga glasögon, och jag kände mig genast som en bimbo fjortis med twilight i handen. För naturligtvis så skulle hon anta att det kommer ta mig en månad att få mig igenom den förvillande tjocka boken (enormt stor text), och jag kände att jag behövde förklara mig, rädda mitt rykte som intellektuell läsare på heltid. För ve och fasa att denna seriösa bokförsäljare skulle få för sig att jag är en ytlig hönshjärna vars enda regelbundna läsning är cosmo teen.
Medan jag väntar på att kvinnan framför mig i kön ska bli färdig så funderar jag starkt på att slita till mig ett exemplar av Kafka eller Dostojevsky bara för att väga upp mitt twilight-köp. Att vinna respekt av bokhandlare världen över är plötsligt av yttersta vikt.
Killen bakom mig harklar otåligt och suckar högljutt mellan varven. Jag håller twilight boken tätt mot bröstet och känner mig som en 13-åring på väg att genomföra sitt första tampongköp, alla stirrar och pekar och skrattar i smyg.
När det slutligen blir min tur så kan jag inte låta bli att ursäkta mitt inköp.
“I’m so embarrassed to buy this,” säger jag med förvånansvärd ärlighet.
Till min lättnad så nickar bokhandlerskan (?) förstående.
“I know what you mean,” säger hon medkännande. “Jag kände likadant, men ändå så kunde jag inte låta bli att läsa allihop i ett streck, they are awesome and terrible at the same time.”
Förfärliga och underbara på samma gång.
Där satte hon verkligen spiken på huvudet. För halvvägs igenom Twilight så kan jag inte annat än hålla med. Det är definitivt inget skönlitterärt verk, dialogen känns stundvis fjantig och tillgjord, och historien i sig själv är mer utav en tonårsfantasi än en intrikat berättelse, men ändå så kan jag inte låta bli att dras med i handlingen och ligger uppe till 2 och läser.

Jag antar att istället för att känna bitterhet och avundsjuka mot författarinnan Meyer så borde jag vara glad att även ganska halvkassa författare (iaf rent literärt) kan bli publicerade miljon-succeer. Allt som krävs är fantasi och en förmåga att fånga läsaren. Ordbajseri, djuphet, poetisk talang och komplexitet kan förbigås om man som författare vill bli en best-seller over night.

Boulder Bokhandel, med en hel avdelning tillägnad asiatisk spirituality