Det tog bara 8 år…

Adams Country, Colorado (min nuvarande hood) :p

…min stora stolthet när det gäller bilkörning har alltid varit att jag aldrig fått böter eller ens stoppats av polis.
Tills idag.
Fansjävlahelveteskuksugarfitta….
Skulle hämta upp Alissa efter skolan och körde på en liten sträcka där man aldrig ser en människa. Var ganska säker på att hastigheten var 45 mph. Jag rockade för övrigt loss till lite Evanescence när jag plötsligt ser en polisbil komma emot mig. Jag trycker instinktivt på bromspedalen.
Men det är för sent.
Polismannen sätter genast på rödljusen och med en actionfilms-liknande manöver gör han en snäv u-sväng och kör upp bakom mig.
Fuck, tänker jag.
Fantastiskt jävla lysande.
Jag gräver febrilt i handskfacket, inte efter ett vapen utan efter registreringsbevis och försäkringspapperna. Jag har allt plus körkortet i handen vid det laget den rundlätte donutsälskaren är framme vid min nevvevade ruta.
“Good afternoon, mam. I am deputy Drumright (ja, det var hans namn!), och jag har dig på radarn körandes 51 på en 35-sträcka.”
Jag ler ett onaturligt leende och drar handen genom håret i ett försök att se söt ut.
“Jag ber så mycket om ursäkt, jag är på väg att hämta upp min syster från skolan..”
Jag räcker honom dokumenten alltjämt leende och han tar emot dem med bister uppsyn.
“I’ll be right back, Ms Jackson,” säger han och travar tillbaka till sin polisbil.
Så blir jag sittande vid vägkanten med dom blåröda polisljusen alltjämt blinkande i backspegeln.
Alla som kör förbi ger mig medlidsamma blickar.
Jag ser sheriffen i backspegeln. Det tar en evig tid att kolla upp mina papper. Jag sms:ar robert och berättar att jag blivit stoppad av farbror blå.
“Se söt ut” är hans mansgrisiga råd.
Jag drar fram läppglanset och börjar kamma fingrarna genom håret medan jag sneglar på den bistre uniformstomten. Det ser ut som att han stirrar tillbaka, men han har solbrillor så jag är inte säker.

Efter något som känns som en evighet så ser jag hur han öppnar dörren och sakta stegar fram mot mig igen, lite hjulbent är han, med en mage som heter duga.
“Ok ms Jackson, här har du ditt körkort. Du körde 16 miles för fort idag och för en sådan förseelse så ska du egentligen böta 165 dollar, men jag skrev här att du körde 9 miles för fort så du behöver bara böta den här summan.”
Han sätter sin bläckpenna mot en betydligt mindre siffra än 165 dollar. Jag pustar lättat ut.
Men sen kommer jag på hur Robert alltid tjatat om hur fortkörningsböter stannar kvar på ens “record” i 7 år och drar upp försäkringen till skyarna. Jag biter mig i läppen och tänker på hur mycket jag inte vill spendera 7 år med att bli påmind om hur billig försäkringen brukade vara, innan fortböterna. Och jag ser framför mig hur mycket Robert kommer sucka och rulla med ögonen.
“Så kommer det här att stå på mitt record?” frågar jag den stränge polisen.
“Om du betalar din böter inom 20 dar så kommer ditt record vara fortsatt fläckfritt.”
“Ah okej, tack så mycket.”
Pust. *torkar svetten ur pannan*
Jag är glad att detta inte skedde medan jag fortfarande susade runt i Staterna med mitt svenska körkort i fickan...