Min counselor (syo-konsulent?) på universitetet är besatt av Sverige.
I början var det naturligtvis kul att stöta på en individ med sådan passion för Svea Rike.
Men efter att han stolt visat upp den svenska 50-lappen som han bär i plånboken samt rabblat upp namnet på alla städerna han besökte under Sverige resan –95 (givetvis med fet amerikansk brytning, så namn som Kristianstad och Linköping är oigennkännbara) – så blir det lite väl mycket.
För när ska vi prata om min utbildning och strålande framtid?
Han har även varit i ishotellet uppe i norr och tycker att jag är i det närmaste en landsförrädare som aldrig varit där. (Jag undrar om han kör volvo? Fast nej, med universitetslön så blir det på sin höjd en Saab 900).
Anledningen till hans besatthet av mitt modersland är att hans fru har svenskrötter och de två turturduvorna åkte därför på en släktresa för mer än ett decennium sen.
“Hon talar tyska flytande,” påpekar han alltid med stolthet i rösten, medan jag undrar om han vet hur olikt svenska och tyska ändå är.
Nu när jag mejlar honom för att sätta upp en tid inför höstterminen så slänger han in en svensk fras i sitt svar och frågar hur jag mår.
Jo tack, jag sitter i olidlig väntan på att återigen få se den svenska 50-lappen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hahahaha! Länge leve ironin! Men eftersom allt är relativt, kan Du se det så här... Det må vara irriterande, men det är otroligt mycket mer irriterande när amerikaner tror att Sweden är detsamma som Schweiz, och att vår främsta exportvara är klockor! :) /Shaikha
Det vore väl värre om han inte visste var du kom från, då många har ringa kunskaper om Europa och dess olikheter.
Jag är ganska säker på att Ishotellet har en större andel utländska besökare än svenskar, iallfall bland de övernattande gästerna! Så hans reaktion är nog sund! Väl värt ett besök!
Post a Comment