Klarade mig från hål.* dansar kosackdans*
Visserligen ville George Clooney-kopian till tandläkare att jag skulle besöka oralkirurgen och amputera visdomständerna. (Do I need to say, fuck no!?)
Jag mumlade något ohörbart om att jag har mycket på gång och nog inte kommer ha tid med roligheter i stil med oralkirurgi, även om det naturligtvis låter väldigt lockande.
Sen satte jag händerna för öronen och sprang, (kanske inte fysiskt, men mentalt gjorde jag det).
På hemvägen var jag utsvulten och bestämmde mig för att stanna på panda express och äta fast food chinese. Det blev kung pao chicken med fried rice. Första gången jag åt Kung Pao. Den lilla vietnamesiskan bakom disken gav mig ett varnande ögonkast,
“this veeery spicy” sa hon.
“äh det går fint,” sa jag och viftade avvärjande med handen.
Hon nickade allvarsamt och öste på.
Första tuggorna gick bra, det var till och med njutbart gott.
Men helt plötsligt bet jag in i någoting som bokstavligen exploderade i munnen. Hela halsen började brinna, ögonen tårades, pannan bröt ut i svett och jag trodde ärligt talat att jag skulle kräkas för första gången på 15 år (ta i trä).
Har för mig att du också är en emetofob*, Elin P? Tror vi diskuterade våran ovilja att kräkas någon gång under gymnasietiden. Tänka sig vad jag minns värda detaljer.
Jag drack vatten och bet hårt i den torra fortune cookien i hopp om att släcka branden.
Nu brinner det i magen istället.
Har knaprat Roberts magsyre medicin och hoppas det går över.
Aldrig mer kung pao för emetofoben
*emetophobia: an intense, irrational fear or anxiety pertaining to vomiting.
2 comments:
Uppe sent och kollar på Discovery Travel & Living. Någon amerikan är i Kina och det har vattnats i munnen dom senaste 30 mintuerna. Sen läste jag Ditt inlägg om asian food. Jag dör nu. Och det är ju inte direkt så att man får autentisk kinamat om jag skulle bestämma mig för det imorgon kväll. Snarare sweet n sour chicken. Jag saknar bra mat! Kanske man ska åka någonstans snart och botanisera i bra menyer. Dubai kanske? :) Care to join me? :D /Shaikha
Ha! Ja, lite emeto fortfarande. Trots år 2007 som kan kategoriseras som det stora kräk-året (inleddes vid 2-tiden nyårsaftonsnatt) då jag utvecklade en viss motståndskraft.
Och lärde mig att jag inte borde shotta.
Post a Comment